För mycket är aldrig tillräckligt.

Hej vänner! Har äntligen kommit ur första fasen av min knäppdäng, kunde alltså inte sova över huvud taget de tre första dagarna, eller kanske max sammanlagt sex timmar, fick nån konstig fobi och bara skakade och grät så fort jag skulle sova. Tror att jag var så rädd att förlora henne plus att det varit rätt tufft innan förlossningen (mer än under tiden - var så jäkla rädd att inte få föda naturligt!).

Nu har vi arbetat oss igenom tredagarskrisen, när bebisen ammar konstant för att få igång mjölkproduktionen, samtidigt är den så trött att den bara somnar hela tiden (hårt jobb att vara bebis). Och raskt in i nästa kris... som kan tituleras "öppna ögonen jättestort och ta in omvärlden och bli övertrött och därmed hyperkänslig och krävande."
Mina bröst är - eh - hårda jättebomber, bye bye Anna Sui och Monique Lhuillierklänningar... mannen fick lova att köpa nya klänningar till mig som passar bra för bystdrottningar, han sa bara - inga problem. Trots allt är man ju rätt snäll som ställer upp på att vara vandrande fontän i ett år.

I natt sov hon fem timmar i stöten med bara ett avbrott, då tokfyllde vi henne. Heaven! Allt går otroligt bra, hon sover som en stock i sin vagga lindad som en liten puppa på natten och lösare lindad på dagen. Vi har hållit på dygnsrytmen och mattiderna sedan dag ett och har inte haft några direkta problem - förutom problemet att stå emot att ha henne i sängen eller sovande PÅ mig. Men jag vet att det straffar sig direkt. Vill hellre lägga energi på att umgås med henne när hon är vaken än att kämpa med skrik på natten.

Såriga nipplarna håller sig i schack (jämna plågor) pga att jag vägrar bli napp åt henne, plus att hon fortsätter att ryta som en tiger och verkligen vräka sig över mig, hon gapar jättestort precis som mönsterbebisarna på instruktionsfilmen. I morse var amningsexperten här och checkade av vår miljö, temperatur osv, och sen gick vi igenom alla kläder (så SJUKT mycket kläder jag har köpt! Och hon är redan inne på 1-3 månadershögen) plus en lång lista med frågor. Fick veta att hon redan återfått födselvikten och hon lär så att säga öka stadigt... Allt vi gjorde var bra förutom att vi tar lite för försiktigt i henne, då får hon ångest och skriker.

Var på det hela taget en busy dag idag, tog passfoto på henne i morse, sen kom ayin och det var massa nya ljud och intryck, sen tog vi taxi bort till franska konsulatet för att ordna hennes pass som krävs för visumet. Hon sov som en stock i tre timmar men vi var helt sönderstressade när vi kom hem... Nu ligger mannen utslagen och sover medan jag försöker komma ikapp med mail, tedrickande och chokladätande. Japp, för tro inte en sekund att vi tappat stilen när det gäller sånt ;) Fortfarande börjar dagen med cappuccino, omelettmacka, yoghurt och fruktfat. Äter rejäl lunch men kanske, eh, halv fyra isället för ett. Och rejäl middag, om än sent... och sen snacksar man sig genom nätterna. Måste vara rädd om tänderna.

Bebis, bebis, bebis. Bear with me tjejer. Jag kommer snart ut på andra sidan - jag lovar! Men alltså man blir heeeeelt hjärntvättad. Idag hörde jag mig säga att jag skulle hyra ett litet hus i Skåne och bara sitta där hela sommaren med "min" bebis och skydda henne mot, typ, allt. Och sen hörde jag hur knäpp jag lät och hur TRÅKIG jag kommer att bli, då fick mannen lova mig i örat.

