inte redo för giftemål !?

jo, visst är de så. åldern har ju ingen betydelse egentligen.. men om man ser till hur perosner i en viss ålder normslt sett på ett ungefär bruklar vara .. de finns ju alltid ett medel..

Åldern kan ha betydelse, men mer eller mindre viktig tror jag.
Däremot tycker jag att det är lite för stora skamkänslor på att skiljas. Måste finnas värre synder man kan göra rent världsligt iaf. Framförallt om inte barn är inblandat. OM barn inte är inblandade är väl en skilsmässa jobbig för dom två inblandade men ett samboförhållande som spricker med flera barn måste ju vara värre än en skilsmässa.

Hon jag nämnde ovan tyckte ju tvärtom. Att splitta som det var var okej, trots hus och barn men att skilja sig var big nono ...

Sen kan ju jag som kristen dra in den aspekten och synen men undviker det nu

jag fyller 20 år i år, och min dotter fyller ett :) bröllopet blir på alla hjärtans dag i år, då vi har varit förlovade i två år, och allt känns helt fantastiskt, förstår inte varför man ska vänta och vänta, det är ju NU och just NU allt är helt perfekt, vi har det så bra tillsammans!

OJ, ni är alla så unga ...

jag som börjar vara för gammal att hänga här snart, haha :)

Fjosok
hur gammal är du?

skogstrollet89
Jag är också ung, 20 år och jag säger inte att man ska vänta och vänta, utan jag säger att folk hävdar sig vara redo för en sak men inte en annan trots att de dom är redo för är en större grje om du förstår hur jag menar..

Intressant tråd detta. Att ha barn är ju en sak men sen gäller det ju också att ta ansvar för sina barn och livskamrat. Har en bekant som förlorade sin man när hon var gravid och hade inte de varit gifta, så hade hon t.ex inte fått ngn pension efter honom och hade kanske inte samma möjlighet till ett hyfsat liv som hon och hennes barn har nu. Har du t.ex bonus barn iblandade så är det klokt att kanske skriva ett testamente åtminstone för att minimera riskerna om ngt skulle ske.
Har en annan bekant som förlorade sin sambo för ett tag sen. Hon måste sälja deras gemensamma hus för hon har inte råd att köpa ut sambons son, som har laglig rätt till halva huset!
Naturligtvis har barn alltid rätt till sin laglott men man kan minimera risker med giftermål eller skrivande av samboavtal samt testamente. Sen, väljer man att skaffa barn tillsammans är man ju knuten till varandra på något sett resten av livet, ett giftermål kan man ju alltid upphäva.....

31...

Så gammal så jag minns när klänningarna jag pysslat med var moderna, hehe

hmm.. har adrig tänkt på detta..
min man har ju 4 barn sen tidigare..

Men om vi köper hus igop blir alltså halva huset deras om min ma går bort? går de på nått sätt att skriva tillexempel papper när man köper huset att om han dör så blir huset MITT?
jag tror att både jag och min man skulle tycka de underlättade situationen .. inte så att jag inte vill ha med dom att göra utan för att de är relativt stora nu och köper jag ett hus med min man såp vill jag ju kunna bo där också.. !

men går de skriva i kvittot för huset eler nått att huset bara blir mitt om så är fallet??

Intressant fråga. Ibland har jag funderat och det käns som om en del tycker att det h¨änder något "hemskt" när man gifter sig. Jag har itne fått klarhet i vad.
Som en tjej/kvinna berättade att hon hade gift sig och kort efter bröllopet skildes de. Här kändes det nästan som att det hade kunnat hålla tio år till om de hade fortsatt att bo sambo.
Är det för jobbigt med att vara sååå bunden? Eller får parterna helt plötsligt för sig att man "äger" varandra? Eller tror man att ett giftermål ska lösa alla problem?

Eller har jag fått det om bakfoten?