Ännu en tur med barnkarusellen

Nenne - nej det har inte ngt att göra med att jag blev gravid fort - jag tycker bara inte att vara gravid är ngt speciellt - att få barn däremot DET är speciellt! jag har aldrig velat vara gravid, förstår inte glädjen i att inte känna igen sin kropp o så alla krämpor och alla nya kläder som måste köpas osv. magen är ivägen, man är mer sårbar och har svårt att hitta bekväma ställningar, foglossning som får en att gråta om man glömmer av det, myrkrypnignar i benen varje natt så att man inte kan sova, illamående på mornarna, känslosam, huvudvärk, trötthet, svårt att andas o kraftig halsbränna om bebis liger högt o ständigt kissnödig om bebis ligger lågt osv osv.

Jag ser faktiskt inget positivt i det men självklart förstår jag att det måste ta tiden det tar för en bebis att utvecklas men kunde man få biobarn utan grav hade jag hoppat på det direkt!

jag har väninnor som älskar att vara gravida då de får så mkt uppmärksamhet från folk och att deras män behandlar de som princessor - den anledningen tycker jag känns konstig faktiskt. jag tycker nog att jag har det lika bra gravid som ogravid men visst är det bra för dem som inte känner sig uppmärksammade annars att få känan så under en grav för en grav är mkt påfrestande för kropp o humör om det vill sig så.

Cissi - Ang att jag tycker att det e ego med att låta inseminera sig för att man sent i livet får panik o plötsligt vill ha barn (japp, så är det i de flesta fallen). Jag sa tidigare att om man varit ensamstående mamma så vet man varför det inte ska vara valbart att skaffa barn utan en man. Ja jag är kristen och i min värld så behövs det en man o en kvinna för att det ska bli barn och en mamma o en pappa för att fostra det(sen om de bor ihop eller inte är en annan sak som vi inte behöver gå in på nu) ibland sker saker som gör att man får fostra ett barn själv utan en mamma el pappa och självklart klarar man av det - för man måste, men det är inte det ultimata. Att tex få en son och inte ha en manlig förebild till det barnet kan vara katastrofalt för vissa (japp - jag vet har vänner som gåt på Bup i evighet för att deras söner saknar en pappa).

Ett barn har rätt till sina föräldrar - det är inte vi som har rätt till ett barn! Däremot är vi skyldiga att ta vårt ansvar. att låta inseminera sig när man är singel är att göra en självisk handling, ja. - du ger ju inte det för att ta hand om och rädda ett utsatt barn utan du gör det för att du kom på att du ville ha ett barn - inte en familj utan bara ett barn vore praktiskt, du ser mer till ditt egna behov en till barnet behov av en mamma och en pappa. (OBS behöver inte var ngn biologisk pappa det är oväsentlgit)

Visst får vi alla tycka o tänka annorlunda i denna fråga, det är ju jätteviktigt! och självklart ska man se på olika lösnignar för olika individer och i vissa fall kanske det kan vara befogat - vad vet jag?

Men som sagt jag o alla de som varit ensamstående m barn och tycker som jag (de flesta gör ju det i den kategorin) baserar ju detta på erfarenhet av att vara ensam. De som har haft kontakt m bup och andra läkare/myndigheter etc får det ju alla berättat för sig hur viktigt det är för ett barn att känna samhörighet och att det därför behövs en mamma o en pappa (Barn som växer upp till lesbiska mår mkt bättre om det finns pappor m i bilden oavsett om dem är straighta eller homo så sexuell läggning spelar ingen roll!)

sen läste jag en forskarrapport att det här m insemination är mtk vanligare i storstäder och bland högutbildade karriärs kvinnor - detta då de är vana att starta projekt och fatta beslut som bara rör de själva - tror att det kan ligga ngt i det faktiskt. man är på ngt sett van att fixa o trixa så att man får igenom det man vill. det är ju lättare att "fixa" ett barn via insemiantion en en man via en datignservice - för en man har ju en egen vilja och kan välja bort dig och då måste du kompromissa medan ett barn kan stuvas in i ditt liv precis som du vill ha det - dvs du behöver igne göra några direkta ändringar - precis som du vill ha det o är van med.

koko - antar att ditt meddelande var riktat till mig då det bara är jag som tagit upp frågan och hänvisat tilla andra källor också så jag förtydligar igen

Ja visst ska man försöka sätta sig in i en annans situation och det gör jag gärna (och ofta senast när det gäller ÄD som jag personligen är emot men som jag ändå förstår att andra är för) men när det finns vetenskap världen över som visar på en sak och det dessutom är den som jag själv har erf av (och ja, så många med mig m samma erf) ville jag bara förtydliga varför jag och många m mig som inte skriver här tycker att en sak INTE är ok.

