Nu har jag gjort det igen... omgång 9

Uschiamej Vickan!! Urkk och fy.. hittar inget att säg just! Kraaaaam!

Åååh, stackars vickan! *kramar om* Jag är så ledsen för din skull - men glad om jag kunde göra nåt litet för dig igår kväll... hur otillräcklig jag än kände mig i din vånda.

Här har jag haft en bra dag i skärgården med mormor - himla najs!

Neej, fy va hemsk Vickan! *kraaaam*

Tack för alla kramar!

Och näeee Zozo - det finns inget vettigt att säga. Själv ägnar jag mig åt att vila... Tur att det är några dagar kvar till jobbet drar igång!

Jag beklagar, Vickis!!

jag är helt yr av vad jag ska tänka och känna runt detta.. å ena sidan hade jag ju ställt in på att JAPP, nu blir det barn och nu ska hela världen förändras. å andra sidan vet jag fortfarande inte om jag vågar bli gravid.. shit vad baklänges och ambivalent man kan vara!

Så där känner ju jag med. Hur törs man?
Men skillnaden är att jag har sluppit vara med om ett missfall. Det verkar inte särskilt roligt, nej. Ledsen för er skull!

jaaa hur törs man.. inte vet jag.. men men.. när nästa mens kommit lär vi sätta igång igen..

Ja, herregud - man hinner ställa om sig ganska fort - hur det är med barn vet jag inte såklart, men med andra flrändringar i livet har jag kunnat ställa in mog ganska fort när de väl tycks bli verklighet. Så hur du ska känna nu törs jag inte tänka på. Men vickan, som jag sa igår, oavsett vad du känner så har du rätt till den känslan, om det så bara är förvirring!

Jag brukar också vara raketsnabb på omställningar, brukar säga att jag gillar chockterapi - dvs omställningar som startar, sker och så att säga "sätter sig"/blir stadigvarande fenomen fort. Nu vet jag varken in eller ut...

...å ena sidan är missfallet tungt och jobbigt. å andra sidan är jag - Gud förbjude - lite lättad... gaaaaaaaaaaaaa