Nu blir jag arg!

Exakt, didis. Varför ska mannen, ensam, besluta när just det steget ska tas?
Låter rätt så stenålders i mina öron.

Romantik och spänning är det inget fel på. Men jag har nog ändå svårt att förstå hela den här prylen med att mannen ska fria (trots att man bestämt sig för att gifta sig).

Vi har kontinueligt pratat om hur vi vill att vår relation ska utvecklas. Att förlova sig och gifta sig var två naturliga steg som vi var överens om. Det är ingen av oss som driver frågan mer än den andre.

Jag funderar också på varför det skulle vara mer romantiskt att bestämma om relationen tillsammans än att mannen ska fria? För mig är det romantiskt att ha en man som tycker att kommunikation är nyckeln till framgång för vår relation. Men vi är ju alla olika

Nu måste jag gå in och försvara frieri här

Jag friade till min man, men vi hade naturligtvis pratat om giftemål och förlovning innan. Jag visste att det var dags och jag visste att han skulle svara ja, annars hade jag aldrig friat. Så på sätt och vis var det ingen överaskning, men han blev överaskad just då och det blev väldigt romantiskt. Hade jag inte vetat var han stod när det gäller att gifta sig så hade jag frågat det först, innan jag friade. Men sånt pratar man väl om i en normal relation, gör man inte det?

Jag håller med om att det är konstigt att män känner att de måste fria. Min man har faktist fått en och annan gliring av folk vi knappt känner som fått reda på att jag friade. Mycket märklig inställning.

Tycker det är lite intressant när tjejer säger att de vill att mannen ska fria för att "bevisa att han älskar mig". Kanske är det inte alls menat så, det här är ingen pik åt någon, men det ger mig associationen att giftermålet är en uppoffring från mannens sida, något han ställer upp på för att göra sin kvinna glad. Att han inte själv eftersträvar att vara gift för sin egen skull också. Och kanske är det verkligen så i många fall? Jag vet inte. Nyfiken.

Det spelar väl ingen roll vem som friar?! Hos oss var det ingen som friade utan det var ett gemensamt beslut. Jag hade väl egentligen en liten dröm om riddare på den vite springaren, smäktande violiner osv men var liksom inte beredd att vänta utan tog upp det till diskussion. Däremot gillar jag överraskningar men har en sambo med ganska dålig fantasi men nu har jag ordnat en liten överraskning till mig i alla fall. Jag har nämligen bett honom att fixa för bröllopsnatten utan att berätta för mig innan. Jag har alltså ingen som helst aning var vi ska. Det blir kanske hem? vem vet? Jag vet dock att det inte blir tält för min m2b är den största fryslorten som går i ett par skor.

Väldigt bra uttryckt, feministbrud! Det enda som jag tycker är fel är när frieriet, och initiativet till att gifta sig, är förbehållet mannen.

Nja, jag minns inte att nan fragade nan gang... Jag skojade om det en gang nar han lagat god mat till mig... Ibland vet man val bara...

O jag kan absolut inte förstå varför den ena parten ska ha mer kontroll över relationen och dess utveckling. Eller varför det skulle vara mer romantiskt...

Nancy Drew skrev 2008-08-24 21:03:47 följande: