Hej girls, nu sitter jag i mitt bordeauxfargade juicystall ute i biblioteket med en kopp te och ett stort apple, maten kommer snart (varje dag valjer man bland en fyrasidig meny bestaende av otroligt god restaurangmat, typ en soppa + en forratt som sushi, meze, sallaer eller rokt lax med kapris till forratt och lammfile, lax, pasta osv till huvudratt, creme caramel, cheesecake osv till efterratt, levande ljus och vin om man vill). Maxine sover inne hos mannen, jag var nyss och tittade pa henne och grat en skvatt igen, hon ar sa otroligt otroligt otroligt sot med sin plutmun och sina sma ljud, jag kan inte fatta det, jag som inte ville ha en bebis... grat visserligen mig till somns forsta natten for jag kande mig sa ensam utan min lilla van i magen, men nu nar Maxine borjar visa mer och mer karaktar sa visar hon sig faktiskt vara samma person. Samma energi, samma personlighet. Stor aptit, lyhord och verkligen smart. Inga hysteriska utbrott som man inte kan resonera sig igenom och matningen gar som en drom. Jag har varsta pamela anderssonrattarna nu! Men forhoppningsis, suck, du har ratt, sariga onda brostvartor ar dessvarre inte bara en teknikpryl. Speciellt inte nar bebisen ar sa galet glupsk som var. Har redan efter tva dagar sar pa bagge brosten, det skar i mig nar jag ser hennes enorma, glupska jattegap, hur hon vaser hogljutt och spanner ogonen i brostet och liksom tar sats och sen vroooom! varsta hugget. Men tack vare hennes malmedvetenhet och langa, ihardiga matningstider pa narmare en timme sa har vi redan borjat fa fason pa rutinerna. Vi vacker henne om hon vill sova over matpassen och sen trugar vi tills hon verkligen blivit matt. Tack vare det haller hon 4 timmar under natterna. OK jag har verkligen igen aning om hur det blir sen, men hon kanns verkligen robust. Skont! Fast anda ar hon valdigt mycket tjej, tjejansikte, sota sma tjejljud. Man bara dor. Jag ska kopa saaaaaa mycket klader haha!
Min egen halsa ar mycket battre, bloder inte lika mycket och stretchar, men det kanns otroligt att vi ska hem redan i morgon. Har redan vant mig vid att ligga i sangen och kolla DVD och ringa pa klockan sa fort vi undrar nat eller behover fraga nat om Maxine. Skoterskorna och sjukhuset ar heeeeelt fantastiska, ryktet om den galna svenskan som foder utan smartlindring och blir helt rabiat om man inte forklarar allt i detalj har spridit sig! Varje morogon kommer ocksa Maree, den stora, skotska amningsexperten och har ett traningspass for alla patienterna. Hittills har jag bara ammat liggande men i morgon ska vi ova sittande med kudde. Hon ska ocksa komma hem till oss och checka att vi har ordnat det bra for bebisen och oss sjalva (hon och de flesta andra ar overens om att de flesta har pa tok for varmt). Vi har typ sex grader kallare pa rummet an i resten av sjukhuset... Nu ska jag ga och kaka treratterslunch, ater och ater som en hast, kan dessvarre inte sova for jag bara aterupplever forlossningen och tanker pa Maxine och hur konstigt och underbart allt ar, men tids nog lar det funka det ocksa.
Forhoppningsis, laste om din londonresa, later helt underbart men gud vad laskigt med planet, tur att det slutade lyckligt. Piloten ar en hjalte.
Och tack for alla lyckonskningar, ni har i sanning varit en oupploslig del av den har graviditeten. Kramar, G