Stålis, supergrattis till lägenheten, och dubbelt grattis att det gick så fort, smidigt och billigt så att ni kan lägga krutet på att återanpassa er till stan! Och det där du skrev om att du grät när du fick läsa om Maxine var bara så himla, himla gulligt... När det gäller smärtlindring så kan man ju faktiskt säga att jag HADE smärtlindring, världens bästa! Andningen. Missade kanske två värkar på elva timmar och det gjorde sjukt ont, sådär så att man bara ville dö. Men resten fångade jag så fort de var på G, riktigt längtade till de allra största så att man äntligen skulle få det överstökat någon gång. Massagen från barnmorskorna (konstant, med aromatisk olja på korsryggen) var himmelsk, däremot gillade jag inte jacuzzin, den bara störde mitt fokus. Lustgasen hade jag tänkt ta men jag glömde helt enkelt bort den mitt i all andning. Så jag betvivlar att jag någonsin tänker bedöva mig med en äcklig nål i ryggraden. Men i princip alla jag känner har tagit epidural och de älskade den. Jag är nog helt enkelt bara för mycket kontrollfreak, vill styra allt själva, de fick inte ens sätta en kanyl i min hand - då körde jag ut sköterskan. Fick värsta ryktet sen på sjukhuset (amerikanskt, vilket innebär att nästan ingen föder utan tusen miljoner sprutor och igångsättningsgrejer). I Sverige är det ju väldigt annorlunda.

förhoppningsis: Jag har läkt ihop fint tack, har fortfarande lite ont i magen efter stora såret men blödningen har lagt sig och framför allt kan jag som sagt sova. Maxine har en hel del gulsot men hon ligger i ljuset nu plus att hon äter och bajsar som en galning, så det orangegula färgämnet kommer ut i stora lass, precis som det ska. Tror inte vi behöver ljusterapi på sjukhuset.

Margaux, kul att du gillar namnet! Vi har faktiskt fått jättepositiva kommentarer från nästan alla. Maxine är vad jag vet framför allt ett anglosaxiskt namn, i Frankrike förekommer det nog då och då men vanligt är det nog ingen direkt stans. Det passar i alla fall perfekt på henne eftersom hon är stor och kaxig men ändå tjejer (hon protesterar till exempel inte alls när jag klär på henne i olika outfits eller filar hennes naglar - yes!)
Och otroligt hedervärt av dig att agera "barnvakt" åt din kompis. Student har jag knappast varit i den traditionella bemärkelsen, gjorde något försök när jag var närmare trettio men det ville sig inte riktigt. Tror att man ska vara typ tio år yngre för att det ska sätta såna där outplånliga spår. Lite som mannen, när han gick på KTH, spexade och stod på centralen och sålde blandaren i fånig overall med bruten, fransk accent. När är själva bröllopet? Vad ska du ha på dig?

Hehe, nu ringde de från mannens jobb och ville prata med honom men jag sa att han sov. Jag organiserade också hans tre möten och förlade dem till torsdag (han ska in då) för på måndag ska han inte jobba så länge - sa jag! Undrar vad han säger när han vaknar...

förhoppning, igen: Måste kännas märkligt att bli uppläxad i matbutiken i vuxen ålder hehe. Hur ser kostymen ut - hur ser DU ut när du tar dig till jobbet på morgnarna? Är det kallt i Sverige nu? Och rånet, vad, hur? Känner mig så bortkopplad... Men när du skriver "kontraktet", då menar du väl i alla fall lägenheten i Hammarby Sjöstad? Låter i alla fall idealiskt med eget kontorsrum. I synnerhet med all denna takhöjd. Tyckte att det där var absolut värst på reklambyrån, att man skulle sitta och skriva kreativa texter och så satt tre killar på varsin sida om en och kastade pappersflygplan så att det ven runt öronen och spelade hög musik och sjöng med knäppa röster. Skönt att slippa just den aspekten, när man jobbar hemma... och dessutom kunna peta sig i näsan eller ta en nap.

Amelle: Hur är det i stallet så här års, bara inomhusridning eller? Är det hårt i marken? Finns det snö? Tredje dagen på sjukhuset så tittade vi ut genom fönstret och det föll stora, luddiga snöflingor! Helt magiskt.

Trots att miljön kändes som en varm, överbeskyddande kokong landade vi förhållandevis mjukt hemma. Då hade jag bara lyft min dotter en gång (var så trött), inte bytt några böljor, inte rapat eller gjort något annat förutom mata liggande och försöka men inte lyckas sova. Nu kan jag göra allt själv! Vi hade rätt bra ordning och alla grejerna jag köpt från Sverige var kanon och kylen bågnar av mat plus att vi kör en del hembeställning så det är inte jättekaotiskt utan mest kul. Jag hinner duscha, laga mat, tvätta, städa och glassa runt en smula i min Vera Velourrock också. Å andra sidan är ju mannen hemma nu. Gäller att jag får in snitsen på den dryga kvarvarande veckan av hans ledighet så att jag inte går under. Känns också tryggt att bastanta, skotska amningsexperten gör regelbundna hembesök och bara säger saker som att: Hur dags åt du kolhydrater idag??? Elva är är för SENT!

Jättegrattis till era lägenheter! Ni lär som sagt, om det vill sig illa, tvingas böka er igenom sida efter sida med ensligt belägna små stugor i Skåne när jag letar ny bostad ;)

Nu ska jag äntligen sätta mig och informera alla om att vi blivit en till. Sent, sent, jag vet.

Kram på er, G.

Hej och tack för alla söta kommentarer om Maxine, visst ser hon tuff ut! Däremellan är hon väldigt tjejig och gullig. T ex får vi bara tvätta henne med varma, fuktiga handdukar när vi byter annars blir hon skitsur. Jag fattar precis, är ju likadan. Amningsexperten höll på att bli galen på oss över hur vi skämde bort henne hehe.

Oj vilket flyt ni har, verkar som om vi alla är i färd med att byta liv på ett eller annat sätt. Stålis, grattis till lägenhet, jobb och allt annat! Jättejättefin lägenhet och gud så underbart att bara kunna flytta in, toppskick verkligen. Sen är det ju alltid lite smågrejer man vill fixa själv men färger och material samt disposition ser ju kanon ut.

Amelle, vaddå, en hel dag på EN intervju är väl inte så långt, tror att jag måste ha drivit en och annan fotograf till vansinnets rand med mina omständiga metoder hehe. Så tjänade jag ju knappast existensminimum heller...

förhoppningsis, personligen kan jag inte tänka mig nåt glamorösare än just St Petersburg. OM du har möjlighet passa för bövelen på att bo där ett tag och lär dig ryska!! Hade varit kul att få en expatkompis också, här på BT hehe.

Angående att skaffa barn utomlands så måste jag säga såhär, att jag fick en helt otrolig upplevelse. Kolla power-sjuksköterskan på fisbök, hon var med mig från slutet och var helt lugn och masserade mig med aromatiska oljor. Inte ett ord om verkstimulerande (trots att jag var en segis) annat än naturliga knep, bara naturligt hela vägen och jättepsykologiskt. Min aggressivitet (för det var det) och rädsla gav resultat. Problemet är alltså att det är ett amerikanskt sjukhus och jänkarna älskar mediciner och förutsägbara förlopp som detaljstyrs. Men personalen var jättemedvetna om hur jag ville ha det och alla sköterskorna förinformerade om att jag var lite "egen". Alla som har erfarenhet av förlossningsvård borde veta hur viktig psykologin är - så fort jag blev orolig eller någon viftade med en kanyl så vips, stannade värkarna i tio minuter. När jag körde ut sköterskan kom de igång igen.

Resten - maten, coachningen, undervisningen i hur man tvättar, byter på och sköter sin bebis (typ hur man får bort hicka - lätt som en plätt!), skotska amningsexperten, IT-specialisten som kom och fixade vår wifi när den strulade, *DVD-samlingen, vinmiddagen (yes, vinet ingick men moeten hade vi med), blommorna från sjukhuset, fotograferingen till the wall of fame i entrén, alla minutiösa hörselkontroller mitt i natten etc, ja kort och gott allt var helt helt fantastiskt! Eftersom jag inte hade en massa lull-lull under förlossningen blev det dessutom "billigt", cirka 55.000 kronor istället för långt över hundratusen (som det kan gå på med kejsarsnitt etc). Vi var faktiskt bägge överens om att vi lätt hade betalat det ur egen ficka om vi inte haft försäkringen, en bättre start på vår föräldrakarriär kan man inte tänka sig.

Amelle - lindning, Vid midnatt lindar vi in henne till en liten puppa och då tuppar hon av direkt i mannens händer (han brukar vicka lite på henne också), helt lugn. Sen sover hon femtimmarspass hela nätterna, vi får alltså väcka henne för att jag inte ska få mjölkstockning. Beundrar svenska föräldrar som vågar sig på att INTE linda faktiskt. Likadant med napp, en livräddare när hon bara hänger på mina bröst utan att egentligen vilja amma. Men bara då, för att hon ska somna och inte haka upp sig och bli hysterisk. känns verkligen mer och mer som att det inte finns några regler, alla bebisar är så olika. De säger t ex inga nappar förrän de är flera veckor gamla för att de inte ska få nipple confusion men Maxine fattar sånt där ändå. Dessvärre måste jag rata amningsskydden, de är jättekassa. nipplen är helt för lång och bebisen suger precis fel, bara på själva spetsen, exakt det som gör att man får riktiga jätteköttsår. Hon har så fin teknik (gapa jättestort) och jag vill inte sabba den så jag framhärdar. Men som sagt än så länge är det, eh, jämna plågor.

