Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

Det är inte klokt så mycket skräp man samlar på sig på tre år. Och då har vi knappt hunnit peta på våra egna saker, vi har haft fullt upp med att tömma hyllorna från hyresvärdens dammiga gamla bruksanvisningar från 1983, tjugo plastcitroner som man knipsar fast i duken för att den inte ska fladdra (ve och fasa om den skulle göra det!); ja ni fattar, bedrövade är en underdrift om jag ska beskriva mannens och mitt tillstånd. Men monstret är i alla fall jätteglad, hon har förenats med sin rullande Wheely Bug-nyckelpiga och hunnit växa i den också.

Vad pysslar ni med då? Kram, G

Förhoppningsis, jag skäms jag skäms... har varit så upptagen av mitt eget att jag inte förstått hur allvarligt det är med dig. Från och med nu ska du ständigt vara i mina tankar och peppras med positiva vibbar. Det behöver du. Förstår verkligen om du är jättejätterädd. Hur ser oddsen ut?

...och jag är absolut oerhört tacksam över att slippa känna sju sorters stanker varje gång jag träder ut på trottoaren, nu när doften av mannens kvarglömda kaffe kan få mig att vilja, tja, kasta upp.

Kan nog vara en tillväxtfas faktiskt. Hon har ätit mycket och utvecklats fort på senare tid. Framför allt talet som sagt. Händer mycket i lilla huvudet, säkert känns det som om det håller på att koka över för jämnan.

Känner att jag borde vara mer exotisk, alltid. Typ rapportera från Fjärran Östern och inte Limhamn. Men jag rörde i alla fall ner en påse pad thai-sås i kycklingen ikväll. Alltid nåt.

När jag ser vidden av en del av era problem är det lätt att tänka "fasen vad man har det bra". Men det vill jag inte. För då skulle jag ju per automatik tänka att ni har det sämre. Och det går ju inte, när ni är så duktiga på att resa, umgås, jobba och njuta av livet - trots allt ni går igenom. Ni är en stor inspirationskälla. Ville bara säga det, lapinette och förhoppningsis.

Lapinette, det tycks du ha. På nästan alla sätt.

Izunia: Vilken mysig fika-eftermiddag! Tänkte precis säga att jag saknar den där tiden när det gick att fika sådär länge med sitt barn, innan jag kom på att det går ju hur bra som helst ;) Har bara varit dålig på att fika på sistone. Grattis till tänderna!

Monstret försökte sig f.ö. på voltige på sin rullande nyckelpiga ikväll, inte så smart. Får försöka hålla hennes klättringsmani i styr. Apropå tänder och att man kan mista det fåtal man har. Monstret var också sen med tänderna och har fortfarande bara sju stycken. Och i Shanghai gick alla 12 bebisarna i min playgroup innan ett års ålder... en pojke kröp vid 6 mån och gick vid 10 månader, så jag känner igen det där. Men ärligt talat tyckte jag det verkade skitjobbigt, de har ju inte något vidare förstånd när de är sådär små och så måste man hålla på och vakta dem hela tiden så att de inte bryter nacken. Mycket bättre - och skönare - när de tar lite mer tid på sig.

Idag har jag tvättat SJU maskiner, det luktar unket om precis allt vi har, tror att de sprayat ner hela lasten med insektsmedel. Men nu har vi i alla fall lyckats skaka fram ett rent, torrt lakan så att jag kan gå och lägga mig. I morgon bitti har vi dejt med vår bankkvinna (apropå att vi kollar på hus) och sen åker jag med monstret till mina föräldrar, mannen får fightas ensam med ett berg av ouppackade kartonger.