*******
Det är ju inte såå många ensamstående mammor här inne precis, tror att det bara är jag o A-M som har barn m 2 olika män (hoppas jag inte missat ngn) och jag vet inte hur hon har levt men jag vet iaf hur det kan vara och it aint easy om an säger så. Det är himla lätt att sitta o säga att det inte e ngn big deal när man själv har en man som man delar allt med och då kände jag att jag behövde rata "för flera" i den här frågan.

Det är himla lätt att säga "men vaddå - alla har väl rätt att få barn?" "min väninnan e sååå underbar klart hon ska ha rätt till en liten bebis via insemination" osv osv Det är tydlgen mer ok att vara för ngt än att vara emot ngt? varför är det så? måste vi hela tiden förändra tänk i nya banor bara för att vi är en ny generation som ska besluta saker? jag tycker att det känns lite som att man missar vad hela grejen går ut på m familjeliv, att bara skaffa barn för att man kan - e det ok? om man e singel och aktivt väljer bort barnets rättighet till en far e det tydlgien ok, men om samma person hade bott m en man som inte var bra för henne o de bråkade osv DÅ e det inte ok att få ett barn? mamman är ju fortfarande den samme och kan ju separera m pappan om det är så och då kan han ff vara en bra pappa. i första fallet är man ff ensam om ansvaret.

jag skriver fritt och riktar mig in till ngn speciell här inne utan till hela kollektivet kan man säga, tycker att samhällets syn på ngn som vill hålla kvar ngt bra oftast ses på ett negativt sätt i dessa förändringstider. självklart så om det forskas så pass mkt att man som läkare, psykolog, socionom etc ändrar uppfattning om familjebilden om vad som e bra o dåligt - ja då hakar ju resten av folket på - även jag såklart! men till dess kan jag inte sätta mig in i ensamstående kvinnas längtan till barn via insemination. jag är öppen inför det mesta - jag e ju gift m en invandrare - men inte för ngt som tar ifrån ett barn dennes rättigheter.

nä, nu ska jag jobba vidare. jag har sagt mitt i frågan och nu vet alla var jag står när det gäller barns rättigheter ni får gärna kommentera o förklara varför ni tycker som ni gör men jag kommer inte att kommentera det hela ngt mer då jag inte kan bli tydligare än så här och ni är nog trötta på mina utlägg - även om jag ääälskar att diskutera allt länge o väl

Frejis - skickar en kram jag med - det räckte inte m tumhållngin denan gång

Liten - är inte alls avis på dina varma, sega havreflarn där hemma...inte alls! *vill ha!!!*

ang date, blev det bestämt m ngn dag? en söndag? m el utan barn?

har skumläst lite och ser att Frullan har plussat -grattis det gick ju fort det där!

Nenne - ignen lycka denna gång heller (orättvist!)

ang vem-som-gör-vad diskussionerna så har vi faktiskt aldrig diskuterat det utan det har fallit sig naturligt genom åren ( m exet var det ständig debatt)

maken är ju pappaledig och sköter då naturligtvis markservicen dvs Mathilda, lagar mat, tvättar och vardagsstädar. på helgerna brukar vi klämma in en storstädning och då får man antigen barn ELLER städansvar då det är lättast så (M är jätterädd för dammsugaren) vi turas om att laga middag på helgerna, jag gör det gärna då jag tycker det är roligt om jag får stå i köket ostörd o o poppa musik på hög nivå samtidigt som det e storkok på gång.

vi handlar till hemmet båda två. Framförallt matvaror och saker till MAthlida fördelas jämnt, kanske lite mer att maken gör det då han har en förmåga att tänka framåt och minnas vad som saknades i kylen även om det var flera dagar sen det försvann.

diskar gör inte jag - har nog gjort det ett fåtal gånger de senaste åren - hatar nämligen att hålla på m vatten o kladdiga saker. maken diskar gladeligen men lämnar torkande av skåpdörrar till mig i köket.

ang byte av lampor, okopplande av tekniska saker, bygge av ikeamöbler etc så är det helt klart 50/50 där jag har ju varit ensamstående mamma o kan ju därför lika mkt soam maken när det gäller sånt så den som ser att ngt behöver göras gör det. sen gör vi på oliak sätt - jag läser bruksanvisningen och maken prövar sig fram

så på det stora hela har det fallit sig så att vi är jämna i vår fördelning, nu när M är pappaledig har han ju självklart huvdansvaret över Mathilda men annars delar vi lika på det mesta utan att ens fundera över det. vi är båda lika stora initiativtagare till städning, shopping etc.

jo en grej - Maken stryker mer än vad jag gör - jag stryker nog aldrig mer än om jag ska ha på mig typ linne eller viskos eller så. vidare så kan han sy och det kan inte jag

hmm, undrar om inte han gör mer än mig ändå...

