• FruRuotimaa

    Varför blir jag inte gravid?

    Hej! Vi har försökt göra barn 3 månader men ännu en mens kom :( hur länge brukar det normalt ta innan det lyckas? hur var det för er?

    jag är annars frisk och har regelbunden mens. har försökt pricka in ÄL varje gång.

    Vad tror ni är felet?

  • Svar på tråden Varför blir jag inte gravid?
  • 090208

    Men 3 manader ar val ingenting??

  • ÄNGLAVINGE

    nej tre månader är inte mycket, för mig har det snart tagit tre år. det viktigaste är att aldrig ge upp, det kommer att ordna sig på ett eller annat vis.
    lycka till alla ni som försöker

  • Tattoo82

    Jag förstår precis vad Telemarkgrrl menar! Nu har mina inte tagit så lång tid (5 & 10 mån) men det var ändå skitjobbigt och jag grät varje gång den där j*a mensen dök upp... Fick hela tiden höra att jag inte skulle tänka på det och att jag ville för mycket. Försökte och försökte att koppla bort tankarna men det GÅR inte när man har den stora längtan efter barn! Så då blir det att man hela tiden tror att våra misslyckade försök beror på en själv när det som sagt inte finns några bevis för att det psykiska skulle spela in.

    De som säger så menar säkert bara väl men det kan bli så fel...

  • Augusti2010

    Det är väl iofs ingen här som har hävdat att det psykiska bevisligen spelar roll när man försöker bli gravid. Personligen tror jag bara att det kan ha betydelse för en del, naturligtvis inte för alla och inte heller alla gånger. Sen tror jag rent allmänt att man mår bättre av att slappna av och inte stressa upp sig. För mig tog det nästan ett år att bli gravid, men jag hade nog gått under mentalt om jag skulle ha gått omkring och tänkt på det varje dag och känt mig misslyckad för att inget hände. Jag tänkte att det kommer när det är meningen. Dessutom tror jag att det blir en väldig påfrestning för relationen.

    Vad jag försöker få sagt är att jag inte tror någon här syftat till att förolämpa någon annan eller få någon att skuldbelägga sig själv för att man tänker på det hela tiden, men rent allmänt skadar det inte om man försöker stressa upp sig lite mindre. Och dessutom tror jag som sagt att det i vissa fall kan göra susen. Men det är min högst personliga åsikt utan vetenskapliga belägg =)

  • nennesjuttioåtta
    Villemoa skrev 2008-11-22 13:26:04 följande:
    Det där är så olika från person till person. För oss gick det på första försöket (och jag berättar inte det här för att trampa någon på tårna). En gammal klasskompis till mig berättade att de hade kämpat väldigt länge med att bli gravida och sen när de bestämt sig för att lägga det hela på is ett tag blev de gravida direkt.Jag tror att det är som en psykisk spärr det där; man tänker på det hela tiden och försöker och försöker och så händer det inget men så fort man "glömmer bort" det lite så att säga så händer det. Naturligtvis blir det ju inte så för alla för man kanske helt enkelt inte kan utan får ta hjälp, till exempel via IVF.Eskilstunabrud: så du ska bli mamma i mars! Jag blev också det i mars i år och jag är själv också från Eskilstuna men bor numer i Sthlm. Vilket datum är lilla pyret beräknat att komma? Lycka till alla som försöker bli gravida!
    Alltså, jag tänkte att jag inte ens skulle besvara ett så urbota korkat inlägg men nu har jag gått omkring och kokat ett tag och kan faaan inte låta bli. Jag tyckte att Telemarkgrrl svarade väldigt bra och nyanserat. Men så blir HON påhoppad! WHAT!??!

    Så här ligger det till. Jag har varit i din situation. Första försöket. Jag kan lova dig att jag var jääävligt avslappnad. Däremot har du inte varit i min (och många andras) situation - på 2
  • 090208

    Det tjanar val ingenting till att grina over mensen nar man bara forsokt ett par manader... Om man ska vara arlig... (sla mig inte nu)

    Har en kompis som slutade med p-piller nar hon gifte sig for 1 ar sen. Hon sager att blir hon gravid sa blir hon. Fragade om hon inte ar orolig eftersom det gatt 1 ar. Men nej. Iofs sa langtar hon inte efter barn, men ni fattar. Det kan alltsa ta tid, aven nar man inte stressar upp sig. Mycket som ska funka helt enkelt. Det vet hon, sa hon jagar inte upp sig.

  • Vi2iJuli

    Men NÅTT psyskiskt måste det ju ligga bakom ändå?
    Nu menar jag ju inte dom som har medicinska problem utan dom fullt friska men som ändå inte blir gravida.
    Jag menar, det är ju jättemånga par som försökt bli gravida i flera år men ger upp och adopterar. Sen har dom sex som vanligt å hej å hå, hon blir gravid!

  • 090208

    By the way, har jobbat med en kille som ar adopterad fran Chile (ur-snygg!). Hans mamma upptackte att hon var gravid bara nan vecka efter att dom kom hem till Sverige med honom. Efter att ha forsokt i 10 ar. Dar ser man!

  • nennesjuttioåtta
    090208 skrev 2008-11-22 19:59:21 följande:
    Har en kompis som slutade med p-piller nar hon gifte sig for 1 ar sen. Hon sager att blir hon gravid sa blir hon. Fragade om hon inte ar orolig eftersom det gatt 1 ar. Men nej. Iofs sa langtar hon inte efter barn, men ni fattar. Det kan alltsa ta tid, aven nar man inte stressar upp sig. Mycket som ska funka helt enkelt. Det vet hon, sa hon jagar inte upp sig.
    Jag gav det också ett år, för det hade det tagit för syrran. Men när ett år nästan gått och bästa väninnan blev gravid på första försöket, därefter 11 stycken till i ens närhet i spridda skurar fram tills i höstas (ett år senare) så känns det inte lika roligt längre. Men jag tror vi har haft roligast på vägen iaf. tror att det är viktigt. Galet mycket sex, snabbisar och långa färder med tåget framochtebax för att få sig ett nyp i en skogsdunge när vi varit på jobbresor...

    FruRoutima
    Jag förstår att det känns frustrerande! Hoppas att det snart blir ett plus!!
  • Brudgummarna
    Vi2iJuli skrev 2008-11-22 20:02:37 följande:
    Men NÅTT psyskiskt måste det ju ligga bakom ändå?Nu menar jag ju inte dom som har medicinska problem utan dom fullt friska men som ändå inte blir gravida.Jag menar, det är ju jättemånga par som försökt bli gravida i flera år men ger upp och adopterar. Sen har dom sex som vanligt å hej å hå, hon blir gravid!
    Nej det måste det inte alls vara. Det finns åtminstonde tre artiklar publicerade som slår fast att när infertila par "ger upp" och adopterar så blir 7-9% spontant gravida inom 5 år. När infertila par "inte ger upp" utan fortsätter försöka så blir 7-9% spontant gravida inom 5 år.

    När siffran är identisk för de par som fortsätter försöka och de som lägger det på hyllan så kan man inte fortsätta hävda att det är den psykiska faktorn som spelar in.
Svar på tråden Varför blir jag inte gravid?