Ska vi behöva lägga energi på detta...?

Kommer vara 4 mån på bröllopet. Visst kan vissa bebisar vara svåra att lämna bort, medans i de flesta fall snarare handlar om att föräldrarna har svårt att lämna bort sina barn. Jag har full respekt för det. Har en god vän som har en 4 månaders som håller på att få tänder och de därför varken vill lämna honom hos mormor eller ta med honom eftersom de anser att det skulle förstöra bröllopet. Vilket jag är väldigt tacksam för även om jag givetvis hade föredragit om de kommit (utan barn). Vi har ett par där bara mannen kommer (nära barndomskamrat till m2b) eftersom de inte kunnat hitta barnvakt åt alla 3 barn. Klart det är tråkigt när alla inte kan komma, men hellre det än att bjuda in till barnkalas är vår åsikt.

M a o om inte min kusin kan komma pga att de inte vill lämna ifrån sig bebisen så respekterar jag det, men jag kommer inte acceptera att de kommer på vårt bröllop med barn trots att vi sagt ifrån.

Det är tråkigt när man inte kan respektera ett brudpars önskan utan absolut måste göra sina problem till brudparets. Det enda man som brudpar kan göra är att stå på sig och försöka att inte låta det bekomma en.

Soon and very soon skrev 2008-08-22 18:12:39 följande:

På vilket sätt har vi tvingat någon att gå på bröllop?

En tremånaders som inte ammas är väl nästan också lite för liten att lämna bort. Vi ska ha barnfritt men kompisen som har en sexmånaders tar med honom även om hon hinner sluta amma eftersom de inte hunnit vänja honom vid att sova borta eller vara utan mamma eller pappa. De har dock lovat att gå ut med honom om han börjar låta under middagen.

Vill vara tydlig med att vi varit tydliga med att vi inte vill ha barn på vårt bröllop - det har inte missats av någon annan utan vi har fått väldigt många (positiva) kommentarer kring det!

Jag tycker det är fasligt intressant att några av er då tycker att det är VI som är bad guys för att vi säger ifrån då vi får veta (dessutom av min mamma - att de inte ens sagt till oss i samband med OSA!) att de ändå planerar att ta med sig en (då) 4 mån bebis som 100% garanterat kommer att skrika vid minst ett par tillfällen under bröllopet.

Till de som låter barn ändå komma på barnfria bröllop vill jag säga att jag respekterar ett beslut helt! Men i vårt fall så är barn en känslig fråga, om man bortser från att det inte finns utrymme för barnhantering i festlokalen, eftersom jag är ofrivilligt barnlös. ATt bli påmind om att inte kunna få barn på sitt bröllop är inte så himla roligt. Så det kanske är något ni bör tänka på innan ni vänder er mot andra människors önskan om ett verkligen barnfritt bröllop.

Nejmen jag ser inte er som badguys. Det är ert bröllop, ni bestämmer och jag håller med om att det är förbaskat dålig stil att inte säga ifrån vid OSA. Det är som om de gör det i smyg. Typ att de tänker att när de står där på festen med lillen i famnen så kan de inte bli utslängda.
Jag bara ville förmedla min syn på saken och berätta hur vi valt att göra. Våra vänner var väldigt ödmjuka när de frågade om det kunde gå för sig osv. Däremot hade m2b´s moster en go replik när hon läste save the date-brevet att inga barn skulle vara med.
-Hur ska det gå för xxx & xxxx? hon har ingen släkt här och alla i hans släkt ska ju på bröllopet.
Till saken hör att ungen är 5 år och har massor av dagiskompisar som hon kan sova över hos. Däremot kommer inte hans syster (kusinens alltså) för att hon inte hittade barnvakt till sin 3-åring. Detta visste hon klart och bestämt ca en månad innan OSA gick ut. Tror inte de ville komma på festen. Har hört att de är riktiga stugesittare. Men de väljer själv.

Jag också faktiskt. Det är inte anledningen till att jag valt barnfritt utan det är mer ego än så Jag vill stå i centrum och jag vill höra alla tal och allt spex utan barnskrik eller lek och stoj.

Sandybee... vi ska ha det på så vis att vi gifter oss utomhus, och jag har ju mina bjudna gäster sen finns det andra som jag har sagt att dem hemskt gärna får komma och titta på ceremonin, kanske det är en bra komprimiss? Att din kusin+bebis får se vigseln men går sedan och inte deltar på festen. Kanske låter rått men det är det närmsta komprimiss man kan komma tror jag...

(läste denna efter jag skrivit tidigare...)

jag förstår fullständigt din sida (och håller med dig) men tyvärr är nog din kusin inte så förstående... prata med henne!

sen är det så att man ofta känner sig 'påhoppad' på såna här forum om såna här frågor men tänk på att skriftspråket här liknar talspråket och ofta blir det missförstånd!!! Jag har själv råkat ut för tråkiga kommentarer osv och därför upphört skriva på länge, men man måste komma ihåg att vissa vill hjälpa och kan bli missförstådda..
Det är ditt bröllop och du ska ha det som du vill, be din kusin att inte komma om hon inte kan -respektera- din vilja!

lycka till!!

Vi har själva inga barn och ville inte heller ha andras barn med på bröllopet (förutom de minsta som ammar). Min mans syster och hennes man blev först glada över detta, de tyckte det skulle bli roligt med en "vuxenfest". Sedan gick det en tid och då visade det sig att de plötsligt tyckte det var dålig stil att de inte fick ha sin supertrotsiga 3-åring med sig. Så pendlade det hela tiden, vissa dagar skulle det bli roligt att få komma och slappna av utan barn och andra dagar var vi de dåliga släktingarna som inte lät hela familjen komma *suck* Det slutade med att svågern ringde dagen innan bröllopet och talade om att han inte skulle komma. Han skyllde på att barnvakten var sjuk, fast vi vet nu att så inte var fallet. Först blev vi rejält irriterade och ledsna men enades om att det var hans förlust, inte vår Så trots ändringar i gästpresentationen och bordsplaceringen så beslöt vi oss för att strunta i det och festen blev lika lyckad ändå. Som sagt, hans förlust, inte vår!