Zoz - ang kejsarsnitt o träning så är jag rätt så uppdaterad på det sen mitt eget snitt samt bla väninnans som skedde 13 oktober dvs för några veckor sen.

I de flesta fall kan man börja träna normalt efter 3 månader, till dess kan man gå promenader samt göra olika stretchande rörelser som finns beskrivna på otaliga sajter på nätet.

man bör dock vara försiktig m situps. du bör kolla att dina magmuskler har gått ihop ordentligt innan du gör en situps då det annars förvärras. har du mer än 2 fingerbredder mellan muskeln (diastasis recti) så är det för mkt och då behöver du träna upp den först annars riskerar du putmage, fösvagad rygg etc etc i de fallen är det bra att vänta i 6 månader innan man börjar träna försiktigt.

Nu har jag inte tränat ngt men då mitt snitt läkte så sakta och det var ltie strul så "fick" jag itne träna förrän tidigast 6 mån efter snittet

observera att bedömningarna är generella - i snitt säger man 3 månader men individuellt kan det röra sig om några veckot till flera år om man har otur (ibland slutar det även m operation)

själv sitter jag nu här o är nervös inför morgondagen... det är nämligen då vi får reda på hur många av företagets 1500 anställda som sägs upp 1-3 december iår...

i snitt har man sagt att 20% ska sluta men inget är klart förrän alla tjänster är tillsatta. En del avdelningar går ograverade in i den nya organisationen medan andra (läs min avdelning) drabbas hårt. Det är nämligen så att företaget ska renodlas - man ska inte vara lika mkt serviceavdelning åt de olika länsbolagen längre utan dem ska nu - för första gången sen federatioen skapades för mer än 100 år sedan - stå på egna ben...

Detta innebär att det jobb som vi som specialister gör idag, och också tar betalt för då det efterfrågas av länsbolagen, från 1 januari ska göras av länsbolagen själva - oavsett vilka resurser de har eller inte har...

vi som jobbar med det här idag sitter ju alla o skakar på våra huvuden - hur sjutton ska detta gå? men men det är styrelsebeslut och vd:arna för de 24 länsbolagen sägs ha kommit överrens om detta och då är det upp till dem att snabbt som sjutton bemanna sina företag m specialister innan årskiftet (ni hör ju själva vilken omöjlig ekvation)

vi som inte får vara kvar då? ja det beräknas vara ca 70-75% av oss på personskador som nu kommer att hamna i en resursorganisation där vi ska coachas och sporras på olika sätt i mellan 3-6 månader och sen får vi stå på egna ben - förhoppnignsvis m ett nytt bra arbete att gå till. Vill man inte in i resursen får man avgångsvederlag som är allt mellan 1-4 årslöner beroende på hur länge man arbetat - men då får man leta jobb själv.

med tanke på den kortsiktiga lösningen kan det i vårt fall mkt väl vara så att man först plockar bort 75% och sen tar tillbaka 25% från resursen iaf och då går man enl LAS (innan är det enbart enl extra kompetenser utöver specailistkunskapen som vi alla besitter)och då finns det en stor chans att jag får komma tillbaka till avd igen då jag har jobbat här i snart 11 år. om detta sker får man inte säga nej då det liknas m en uppsägning...

behöver jag säga att jag söker jobb för fullt just nu? känns konstigt - jag har ingen aning om hur man skriver en cv då jag inte har gjort det sen 1994...

och arbetslös? det finns inte på kartan - herregud jag har ju så mkt idag på mitt bord att jag knappt hinner andas - känsn ju jättekonstigt att föreställa sig att det här inte ska finnas kvar om ngn månad... och arbetskamraterna! vi somär såå tajta hos oss! många frågor o funderignar blir det o tills ngn vet alltför många spekulationer o rykten tyvärr...

håll tummarna för att jag får ett nytt utmanande jobb ngnannanstans här i sthlm!

piggelin - nja, det blir nog inte storstädnign varje helg hos oss, snarare varannan då man ofta är borta på helgerna också. men vardagsstädnign blir det ju en del av då lillskrutt äter allt som ser spännande ut ifrån golvet sen är jag personlgien allergisk mot högar o mkt grejer (prydnadsaker etc) lite minimalistisk kankse och då är det ett ständigt plockande där hemma, maken som itne störs av det plockar han med då han störs av att jag störs, haha

BS - magnetkameran ser mjukdelarna, dvs disker (o ev diskbråck), taggutskotten,ryggmärgen, ligament etc mellan kotkropparna i din rygg. vanlig röntgen ger inte mkt alls då man itne kan se så mkt på den mer än rena frakturer/felställningar.

