Hej! Vi har försökt göra barn 3 månader men ännu en mens kom :( hur länge brukar det normalt ta innan det lyckas? hur var det för er?
jag är annars frisk och har regelbunden mens. har försökt pricka in ÄL varje gång.
Vad tror ni är felet?
Vet ni, om ni hade suttit i ett rum och pratat ansikte mot ansikte hade denna konflikt förmodligen inte uppstått. Det är så mycket som inte går fram eller går fram på fel sätt när man inte hör eller ser motparten "prata". Tonfall och kroppsspråk spelar så stor roll!
Har lust att ta med er alla till ett café så kan vi proppa i oss choklad och se att vi faktiskt gillar varann...
Lät jag skittöntig nu? 
Jag vet att man kan bli illa berörd av vissa diskussioner på nätet, och det är i många fall så onödigt. Så: bli sams nu och ge varann en kram. Annars blir det att gå upp till ert rum!
För att svara TS: Jag förstår faktiskt inte alls hur TRE försök kan kännas som att du "inte blir gravid".
Ta och tänk till lite, det är inte som att SMS:a eller skicka ett mail, ett par tryck så är det klart och svar kommer med vändande post...
Du släpper ETT ägg EN gång varje månad. Vad i hela friden har fått dig att inbilla dig att det stora miraklet att det faktiskt blir en bebis, livskraftig nog at växa vidare, på tre chanser?
Verkar ibland som vår möjlighet att styra valet att INTE bli med barn, fått oss att tro att när vi väl vill välja att bli det, så ska det ske på ett kick, annars är vi sterila och pratar om misslyckanden.
Vi hade högfrekvent och intensivt sex i ett år bra precis innan vi fick veta att jag väntade vår son.
Nu fyller han snart åtta år, och vi har inte "lyckats" få något syskon till honom. De senaste två åren har vi verkligen försökt pricka in de rätta dagarna, men icke!
NU börjar jag känna att det är både ledsamt och ganska pressat för vårt ssamliv och ja-jag vet att jag bör kontakta mödravården och kolla upp saken,men det hade blivit väldigt lång och totalt onödig ångest om jag skulle börjat oroa mig efter bara tredje försöket.
Så, i DEN bemärkelsen säger jag till TS: SLAPPNA AV och var inte så dramatisk! Du kommer sannolikt visst att bli gravid. Ha roligt och var rädd om er relation medan ni hoppas och ser fram emot att bli familj!
Ja. Många gånger skriver man ju saker med glimten i ögat och ett leende på läpparna och så går det fram heeeelt åt skogen fel. Och så mår ett gäng personer dåligt pga det... 
That's the Internet for ya!
Och tydligen skrev jag också något annat än vad du ville höra. Du hörde vad du ville höra och tråkigt för mig blev jag personligt påhoppad med just de orden som augusti2010 citerade i ett tidigare inlägg. Jag säger som hon; gå inte in i trådar om du blir provocerad över ett sådant ämne som är så känsligt för dig.
Påstå inte att jag sagt saker som jag inte sagt. Jag har ALDRIG gett TS ett råd utan bara berättade hur det var för en av mina klasskompisar. Jag ville bara inbringa lite hopp hos henne och alla er andra också för den delen. Bara för att jag lyckligtvis blev gravid på första försöket varken tänker jag eller vill jag ta skit för det! Inte någonstans försöker jag påstå att jag vet hur det känns!
TACK Augusti2010 för att DU förstår hur jag menade fast du också har försökt få barn länge! Det är skönt att någon kan se saken objektivt utan att gå till personliga påhopp.
NU var det definitivt sista gången jag gjorde ett inlägg i den här tråden!
Läser allt "intressant" som har skrivits här inne då jag och min man absolut tillhör en av de där som behöver "slappna av" .
Handlar verkligen tråden om ofrivllig barnlöshet? Tror frågan från början var om att TS har försökt att bli gravid i 3 månader och undrar varför inget hänt. Ofrivillig barnlöshet anser då jag är något som kommer efter år av försök, efter massor av gynbesök, inseminationer, hormoner som petas in i kroppen, IVF'er, ändrade levnadsvanor, temperatur som tas på mornarna, nålar som stick i kroppen på kvällarna och gud och hans moster. Det är när man hamnar i en återvändsgränd och inser att vi faktiskt aldrig kommer att få något biologiska barn. Kanske ska vi ge upp (är det samma sak som att slappna av?) för några biologiska barn verkar det inte bli trots att man inte finner några fel på oss.
Mina råd till TS är att ha skoj på vägen. Det är så få som hamnar där vi har hamnat (ofrivilligt barnlösa). De flesta lyckas utmed vägen. Så oroa dig inte, ha skoj och glöm inte att leva under tiden som ni gör era försök. Lycka till!
Verkar som att TS har lämnat tråden... hoppas hon inte tyckte att detta skenade iväg lite... (hon kanske har hittat till bebis före/efter bröllopet 
)
Har läst nu och personligen har jag svårt att inte tänka på hur gärna vi vill ha en bäbis nu när vi har bestämt oss. Likaväl som jag inte kunde sluta tänka på vårt bröllop när vi hade bokat ett datum.
That's me, och jag kommer inte kunna stänga av mina tankar även om många tror att det kan göra mig gravid lättare. Däremot stressar jag inte upp mig över att vi inte blir gravida, det känns onödigt. Och jag oroar mig inte heller (gjorde det dom första månaderna ska jag väl erkänna), speciellt nu när man vet att det verkligen kan ta tid.
Men att jag HELT skulle sluta tänka på barn än ofrånkomligt och jag har svårt att tro att dom som blivit med barn efter ett eller två år helt har glömt bort (för det är så jag tokar allt prat om att man ska slappna av och yadayada) att dom försöker. Det låter nästan lite kallt i mina öron. Däremot kanske man söker hjälp efter nåt år och börjar fokusera på vad nästa steg är (efter att ha koncentrerat sig på ÄL och mycket sex).
Jag tycker att den här diskussionen visar på hur lätt det är att såra människor även om man sagt något i allra största välmening. Att göra det en gång kan bero på okunnighet och är förstås förlåtligt men att fortsätta såra människor trots att man vet att en del kan ta illa upp är bara elakt och visar en brist på empati.
Jag hoppas att folk tänker sig för och inte säger "sluta tänk på det så funkar det" till dom som försöker få barn, det är faktiskt inget "tips" som någon blir lyckligare av. Varför inte säga istället "försök ha kul under tiden, njut av varandra och ta hand om varandra" - det rådet tror jag alla kan ställa upp på.
*Går och slänger tipset om "slappna av, det är en psykologisk spärr" i en stor röd soptunna på vägen ut.*
