Fråga prästerna 6

Hej på dig själv 090715! Hoppas att du mår bra!

Jag har inte växt upp med troende föräldrar, vi gick i julottan ibland men mer var det inte. Mina föräldrar gifte sig borgerligt. Mamma har alltid ansett att de som tror på Gud är lite konstiga...
Jag blev troende i två omgångar, kan man säga. Jag läste den nya bibelöversättningen när den kom 1981, när jag var tonåring. Sedan lämnade jag tron i många år tills jag blev vuxen och hade bildat familj. Då återfann jag Gud - eller, skulle jag väl säga, då fick Gud kontakt med mig igen

Jag måste fråga en knäpp fråga och den har INGET med vigseln att göra! Utan den har med gud att göra!

Varför "visar" sig gud bara för vissa? Och varför är det just dessa som bara får se/uppleva?

Ja jag förstår ju att det inte finns något självklart svar på den frågan, men vad är era tankar om detta?

Jag tror att Gud kan visa sig för alla människor, men alla människor är inte lika mottagliga, öppna för att höra när Gud talar. Själv har jag aldrig "sett Gud", jag har däremot tyckt mig ana Gud massor av gånger, så många gånger att det inte är möjligt att det skulle vara tillfälligheter.
Jag brukar säga i doptal, med hänvisning till Bibeln, att Gud vill att vi ska vara mer som barn, alltså att vi ska låta våra sinnen vara öppna som barnens. Då kan vi ana mirakel i vardagen. Om vi däremot stänger igen och tror att ingenting annat finns än det som syns - ja, då blir det genast svårare för Gud att tala till oss. Tror jag, trallala...!

En fråga som väckts i många andra trådar, vad tycker ni präster om att så många som inte är troende vill gifta sig i kyrkan?
Kan tänka mig att om man arbetar inom kyrkan så tycker man att det fel att den används som nån sorts romantisk lokal och inte för vad den egentligen är till för...

Jovisst, på sätt och vis kan det väl kännas trist - men samtidigt, vem är jag att gradera människors tro? Om två människor kommer till kyrkan och vill bli vigda, och de finner sig i de regler som gäller för en vigselgudstjänst - då tror jag Gud är rätt glad över att de vigs i kyrkan. Om de däremot kommer med krav på att psalmer ska tas bort, eller pratet om Gud minimeras - då blir jag irriterad.
Den som gifter sig i kyrkan, men inte kallar sig troende, upplever ofta att det faktiskt är något speciellt med kyrkorummet - och vad vet jag, kanske Gud visar sig även i "mysigheten" eller "pampigheten". Faktum är att jag tror att Gud kan dyka upp lite varstans och ibland även hos icketroende...

Jag skulle GÄRNA vilja få "se" något. Jag är inte den som är den.

Man kan ju tycka att gud vill att alla ska tro..

Kjell Präst skrev 2009-02-10 10:46:33 följande:

Jag kan säga att varje gång jag har varit i krykan under senaste åren (lätt räknat antal ggr) så har det känts skumt och obekvämt. Nu när jag sitter och funderar på bröllopet och vigseln får jag många gånger sudda mina egna anteckningar för jag skriver kyrkan, altaret, altargången och psalmerna. Är detta mån tro ett tecken på att man är lite mer än "söndagstroende"?

Tack för svaret!

Jag är nämligen en av dem som gifte sig i kyrkan men som anser mig vara icke-troende. Vår präst hade inget emot det och jag reflekterade inte heller så mycket kring det eftersom det är ett såpass vanlig förekommande fenomen. Men efter många diskussioner här på BT började jag förstå att det i vissas ögon inte var riktigt accepterat att man deklarerade sig icke-troende men ändå vill nyttja kyrkans lokal för sin vigsel.
I vårt fall är min man medlem i kyrkan och vi båda har alltid gillat kyrkor som lokal; deras pampighet och det faktum att de är så gamla. Sen älskar jag orgeln, fick rysningar när vi gick fram mot altaret och musikern spelade vår march

Kjell Präst skrev 2009-02-10 10:54:00 följande:

Detta kan ju ha ett samband - alltså att du varit där rätt sällan och att det känns skumt och obekvämt när du väl kommer dit. Själv tycker jag att det är ganska obehagligt att exempelvis gå på medlemsmöte i koloniträdgårdsföreningen - något som sker en gång per år. Gick jag dit oftare skulle jag bli van och kunna gången. Å andra sidan skulle jag kunna bli avskräckt också, det medges

Då är vi två som gärna vill se något
Jag tror att Gud vill att vi alla ska tro, men Gud vill inte tränga sig på någon. Gud ger oss möjlighet att tro, sedan är det upp till oss om vi vill ta den möjligheten eller ej.