Jag gjorde ju en magnet röntgen av HELA min rygg för några veckor sen (minns att jag skrev om det - var lite orolig) nu i fredags var jag tillbaka till läakren och fick svar...

Jag har en perfekt rygg! helt otroligt men min rygg är ett skolboksexempel - inte ens en liiiiten snedställning eller buktning mot ryggmärgskanalen (jag såg den själv -hela ryggtraden - så häftigt!!!) utan den var helt perfekt! jag belv överlycklig - tänk här har jag oroat mig för att det skulle vara ngt allvarligt fel då jag har konstant ont och domnar av i bröstrygg/nacke etc men så visar det sig att allt e super! känns så skönt! Det enda problemet är att jag är överrörlig pga för hård tränign som barn och det är det som gör min ryggvärk (kotorna rör sig då mkt ur sina lägen - dock inte farligt men musklerna får jobba lite extra)

nu ska jag gå till en sjukgymnast som är specialist på ryggar (tips till BS kontakta Adolph Fredriks fysioterapi - de är tydligen bäst på ryggar i stan enl våra ortopeder!) och vi ska tillsammans bygga upp ett bra tränignsprogram för att stärka mina muskler.

Så BS - magnetkamera JA! sjukgymnastik JA, ev naprapat. det vanligaste anlednign till ryggvärk är förutom dåligh hållning psykosomatiska besvär och då spelar det ingen roll hur mkt man tränar o äter värkmedicienr utan då är det psykotrapi som behövs (kan ju pga bla vara stress, missförhållanden på arbetet, osämja bland grannar eller otrygg i hemförhållanden tex) själv mår jag super själsligt men visst, stressen över arbetets vara o inte vara påverkar säkert en del här med.

msw - man ser korten bra! är det ditt hus eller vill du att det ska bli det? ser himla mysigt ut iaf! jag gillar "bulliga" hus!

BS - ja även min lilltjej vill gärna vara med när jag är i köket men då brukar vi släpa in henne favoritleksaker o bre ut ngn filt så blrid et lite mer mysigt sen får hon rota i kastrullskåp o matredskapslådor osv tills hon tröttnar på det o kryper till pappa, syrran el fastern igen. ibland sätter jag henne i hennes stol o drar fram den till brevid diskbänken så att hon ser vad jag gör när jag hackar grönsaker tex. nu är hon ju en lättsam tjej så visst går det bra att göra så då.

Jaha - då var det klart! jag är INTE en del i den nya organisationen - 13tjänster blev det! 13 av 45... det är ca 70% som försvinner och dessutom kommer 5 av dessa att ges till de som är ÖVER 60år då man inom några år behöver slimma organisationen ytterliggare och det kan man bara lösa m naturliga pensionsavgångar då facket inte skulle gå m på ngt annat... och de övriga 8personerna är ju grädden av gräddan som amn säger - det folk m såväl juriski samt eonomi utbildnignar i botten, som har jobbat på stora myndigheter /företag i många år och har jobbat i minst 10 år med de svåraste skadorna och nu är med och utvecklar arbete, sitter i nämnder, bransgemensamma grupper, leder utbildning o projekt etc etc och NEJ jag är inte ngn av dem jag är ju nyss fyllda 30...

nu ska jag babbla vidare m lite vänner o ikväll blir det sökning av arbete igen! jag har ju längst en anställning tills 090630 och sen 12-månadslöner efter det så visst, jag har tid på mig men jag vill inte vara arbetslös!! Det är itne jag!

återkommer ---

sorry för mitt egoinlägg - har lite mkt nu....

haha, snacka om stavfel - värre än värst!

jag menar att de som blir kvar är både jurister o ekonomer (vissa är socionomer iställer för ekonomer) i en o samma person och inget annat.

hej igen,

tack för ert medlidande (eller vad man nu skriver, haha) ja visst känns det bajs (bra uttryck nenne ) men samtidigt så är jag nog rätt så färdig m det här jobbet - kan bli skönt att göra ngt nytt! har börjat tröttna på alla dessa whiplashskadade som anser sig må sämre än de som fått en hel bestående förlamning samt förlorat halva familjen i en trafikolycka - man får ju perspektiv på livet helt klart i mitt yrke!

oandrasidan så är det ju heeeeelt fel tid till att byra jobb nu - hörde av en väninna på försäkrignskassans arbetsskador som sökt ett jobb som en utredare/Handläggare på en kommun i sthlm län - där var det 1800 sökande efter 8 dgr och 900 var fullt kvalificerade för tjänsten....900... ja då inser man ju att det e dj-vligt tufft där ute (spanarna på Hillstreet flashback)

så om ni på era jobb är behov av ngn utredare/handläggare oavsett inriktning så hojta till (alla sätt är bra... )