Nu blir jag arg!

Jag tycker nog att det känns "på riktigt" även om det var jag som friade. Min man har sagt hur många gånger som helst efteråt hur glad han är att jag kom till skott när han inte riktigt fattat att även för hans del så skulle det kännas mysigt att gifta sig.

Men det är klart, trots att jag är en rätt "tjejig" tjej så har vårat förhållande väl inte i allt varit traditionellt. Det var t.ex. jag som köpte blommor till honom andra gången vi sågs.

Håller med, här bestämde vi gemensamt att vi skulle gifta oss, inget frieri alls, det var ju en ekonomiskt fråga såväl som romantiskt som såklart behövs diskuteras och planeras av båda mig och sambon. Vet man inte vad den andre vill med förhållandet så verkar det mycket konstigt tycker jag man.

Är det dumt att få 'DET' beviset på att han verkligen älskar en... isåfall måste jag vara en riktig idiot.

Det börjar nästan låta som att det är fel att nu för tiden låta mannen vara den som friar. Sorry tjejer: blev ni friade till så är ni visst fast i ett förhållande med en riktig mansgris. Han tänker förmodlingen ge er en fotboja fastsatt vid spisen till er nästa årsdag/bröllopsdag, så att du ska veta din plats...

I vårt fall är det oftast jag som sett till att vi tagit det nästa steget i vårt förhållande... nu vill jag för en gångs skull att det ska vara HAN som tar det steget. Frågar jag kommer jag inte att vara nöjd varken med mig själv eller med honom. Frågan om han verkligen älskar mig så mycket eller inte kommer alltid att finnas där om jag skulle var den som frågar.

Jag har all förståelse för alla de brudar som var den som friade, det är absolut inget fel med det, men det är inget som varken han eller jag vill. Varför ska det vara någonting så hemskt att vilja ha det lite traditionellt...

Fast... med tanke på hur det finns vissa bridezillas över hela världen som inte låter ens blivande maken bestämma sin klädsel för att han inte har någon smak... varför ska han då få vara den som friar... Nej, mer diktatur-feminism har väl aldrig skadat.

Jag anser nog att du har ganska fel i ditt påstående TS. I de flesta av de fallen du beskriver är även tjejen lite "gammeldags" gällande just giftermål och vill helst att killen friar. Detta betyder inte att deras förhållande är ojämlikt och dominerat av mannen -det betyder enbart att de gillar att bevara traditioner. I de andra fallen handlar det ofta om att tjejen är osäker på att killen verkligen av hjärtat vill gifta sig, och därför helst väntar på ett frieri från honom för att vara säker på att hon inte tvingar in honom i något. De övriga fallen gäller ofta en kille som inte riktigt kommer sig för att fria, eller är osäker. Och visst, då är det kanske dumt som tjej att inte ta steget och fria själv. Men att förhållandet skulle vara patriarkalt, det håller jag inte med om.

Fast själva utgångspunkten för feministbruds inlägg var väl DE SOM MÅR DÅLIGT över att mannen inte friar.

I det håller jag med TS till fullo. Om killen vet att tjejen mår dåligt och inte gör något åt det (antingen gör klart att han inte tänker fria eller gör slag i saken och friar) så är det ju nåt fel.

TS skrev väl inte att det som hon var arg över var att man ville att männen skulle fria, hon och många med henne kan inte förstå varför kvinnor går runt och mår dåligt över att de inte vet vad deras partner vill med förhållandet. Det är väl mycket konstigt om man lever i ett jämlikt förhållande och inte vågar prata öppet om sådana saker?! Varför är det bara upp till mannen om man ska ta nästa steg i förhållandet? Man kan väl inte vara rädd för att kräva svar!!

The only thing *I* can say - it was really romantic and worth waiting So I don't agree...

What's wrong with being a little old fashioned anyways? No need to kill the chivalry altogether, there's a little princess in each and every one of us, waiting for her prince

Men skärp dig ta mig fan, bara för att man vill att killen ska fria betyder inte det att man lever i ett patriarkalt förhållande där man inte ha nåt att säga till om. Det är kommentarer som det som får mig att vilja skrika högt. Självklart kan tjejer fria likväl som att kilar kan, men i mitt fall var det så att jag ville att min man skulle fria för att friade han så visste jag att han var redo för det steget, inget konstigt med det. Jag hade gjort klart och tydligt vad jag ville , men det är inte bara upp till mig vad som händer och sker i vårt förhållande, alltså var det upp till maken att fria eftersom det bara är han som vet när han är redo för det steget i förhållandet. Det finns många olika skäl och orsaker till varför man vill att de andra partnern ska fria, och bara för att man inte friar själv betyder inte det att man är det minsta förtryckt, och varför i hela fridens namn ska man sticka om killen inte är redo för att gifta sig här och nu???

Väx upp för fan och inse att i ett förhållande kanske man inte alltid är på exakt samma ställe men det betyder inte att man inte kan vara ihop och älska varandra oerhört mycket ändå, men du kanske inte kommit till den punkten i livet där du inser det....