Kram och gonatt, G

Mmm nu har vi återupptagit kontakten med den unga, excentriska skånska adeln... parad med franska homosexuella tryffelbönder, schweiziska storbankirer och brittiska galopphästuppfödare... yup, vi har varit på slottsparty och är förvisso hemma tidigt men åååå vad vi har haft det trevligt och suttit på filt i gräs och druckit tre sorters champagne omgärdade av bildsköna vackra danska homosexuella ynglingar i vita kostymer och bara njutit av att vara som tagna ur en scen i Brideshead Revisited.
I morgon ska jag äntligen äntligen träna, sen blir det morsdags-lunch med mina föräldrar och monstret, därefter visning på TVÅ gatuhus (vi ses, Fru Fräken!).

Efter kvällens alla berättelser om renovering av dragiga gamla slott känns vårt förestående projekt som en enkel match. Och... tihihi... det var jätteskönt att kunna sitta och gnälla i kör över hur JOBBIGT det är att behöva tvätta sin egen tvätt och diska sin egen disk tillsammans med alla andra ex-expats på den där festen.

Izunia: Vad lyxigt för Miss J att få ett eget party, det kommer hon med all sannolikhet att älska! Vi hade en jättestor gemensam fest för alla bebisarna i Shanghai med bollhav och grejer, sen hade vi en liten stillsam familjetillställning för monstret, bara vi tre. Men hon är ju å andra sidan inte fullt lika utåtriktad som din tjej, i alla fall inte jämt.

Jotack, jag åt en korv (tjock grill med naturskinn), sen la jag mig på soffan en stund, sen åt jag en korv till, sen tvättade diskade städade lekte jag, sen åt jag en korv till.

Sådär ungefär. Livet består av illamående, gulligt på väg att bli dagisbarn och korv, för att hålla illamåendet på en armlängds avstånd. Vi har också hittat ett hus som är så ruggigt att det KAN bidra till illamåendet, kanske ska vi bjuda på det.

Kram på er festpinglor, G

Vänner, klart att det finns sol också! Och en massa saker att vara glad över. Idag till exempel lärde monstret sig att säga "dajis" (dagis); hon övade hela vägen i bilen i morse och sen sa hon inte ett pip när jag lämnade henne med fröken (som är ungerska, precis som jag, hon sjunger ungerska sånger också för monstret när hon blir ledsen och det blir hon ofta för det finns stora läskiga grävskopor precis vid deras gård). När jag kom hade hon ätit en massa kycklinggryta och höll en isbjörn i plast i handen. "bye bye björnen" sa hon i bilen, hela vägen hem. Fast dessförinnan hade hon fått ett litet sammanbrott när det stod klart att hon inte fick ta med sig sina rödrandiga gummistövlar tillbaka hem till hyllan där de brukar stå. När vi kom hem åt vi de godaste svenska jordgubbar jag har ätit på två år (dvs när jag senast kom åt dem). Sen la jag monstret, sen ringde jag mäklaren om det räliga huset och det gamla budet står fast. Vi ska avvakta lite till och inte hoppa in än, men vi har gott om marginal. Ringde stadsbygnadskontoret igår och kollade hur mycket vi skulle få bygga ut; som det är nu är det knappt 100 kvadrat och bara ETT sovrum så ni kan ju tänka er. Men läget! Och kakelugnen! Den mest pittoreska lilla gränd ni kan tänka er, helt nära havet. Och en rejäl trädgård som sagt. Nåja, vi får se. Det är mögel och svampangrepp och gud vet vad, plus att det mesta är gjort på sjuttiotalet som sagt, även om själva huset är från 1908.

Ringde även mvc och shit vad annorlunda det är här jämfört med Shanghai, man kollar typ ingenting, alla ultraljud (nästan) får vi fixa själva, det är nåt gruppinformationl i vecka tolv, vid det laget i Shanghai hade jag varit på TRE ultraljudskontroller, först för att utesluta utomkveds, sen för att kolla att den växte till sig och till sist för att se att det kritiska stadiet (v12) hade passerats på bästa sätt. Varje gång fick jag träffa en läkare. Jag är verkligen såå glad över att jag fick gå igenom min första, ängsliga graviditet under strikt uppsyn; nu när jag känner mig lugnare är det skönt att vara här, där man utgår från att allt är normalt. Och vi kommer i alla fall kolla en del grejer privat, i synnerhet när det närmar sig - av säkerhetsskäl. Vi har ju tack och lov sjukförsäkring via mannens jobb eftersom vi är expats.

