Varför just jag?

vill bara tillägga att jag menade det med löstand som en tillfällig lösning inför bröllopet!

Klart han kan tänka sig det, men han tror inte det behövs att flytta datumet..

Men de har satt tillbaka min egna tand på platsen, så det där med löstand tror jag inte de vill göra om det absolut inte måste.. Dessutom vill jag inte gifta mig heller om jag har ont eller så.. Vill kunna njuta av dagen och vill kunna njuta på vår resa till Grekland med lamm och gott vin..

Måste man operera för att få in porslinständer? De ska laga mina halva tänder med porslin i alla fall.

Sen vet jag inte vem jag ska tro, tandläkaren på folktandvården som säger att det kommer lösa sig, kanske inte vara helt perfekt till bröllopet, men jag kommer ha fina tänder och kunna le och njuta etc, eller käkkirurgen på sjukhuset som säger att det får vi se, om ni kan ha bröllopet eller inte..

nu hade ju jag ingenting där dem satte mina porslinständer, inga rötter eller något. fick bara mjölktänder och sen inga 'permanenta' tänder. och dem borrade in titan skruvar i mitt skallben som dem sen limmade fast kronorna på. Jag är supernöjd med resultatet!
Sen dem 2åren var för att förbereda min mun på det hela..flytta käken, flytta tänder osv -just för att jag har ju växt upp med detta och tänderna flyttat och haft sitt eget liv.
Eftersom jag inte är tandläkare så vill jag inte lova nått, men det låter som ett mindre ingrepp om dem ska laga halva tänder, då borde dem inte borra tycker jag...men som sagt så vet jag inte.

Käkkirugen kanske inte vågar uttala sig nått mer specifikt, men är du så jätteorolig kan du ju kolla med ytterligare en käkkirurg så du vet lite mer 'läget'.

Förstår dig fullständigt att du vill njuta av bröllopet!! Inget konstigt alls!!! Men just nu som det ser ut finns ju inte mycket att göra vänta är tyvärr det enda man kan göra.. men du kan ju som tidigare sagt i tråden ringa o förhöra dig om lokal osv så du vet vad som gäller.

Tänk också på att samla din energi på att bli kry igen, resten (olyckan dvs) kan du tänka på lite senare...försök låta kroppen göra sitt! Den är faktiskt underbar på att bli bra igen

om jag skall vara ärlig så tror jag att det e lite i-landsproblem i detta. jag själv har mycket problem psykist.
har vart med om både det ena och det andra. vänner som sviker blivande som försvinner, olyckor mobbing,dåligt självförtroende.... ja listan kan bli lång. men jag har alltid ställt mig upp igen.
. men tänk dig att du har en man som älskar dig, som vill leva resen av sitt liv med dig.
du har tak över huvudet.
du har folk runt om kring dig som bryr sig om dig.(även om du inte vill tro det själv)jag är lika dan.
jag har mycket få människor i mitt liv som jag har nära. men dom håller jag sten hårt i.
och är tacksam varje dag över att dom finns.
du har mat på bordet varje dag. du har en familj. och du lever.Du kunde lika gärna varit död förlåt om jag e så rak men jag säger bara sanningen.
man skall vara tacksam för det minsta man får inte vara så självisk.
även om det e jobbigt.
det finns alltid dom som har det värre. hur dåligt det än skiter sig.
du måste tänka possetivt så lovar jag att allt kommer att komma till dig och lösa sig.
när man minst anar så står hjälpen mitt framför näsan.
våga tänka possetivt så lovar jag att du kommer vara en mycket vacker brud när dagen kommer. även om den inte kommer när ni då har planerat den. så kommer den inom sin korta tid att komma.:)tänk att du alltid är vacker. för det e du. med eller utan en tand.
mängder med lycko önskningar!!!!och krya på dig!/Drömaren

Jag vet att jag kunde varit död, men att tänka att folk har det värre tycker jag är bull shit, så är det ju alltid! Får man inte vara ledsen, orolig och deppig för det??