Idag ska vi börja kolla tidsschema och bli lite mer rutinmässiga. Har redan bestämt att hennes dag börjar åtta, då väcker vi henne. Dessförinnan är morgonen bara min och mannens, med cappuccino och fruktfat i sängen, mmm...

Och girls - här är snöstorm! Alltså verkligen stora, luddiga flingor. Helt magiskt. Fick nyss en blombukett via bud av en väninna, den var helt täckt av snö. Bye bye promenad i helgen men jag är faktiskt rätt nöjd med att motionera i hemmet. Stretchar mest än så länge och masserar magen som bara är en nätt rundning nu, fast jättemjuk. Är så tacksam mot vad den gjort för mig och ger den mycket kärlek och "mama mio bump oil" (vars slogan "say no to stretch marks" stämmer perfekt kan jag berätta, har använt den sedan augusti och inte en strimma!). Smörjer också in mig med Laura Mercier Body Butter varje morgon och även det är ju någon sorts gympa hehe.

Ikväll blir det sushi - igen! Har avlagt ett löfte till mig själv att äta tokigt mycket av det som tidigt varit förbjudet, nu när det går.

Undrar hur Lapinette har det, och om de fått lika mycket snö som vi..? Tveksamt.

Amelle: Jag tjatar om linding... men har man minsta lilla empati för någon som tillbringat 9 månader i tillknycklat tillstånd i en mage med ljudnivå som på en motorväg och konstanta skakningar, så är man typ grym om man låter den ligga i knäpptystnad och stillhet och skrika och vifta vilt med armarna. Tycker jag. Passar kanske inte alla bebisar och de flesta protesterar en smula först men nästan alla jag känner blir mer eller mindre trygga av det. Kan du inte typ, skriva en artikel? Helt sjukt att det inte förekommer i Sverige alls. Maxine kan vara fotomodell ;)

Hehehe, vi skrattade gott åt din väninnas vinkel på lindningen, förhoppningsis! Nu ska jag linda upp min lilla bebis för hon måste sluta sova nu och käka lite innan hon ska medverka i ett skype-videosamtal med farfar och farmor.

Har f.ö. precis avslutat sushimiddag med mousserande vin och enkel men god varmrätt (jag är en sån där hemsk människa som uppenbarligen har PLATT mage efter sex dagar så jag får passa mig lite och proppa i mig mat).

Kul grej: Alla mina juicyställ är i tvätten. Så nu fick jag ett till av mannen i pushpresent, som ska fedexas från Shopbop.com. Passade på att beställa lite andra mysplagg från CC California och Ella Moss. Ser fram emot att möta våren i velour och trikå.

Kram, G

Hej Amelle! Jag drar storlek S i byxorna (har gjort det sedan jag var en 34, nu är jag en 38 och det går fortfarande bra). Då är längden också finfin, om du inte har enormt långa ben tror jag att det funkar. Hade tidigare en stl S i jacka också men då blir de som korvskinn och man ser ut som Britney Spears mamma ( visste ni att hon nylige gett ut en bok om barnuppfostran? HAHAHA! ), så numera kör jag jacka i stl. M.

Bäst är väl om du kan kila över till Nathalie Schutermann, den där i Sturegallerian (heter nåt med Water) eller Mrs H och prova... så har jag gjort varje gång jag beställt från Shopbop (Vince, CC california, Splendid, Juicy osv).

Förhoppningsis: förtränger alla tankar på att nåt jag äter skulle kunna vara dåligt för Maxine så blir det nog bra :) Hon har inte haft ont i magen ikväll.

Lapinette, välkommen in i värmen igen :) Vilken fabulous skidsemester ni verkar ha haft, med spa och fyrarätters. Var täckena sköna? Älskar såna där tjocka dunbolster, de brukar väl finnas på de flesta skidorter i Alperna?