Förhoppningsis: Festen var ett cocktailparty som min väninna hade svängt ihop helt spontant och folk hade också - helt spontant - flugit in över dagen från Schweiz, Frankrike och England. Så det låg purfärska tryfflar från Lindt Sprüngli i stora skålar överallt, jag och mannen kunde omöjligt hålla tassarna borta.

Izunia: Tack själv, det var supertrevligt! Och jättegulligt att ta foton, jag skulle bli urglad om jag fick. Har du min mail? Annars kan jag skicka via facebook.

Idag har jag njutit av min nyvunna frihet. Gått och tränat. Gått och ätit en enormt stor och god bagel. Handlat mat. Inte saknat monstret för jag vet ju att hon har det bra och får vara med om så mycket spännande; det var länge sedan hon var så lycklig, sprallig och yster som hon har varit de senaste eftermiddagarna. Jag trodde det skullle vara tvärtom, att hon skulle vara grinig och trött men icke. Hon har så mycket att berätta. Men jag måste erkänna att jag stod i omklädningsrummet på gymmet och spanade bort mot dagisets gård i hopp om att se en liten orange prick någonstans i sanden.

Kram på er, G.

Mlle M: Jaaa! Hurra för dig! Ser frame mot en ångande bröllopsberättelse när du får tid.

Fru Fräken: Fyra gravtest, haha! Nu har vi bokat tid för tidigt ultraljud privat, för vi kan omöjligt förstå att det faktiskt finns nåt som sprattlar därinne. Det går ju inte, oavsett om man varit med om det tidigare. Sen ska jag såklart göra KUB, det heter att man erbjuds det när man är över 35 som jag, men med tanke på att jag då ska gå på GRUPPSAMTAL (skriver det med stora bokstäver för det känns bara så sjukt, hela prylen) i vecka 12 nån gång och att jag då därefter skulle få tid att boka och klämma in ett KUB inom 2 veckor känns rätt osannolikt så vi tar saken i egna händer. Och sen vill man såklart ha en ordentlig genomgång omkring den 20:e veckan och JA, den här gången vill vi veta könet. Blir kalas att kolla upp det med 3D-ultraljud som verkligen visar alla detaljer. Sen känns det jättebra att man har möjlighet att ha fler ultraljud senare i graviditeten, typ om man gått över tiden. Tyckte det var super i Shanghai att de mätte vattnet var tredje dag för att man säkert skulle veta att filuren hade tillräckligt för att må bra.
Sjukast av allt: MVC här i Limhamn har SEMESTERSTÄNGT hela sommaren, så man får åka till Lindängen. Skoj ju.
Japp, jag är en stor vän av privata alternativ. Fast jag tänker samköra.

Dagens gourmet-gärning: Ikväll torkade jag ur stekpannan (fläskkotlett stekt I smör) med en skiva bröd som jag sedan åt upp, allt medan mannen såg på. Och I morse lyckades jag äta lunch klockan ELVA, en gigantisk bagel med kyckling och bacon.

Alla grönsaker smakar äckligt utom moskokta ärter och morötter. Och snabbmakaroner med ketchup, det kanske kan räknas som en grönsak också? Dottern fick däremot grillad lax med nypotatis, avocado till middag (medan jag höll ett stadigt tag om näsan för det luktade bara SÅ motbjudande men min gräns går vid att utsätta ett oskyldigt barn för mina osunda lustar).

