min jobbarkompis har äntligen vaknat - eller ska jag säga tyvärr? Hon och henne sambo sen 6 år har nu börjat försöka få barn. kul, men... hon är 42 (43 i jan) år fyllda så oddsen är inte riktigt på hennes sida... det är därför som jag säger tyvärr, för nu e hon minsann engagerad m Ägglossningstester etc och jag önskar så att hon hade haft det här intresset/engagemanget för några år sen!
Jag pratade m henne om allt jag lärt mig genom att lyssna på er härinne och jag måste tyvärr säga att hon lever i total okunskap. Hon trodde att om det inte fungerar den vanliga vägen så kontaktar hon en läkare för att göra en IVF eller liknande, men att de inte stressar utan de tar det sen... jag förklarade att hon tyvärr är för gammal för att ens kunna köa till vissa saker och att chanserna för att hon ska bli gravid nu inte är sådär jättestora. Hennes mamma kom dessutom i klimakteriet tidigt och det förbättrar ju inte statistiken direkt...
Det gör mig ont att hon har vaknat såhär sent... hon har alltid varit såhär, när hon var 30år funderade hon på att bli Aupair och sen när hon var 35 började hon fundera på att träffa en man och bli sambo, förlova sig för att sen i framtiden ngn gång kanske gifta sig och sen efter det starta familj...
vi har alla prata m henne om detta, vi har gjort det i så många år o på så många sätt, hennes väninnor lika så men hon har inte varit mottaglig. nu har 6 av 7 väninnor barn, det är bara en som inte har några och de kan inte få några (slöa spermier, dåliga ägg o efter 7 IVF:er gav de upp) och NU nu vill hon också ha barn! nu känner hon sig redo och miogen att bli mamma...
Jag hoppas så att hon ska lyckas på naturlig väg, hon är en underbar tjej m barnasinnet i behåll så nog sjutton e ålder bara en siffra - förutom när vi pratar fertilitet då...