Which reminds me... måste sova nu (mitt på dagen). Har i alla fall lagt in 3 bilder i mitt galler i här. Kan man se dem nu eller måste de läggas i allmänna galleriet? Kram, G

Amelle, låter som om du har liknande form och storlek, fast jag är aningen mindre runt höfterna (eller ja, var). Hur lång är du? Jag är 172cm och har långa ben. Ta inte stl S i jacka om du inte vill känna dig som innehållet i en korv. Och de korta jackorna är lätt snyggast, med en stl M blir den inte så hysteriskt kort och jag brukar köra (Ebba von Sydow-varning här!) CC californias långa, mjuka trikålinnen under så att man slipper glipa. Sen är det bara att loungea loss! Vilken färg är du sugen på? Jag har en som är fantastiskt snygg, en djup bordeaux. Gillar även de djupt blågröna. Men nu blir det som sagt ett chokladbrunt i frotté - är så glad över att de äntligen gör ett frottéalternativ i något annat än kulglassfärger! Mannen suckar f.ö. redan över att han snart ska behöva köpa små små juicyställ utöver de stora till mig - notera att jag INTE nämnt något om märkesshoppning till lillan! Jag har dessutom pröjsat vartenda ett av de ljuvliga små danska plyschplaggen alldeles själv... Så nu blir vi två som "möter våren i Velour" (FATTA att jag fick nobben som redigerarvikarie på Femina - jag är ju som klippt och skuren för att sätta präktiga rubbar ju!

Dagens loungeoutfit: Blågrå juicybyxor, turkos-grårandig CC california extra longsleeve tröja, cremefärgad skräddarstickad cashmerekofta, stora lammskinnstofflor. Och, ahem, eeeeh... pösiga papperstrosor som bylsar sig över byxkanten där bak, snodda från BB (sitter inte tätt = bra).

Lillans outfit: Ljusgul heldräkt med bladmönster i japanstil från Katvig, cremefärgad, dunmjuk ribbad omlottkofta från Kids Case, cremefärgade sockar. Hon bråkade inte ett dugg när jag lirkade på henne alltihop. Och idag sjöng jag för henne, en lång stund. Då tittade hon intensivt på mig med jätteöppen blick medan munnen gjorde "o" och "a"-rörelser. Sen fontänbajsade hon på mig från skötbordet. Mannen är iväg och tränar och blir klippt på Toni & Guy (för en gångs skull ville jag inte klippa honom själv, sover hellre eller läser eller nåt.

Vi har också bestämt att han ska flytta in i sovrummet från vardagsrummet, där han sovit på soffan bredvid vaggan varje natt för att jag skulle komma ikapp med sömnen. Nu har vi ordnat en mysig sovplats åt tjejen i en hörna utanför sovrummet. Med andningslarm och hennes röstvolym lär vi inte missa när hon är riktigt hungrig, men jag slipper vakna av varenda litet gnäll, plus att vi äntligen äntligen får ett litet, litet gemensamt bebisfritt hörn i livet. Jag lär ändå fortsätta vakna en kvart innan varje amningstillfälle (det är helt sjukt men det slår aldrig fel!) och längta efter hennes skrik = att få träffa henne igen!

Kram, G

Hej Flix!

Stålis - jättegrattis på födelsedagen!

Amelle, älskar Kiehls estetik och service lite mer än grejerna faktiskt, hittills har de inte haft den utlovade mirakeleffekten. för mig blir det Laura Mercier och Clarins. Känns nästan lite tantigt att ha favoritmärken, som min mamma - hon köper verkligen BARA clinique.

förhoppninsis, tack - det är så roligt!! Speciellt nu när jag börjar kunna njuta av annat än blöjbyten och matningar. Visserligen är allt bebisrelaterat, men med sociala / mobila undertoner. Igår var jag själv med pysslingen, mannen jobbade. Han hade sjuk separationsångest, deppade redan kvällen innan och var jättestressad och ledsen på jobbet. Blir tufft för honom i sommar när jag ska vara själv med henne i Sverige i två månader (han lär ha 3 veckors semester kvar efter de gångna två veckornas pappaledighet och mer kan han alltså inte ta).

