Barnkarusellen
hejsan alla... (därmed ingen nämn och ingen glömd så att ingen blir ledsen, men ärligt, vad är det för nivå om folk tror att de inte är välkomna eller utstötta för att alla inte ropar hej och hallå efter varje inlägg??? Vet inte varför det uppfattats så men jag bryr mig inte om det iaf. Jag tycker det är en trevlig tråd. 
)
I'm back. Som den store Arnold en gång sa. Vet dock inte för hur länge eller om jag orkar logga in någon mer gång men tänkte bara avge ett litet livstecken. *vink*
Vet inte riktigt vad jag vill skriva eftersom jag smygläst lite till och från och redan tänkt alla kommentarer men åååh vad tråkigt att det inte funkade den här gången, Telis och Gosnosen! Kramar på er! Och Telis, om det är någon som ska ha en mas så är det du. 
Ingenting är omöjligt på fortet (eller fängelset, om ni ska bo där igen), som den gode Gunde skulle ha sagt. Lappis ? har ingen riktig koll men det är några veckor kvar tills du ska till Uppsala igen? Kram på dig med!
Och en kram till alla gravida (sweetie, förstår att du började hyperventilera, men jag hoppas att det är som doktorn säger att det förmodligen är helt OK med allt)
Och även en kram till er kämpande mammor med sömnlösa nätter, spyor i urringningen, vagnande och älskvärda gryn. Önskar jag var en av er (Nästan jämt, hahaha)
Nu har vi i alla fall varit på, förmodligen, den mest opersonliga utredning som någonsin skådats. Den ryska gyn/läkare eller vad hon nu var skrattade nästan åt oss för 1,5 år inte var så lång tid. Jag trodde i min enfald att det skulle vara en hel del utfrågningar om min mens och så men jag får väl skylla mig själv att jag bara svarade ja på frågan om den var regelbunden, samt 31 på frågan om hur lång min cykel var. Men man satt där som en skadad fågel och kom inte på en enda fråga men efteråt bara haglade dem men vi vet inte vem vi ska ringa och ställa frågorna till. Allt kändes bara så snopet. Maken har hur som helst något trötta och fula soldater så han blev ju lite sänkt. Inte blev det bättre av att hon inte kunde så bra svenska, så först lät det som att det var katastrof. Men det hon menade var att de var inte perfekta, men det skulle inte innebära några större problem för oss att bli gravida. Fast det lät "inget perfekt, stora problem inte bli gravid". Tur att det var en läkarkandidat med som kunde översätta. Sen babblade hon på om något som var 11 mm, tror det var en äggblåsa men har ingen aning. Kom mig inte för att fråga heller, men tydligen hade jag inte haft någon ägglossning den här cykeln. Så det var ju bara att invänta menshelvetet igen då. Vilket också dök upp en vecka senare. Men något pergotime var inget hon nämnde utan det var bara att åka hem och leva som vanligt.
Vad nu det är för något.
Nu väntar vi på en kallelse till spolning av mina äggledare, tror att det blir april.
Därefter, om det inte händer något oförutsett som *pff*en graviditet, blir det insemination och då skickas vi till Läkarhuset här i stan, som jag iofs hört en massa positivt om.
Så förlåt, tjejer. Men jag har varit låg i flera månader och har inte något roligt att skriva. Alla kuliga ord har lagts i malpåse. Sen hoppades jag att jag skulle komma tillbaka med ett roligt besked men nu blev det bara löjligt eftersom det aldrig kommer något + och risken finns ju att de hittar på något annat än internet innan det är dags.
Inga hus finns det heller. Det minskar istället för fylls på nu när blåmesarna kvittrar som bäst och våren är på gång. Så vi blir nog kvar i samma tvåa. Och lika bra är nog det. Det behövs ju inget större när maken ändå inte bor hemma i veckorna och jag går själv hemma och skrotar.
En sak som är positiv är ju att det går så bra med tåg till U-Väsby! Åker man 17.30 härifrån hinner man lätt bli påsatt både en och två gånger innan tåget går tillbaka hit så att man kan gå och lägga sig halv 11. Ifall att det kniper...
Nä, kanske dags att posta detta? Hade hoppats på att någongång få fylla en hel sida med ett inlägg men då hade jag velat avsluta med ett plus. Får bli en annan gång. om ni inte försvinner till FL.
*ctrl-c*