Sorry, men jag kan inte riktigt ta till mig det du skriver för jag blir bara arg.. Du 'är som min syster, som alltid ska ha varit med om något värre.. Hon har inte ens ringt mig sedan detta hände.. Säkert för hon inte kan bräcka det på något sätt...

Jag har en hel tand som varit ute också och det är den de är mest orolig för.

Min systers man är också tandläkare och även han säger att man inte kan lova något, och det förstår jag, men käkkirurgen verkade inte ens bry sig att det kommer en viktig dag för mig i juni..

Jag har oxå drömt om ett fint bröllop länge. Men det är ju trots allt äktenskapet som är själva "grejen". Visst, ingen vill ha ett skitbröllop, men kan det vara så att man fokuserar lite för mycket på just bröllopsdagen? Det största skälet till att jag gifter mig är inte bröllopet, utan faktum att jag vill vara denna underbara mannens fru.
Jag respekterar att du känner som du gör (att bröllopsdagen är så viktig för dig), men tycker även att det är befriande att inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Det finns en skönhet i att gå igenom svåra saker och ändå leva och komma ut starkare på andra sidan tunneln. Tror att du har ett val. Livet är inte alltid rättvist, men du har alltid ett val hur du ska hantera det som händer. Det är upp till dig. Det hjälper dig inte att stänga in dig och bli bitter (om du nu är det) och arg. Då mår du bara sämre och förstör för dig själv. Hatar du en människa blir det du som lider, inte han. Tror att det är väldigt viktigt att du kan släppa hatet, för din egen skull. Det är ett gift som kommer påverka ditt liv och din läkningsprocess.

Jag tycker också att själva äktenskapet är det viktigaste så klart, men för den delen är bröllopsdagen viktig! Jag vill inte se tillbaka på bilder och inse att jag inte log på en enda bild för att jag saknade en tand..

Jag kommer i alla fall aldrig prata med personen som gjorde detta, för då skulle jag släppa ut all ilska på honom och det vill jag inte, sen är det som jag skrev innan, inget som jag går och tänker på varje ledig minut..

jag tycker det är viktigt att man inte kommer in på vem som smärtar och lider mest.. Jag tror att all smärta är samma för alla, likaså kärleken! Det här med i-landsproblem som Drömmaren tar upp.. vet inte riktigt om jag håller med... Det är nog mer ett människo problem för att mängden smärta/lidande mäts ju av vad man har för erfarenheter, personlighet och omständigheter. Någon som upplevt krig kanske kan tyckas ha det värre, men någon som ignorerats hela sitt liv och aldrig fått en varm kram av sin förälder i ett i-land, är inte det också ett hemskt lidande?

För min egen del så hjälper det mig att tänka att situationen kunde blivit värre än det var, för det gör mig tacksam att jag har gått igenom en erfarenhet men jag har chansen att ta itu med allt det innebär och har mitt liv kvar.
Har själv varit med om en misshandel och nu, 8år senare har jag fortfarande hat drömmar om den killen som gjorde att misshandeln ägde rum (det var en tjej som utförde det på hans begäran). Om jag skulle se honom idag kan jag inte tänka mig att jag skulle förlåta honom, inte ett dugg. Men jag mår inte sämre för det. Jag har kommit långt och kanske en dag kan jag se som ni, som tror på förlåtelse, men det är nog som allt annat -det är så olika för olika personer!

Jag är dessutom personlig assistent och har jobbat och jobbar med människor som varit med om stora förluster (inte bara fysiskt) Man lär sig se på livet på ett annat sätt. Även dem värsta sakerna har något gott med sig...
Vill bara påpeka att jag vill inte förolämpa någon med min nästa kommentar!
Men dem som dött i cancer till exempel, dem är den största anledning till att forskningen går framåt! Hjärnskador som är sällsynta, utan dem som är först kan man inte hitta något hjälpmedel/botemedel. Osv.

Att ge råd baserat på sina egna erfarenheter är superviktigt! Men att jämföra är inget lyckat..

Tack för dina ord! Jag håller med dig!