Nåja. Igår var jag alltså själv och kände - wow, man kan ju visst ha bebis OCH nån sorts liv! Man hinner jättemycket om man bara är utvilad och strukturerad. Hon Maxine är alltjämt jätteregelbunden, har långa sovpass på morgonen och eftermiddagen och sover som sagt från midnatt till åtta prick, med en amningspaus på natten. Och det är ju superbra för en nio dagar gammal bebis. Som sagt, jag vägrar ställa upp på att vara napp på heltid så vi kör ett strukturerat schema (som vi gjorde från dag ett), nu får man lön för det. Har nästan sovit ikapp och går upp halv åtta varje morgon och njuter min cappuccino i sängen.

På eftermiddagen kom min väninna Heather med sin Charlotte som är fyra veckor gammal men väger ungefär lika mycket som Maxine. Charlotte sov som en stock hela tiden medan Maxine grymtade och stirrade stint med sina sneda små ögon, sen gjorde hon små arga utfall med naglarna mot charlottes ansikte. Jag är så stolt över min lilla temperatmentsfulla tjej.

Vi hade urmysigt, käkade choklad, drack kaffe och pratade om hennes liv på manhattan (hon är alltså modedesigner åt företaget som bland annat äger Juicy *couture och CC California) och hennes skumme men charmerande make Georges priviligerade men ändå uppfuckade upper east side-uppväxt (Heather är ett blont yrväder från Californien). De har precis köpt en lägenhet på vår gata! Så det lär bli många babydater, helst i vår trädgård när våren börjar närma sig. Hon lovade också att köpa ytterligare ett juicyställ åt mig nästa vecka när de åker hem över Chinese New Year (mannen hör som sagt till det fåtal som inte får ledigt, snyft snyft).

Vi åt delikat middag på kvällen med rökt lax + guacamole, oxfilé och ratatouille. Visst förenklar man en smula men det går faktiskt utmärkt att laga bra lunch OCH middag med en bebis, som sagt hon skriker kanske tre minuter per dag (alltid på skötbordet) och i övrigt är hon vaken och vill bli stimulerad, eller sover som en stock lindad till en liten puppa (på natten eller när hon är hysterisk men mätt).

Idag fick vi besök på morgonen, av mannens företags VD:s fru. En stencool civilingenjör tillika trebarnsmor som kom med nygräddade crepes och en massa mysig stämning; hennes man aka VD är i frankrike nu och ska shoppa en massa grejer till oss och frun ville mest kolla att vi hade det bra, förmedla lugn och säga att hon gärna bistår med råd eller barnpassning om vi har behov. Folk är så söta, de bekymrar sig för att vi inte har föräldrar eller andra släktingar i närheten. Klart man saknar mamma jättemycket men inte så mycket att göra där... mannens föräldrar lär i alla fall eventuellt komma och hälsa på under våren.

Efter lunch började solen gnistra över de snötäckta hustaken och träden (yes, helt otroligt, det snöar dag efter dag) och då fick jag plötsligt tokig lust att ge mig ut på en promenad så vi stuvade in den lilla i ylle och fleece och sen ner i Bugaboon. Den är helt fantastisk! Visserligen fick jag bara köra några ynka meter för den är tydligen mannens privata leksak (eller "bil" som han kallar den) men alltså det är verkligen som att köra i smör! Och så fin, i chokladbrunt och begie. Izunia, ett hett tips. Ignorera Hollywood-stämpeln, det här är kvalitet. Min brun-rosablommiga skiphopväska matchar perfekt och med min rosagrå kappa blev det nästan fånigt matchat men väldigt fint. Maxine var också otroligt söt i sin blå-brunrandiga ylledress (som jag lagt in bilder på tidigare).

Just nu sover mannen medan jag skriver mail och lyssnar på musik. Maxine sover på mage (roterar henne jämt och ständigt för att hon ska öva olika muskler och inte få platt huvud, och hon gillar det jättemycket). Vi ska göra middag snart och om två timmar ska vi ha skypesamtal med farmor och farfar, med DV-kamera.

Det enda som suger är att det verkligen är otroligt mycket tvätt, plus att man måste hålla på och sterilisera allt, hela tiden. Skulle gärna ha en tvätt-ayi men samtidigt... skönt att få vara i fred i sitt ombonade lilla hem.

Buhuhu... fick ånyo mail från en av mina bästa väninnor (som var här och hälsade på förra hösten), hon gifter sig om en vecka och hade världens coolaste möhippa. Det där sitter som en liten liten tagg, att missa. Och fler saker lär man missa men det där svider lite extra. Man kan helt enkelt inte få allt.