Ännu en tur med barnkarusellen

Jag minnns Oumies första födelsedagsfirande - vi var uppe hela natten o dekorerade hela lägenheten m ballonger o girlanger som vi hängde i ett rutmönster i taket. jag hade bakat princesstårta, windsorkaka, bullar, cheeecake etc och pappan hade gjort mat ifån sitt hemland. Vi hade öppet hus hela dagen och totalt 35 gäster kom - det var supertrevlivgt och delar av det har vi på film som jag kikar på nostalgiskt ibland (framförallt kollar jag på mig själv,haha, var en vältränad storlekt 38 då men kände mig så fet då dåvarande sambo sänkte mig rätt så rejält - idag är jag många storlekar större men trivs m mig själv lustigt)

Oumie gick när hon var 1år exakt, hon gick upp till 10 steg från o till i en vecka sen vägrade hon gå under de kommande 3 veckorna - blev lite orolig o pratade m barnläkare som förklarade att vissa barn gör så, de prövar o sen när de vet att de kan tar de en paus och går tillbaka till det gamla invanda ett tag till då det e enklast o bekvämast.

tjena tjejer!

nu e det nedräkning här för om 12 timmar börjar jag jobba igen!! känns så mysko och jag håller helt med piggelin om att vara nostalgisk redan nu - för tänk om maken skulle missa ngt i min annars så perfekta (not!) värld, haha herregud det kommer att gå superbra för dem och jag kommer att tycka det är såå skönt att slippa mata, diska, söva, leka, byta osv osv ... men nu, nu känns det bara tomt - som om jag har gjort ngt dumt o föbjudet när jag sa att jag skulle jobba igen när Mathilda bara är 9 månader - som om jag lurat henne på ngt sätt. ja skumt e det iaf - trodde aldrig att jag skulle känna såhär men så har jag haft en underbar ledighet m en superhärlig glad o positiv lite tjej!

Lappis - ang akupunktur, jag har prövat det många gånger för olika skador som jag drabbats av och det har varit oerhört framgångsrikt, har blivit av m svullnader, värk och stelhet - allt pga akupunktur enbart! jag tror starkt på det och hoppas hoppas att det fungerar för dig oxå!

övriga - det blir ett kort inlägg, måste förbereda morgondagen och göra körläxan m stora dottern så jag loggar ut nu - återkommer om ngn kväll eller så, förutsatt att jag hinner då jag ska förebereda mitt egna födelsedagsfirande m allt vad det innebär...och ovanpå det jobba heltid o mer därtill..

tjingeling och en stor trådkram till alla som vill ha

halloj tjejer,

har läst igeom o hade en hel del att kommentera men fastnade i ett tvprogram o hann glömma bort allt så jag skriver bara ngt kort o får väl kommentera eftersom jag kommer ihåg.

jag håller m Mugglan i mkt när det gäller det här m o börja jobba, dvs att man inte har några direkta tankar på hur det går för pappan o bebisen utan man e helt fokuserad på jobbet. igår jobbade jag till efter 18 och idag 17 och då har v i ändå sommartid och slutar 16 egentligen...Det var såååå skönt att jobba igen! skönt att få lagad mat, att träffa jobbarkompisarna att få gå på toaletten själv, att kunna dagdrömma lite, snacka skit, surfa runt NÄR man själv vill! och att få göra ett jobb utan att bli störd!

Visst saknar jag min lilla tjej, men mest när jag går på morgonen för sen kopplar jag bort. när jag sen kommit hem har det varit full rulle i några timmar så det räcker o blir över

Det enda som irriterar mig just nu för stunden är att maken beklagar sig över att han e så trött för att han minsann fick gå upp o mata Mathilda runt 3 och ge nappen runt 5...HA! som om det skulle vara ngt att klaga över säger jag som har ett rekord på 11 uppvak inom loppet av 6 timmar - DET var jobbigt! jaja, han kommer snart in i det

på jobbet är det kaos, jag har ny arbetsplats så har varit tvungen att packa ned hon som gick i pension i fredags o sen packa upp mina saker hela dagen i går, idag fixade jag m datorn och läste...851 mail!!! 851! det e ju galet mkt! det jobbiga var att bara 200 mail var strunt resten fick jag snällt läsa (tur att man läser snabb o effektivt).

har 30 viktiga mail att läsa igenom imorgon (ny lagstiftning, prejudicernade domar, rådsmötensprotokoll etc)och det kommer att ta tid att sätta sig in i det då min hjärna ff är liiite mosig

nu ska jag logga ut o umgås m maken som hade lagat en jättegod födelsedagsmiddag till mig idag, han tycker jag e tråkig som sitter här o hänger när jag har honom, haha - på återläsande

*smygläser på jobbet*

BS - men shit vilken upplevelse för IRIS (Och ER) jag blev faktiskt tårögd när jag läste om hur lilltjejen fick vara själv o stod vid grinden osv det är helt oacceptabelt! minns när min stora tjej hade en negativ upplevelse sådär på dagis - den satt i hennes minne för en lååång stund - inte kul alls och FY vad hemsk man känner sig som förälder!

MSW - grattis till son o intressant berättelse om jag inte har sagt det förut! jobbigt med op bara men skönt att allt gick bra!

övriga - jag har inte läst så noga,s ka läsa lite till o sen jobba igen, på återläsande

hahaha *sitter o skrattar högt åt Nennes dröm - sitter i ett knäpptyst landskap m hårt arbetande männsikro omkring mig - förstår ni blickarna*

Tinga - kul att läsa att allt fungerar bra m ekorrarna *piff o puff * i mina ögon låter de stora om korr ålder är 4.5v. tro nog inte att Mathilda vägde mer än 3.2kg vid samma ålder - men så har hon alltid legat längst ned på kurvan tills för ngn månad sen typ. ANg utveklingstiden för de små verka man säga lite olika... Min väninna -vars dotter föddes 13v för tidigt nu i januari- har fått meddelat att vid 2 års ålder är de flesta funktioner att jämföra m jämnåriga, ytterst få saker kvarstår till senare år OM allt varit normalt till dess och inga hjärnblödningar, infektioner osv. sen när det gäller inlärning och interaktion m barn i skolåldern o ja då påverkas en del o en del inte, dock ser man ingen direkt koppling till hur tidigt barnen e födda eller ev mindre komplikationer utan det bverkar vara lite av ett lotteri - viss hävdar att de problemen skulle komma ändå då procentuellt sett ett viss antal barn har dessa problem. de hjärnblödningar o så som har lämnat men redan när de upptäcktes ger självklart bestående men i ngn grad men det behöver inte alls påverka barnet.

jag hoppas att det kommer att gå bra för era "korrar", det e ju lite jobbigt att inte veta nu hur det blir sen (hör ju bara min kompis o hennes funderingar)

Piggelin - här blir det inköp av lära gå vagn i helgen tror jag! Mathilda går ju runt allt sen några veckor tillbaka och vad kul om hon kunde ta sig fram själv m en vagn - hon skulel bli jätteglad så stolt som hon e när hon klarar ngt!

Nä, nu ska jag nog ge mig ut på stan tror jag o sen ska jag hem o slänga mig på soffan m fjärrkontrollen i handen, e inte alls sugen på att jobba idag! maken är hos en kompis m lilltjejen o kommer hem sent och stora tjejen e på lägerskola i sthlm skärgård tills på onsdag o svägerskan e hos en kille som hon börjat dejta här så jag blir S J Ä L V i em/kväll! helt underbart! hur ofta får man vara själv när man har huset fullt?

Lappis o Nenne - gud vad spännande det låter m akupunkturen! hoppas att det går vägen för er m hjälp av den och vad kul att ni båda är så öppna för alternativa lösningar!

Vänner o piggelin - jag delar er uppfattning o erf totalt, tror att det kan vara ens egen oro samt "skuld" som gör att man känner sig "dålig". jag var ju hemma i 9 månader m lillskruttan och hälften av mina vänner samt arbetskamrater tycker att det e fantastiskt att pappan är hemma nu medan resten tycker att jag är den dålig mamma som kanske inte borde "skaffat" fler barn om jag nu tycker att det e så viktigt att jobba o det heltid dessutom...

Självklart kommer jag att tycka det e jobbigt att lämna lilltjejen på dagis - hon kommer vara 14 månader när hon börjar och det e ju snart ju! men samtidigt så är det den bästa lösningen för oss. Maken vill o kan inte vara hemma längre pga såväl jobb som studier och jag känner att jag är klar m min del. Visst skulle jag önska att vi hade råd, tid och lust att vara hemma i 1 år till, då det var så länge jag var hemma m stora tjejen, men jag vet att det fungerar inte - av ngn av anledningarna så då e det bara o gilla läget. fast visst får man dåligt samvete när man uppfattar det som att "alla andra" är hemma m sina barn i 2 år och har det "superduper" bra när man själv e ute i jobb o skola och oxå har det "superduper" bra.

det är som om det är fult att vilja göra annat m sitt liv än att föda upp fostra o leka m barn hela dagarna. vi pratar ju itne om att ha en hårt driven karriär m en barnflicka som hämtar o lämnar o gosar o myser, utan om ett vanligt liv och trots att man vill att pappa ska vara hemma ifrån regeringens sida samt att man får lämna barnen från 1 års ålder så känner man sig ändå som en bov och att man e tvungen att försvara sina val o inställning.

så - nu har jag repeterat det ni andra har skrivit trot jag, hahaha nu mååååste jag jobba...