Känner att det är dags att byta skiva och klädstorlek. Eller strategi. Återkommer när ajg sovit på saken. Kramar, G

Izunia, söt vagn! Själv är jag helsåld på allt signerat Phil and Teds, funderar på en liten två-våningsvagn, den där nya modellen med dubbla hjul fram. I Shanghai hade "alla" tvåbarnsexpatmammor en sån för framkomlighetens skull och jag är ju en stor vän av framkomlighet. Men ikväll pekade dottern på bärselen när vi skulle ut och ropade: Ergo! Ergo! Så det fick bli till att ha henne på ryggen. Hon får nästan allt hon vill nu när hon börjat på dagis. Vi åt fantastiskt goda svenska jordgubbar tillsammans när hon kommit hem. Kändes mysigt.

Izunia: Vi ville absolut inte veta könet på monstret, men nu är det en helt annan sak. Vi vill bara ha två barn och om det blir en flicka till kommer åtminstone mannen bli lite besviken, så då tänkte vi att det är bättre att vara det innan stackars bebisen föds än när man väl står där.

Hade middag med en väninna (slottsfröken) igårkväll, mycket vin och prat och god gryta (japp, det blev gryta igen, så skönt att slippa stå och steka grejer när gästerna har kommit). Idag tog mannen hand om monstrets väckning så jag drog mig i sängen till halv nio. Lyx!

Nu ska vi på konstutställning. Kram, G

Klistrar in inlägg från igår kväll och nyss, för BT vägrar låta mig publicera inlägg så jag har fått spara dem.

Lördag kväll:

Packat upp de sista kartongerna, puh! I morgon får vi förhoppningsvis besked om det räliga huset. Och på måndag ska jag gå upp klockan HALV FEM för att ta tåget upp till Stockholm och min kurs. Det blir början på mitt liv som independent working woman.

Förhoppningsis: Din pasta lät supergod! Det var för övrigt europeisk matfestival i stan idag och vi köpte nektariner, aprikoser och körsbär från ett lagom buttert par från Drôme, lekte med tanken på att länsa franska ostförsäljarnas stånd, dregglade över ångande paellor och brezeln, belgiska våfflor och crêpes. En kul grej var jätteståndet med italienska bakverk. Och det var som sagt jätteäkta alltihop eftersom försäljarna åkt upp till Sverige från sina respektive regioner.

Konstutställningen funkade fint, först var det otroligt god lunch i restaurangen, lammfärsbiff med fårost, kikärter, dillskum och citronpuré, i stearinljusens sken. Sen gick vi en sväng på själva utställningen men alltså man kan ju knappast koppla av med en 16 månaders bebis i salar fyllda av spröda skulpturer om man säger så. Som tur var fortsatte monstret att vara på sitt allra mest strålande humör (hon har för övrigt varit helt fantastisk hela veckan, alltså ända sen hon började på dagis, bara skratt och bus och energi från tidig morgon till sen kväll, på dagis äter hon och sover och leker och säger inte ett pip när jag lämnar henne, helt otroligt!). Det var en konstutställning av medlemmarna i mannens och mitt favvo-band (ett av dem i alla fall) Sonic Youth så det kanske inte var de mest värdefulla konstföremål som finns men man hade ändå hjärtat i halsgropen när dottern sprang fram till väggen med fastnålade LP-skivor med stränga order om att inte röra, följaktligen höll hon armarna lydigt fastlimmade längs sidorna hela tiden medan hon lutade sig fram mot en skiva i taget och SLICKADE på dem.
Bäst var när vi hittade ett karaoke-rum där man kunde spela trummor till Kim Gordons rätt ångestmättade röst, då kunde vi förstås inte låta bli att placera dottern på pallen med två trumpinnar i händerna och njuta av hennes hämningslösa utfall mot virveltrummor och hi-hats.
Sen åt vi glass hos världens godaste Lejonet och Björnen, hasselnöt och yoghurt-citron och rabarbersorbet. Och till sist länsade vi som sagt fruktståndet. Nu har vi lekt och städat och ätit och nu är det dags att gå och lägga sig. I morgon blir en ny husvisning och nagelbiteri förknippat med det andra huset. På ett sätt är det bra om vi inte får det, pratade som hastigast med min bror i morse, han är vid det här laget en hyfsat välrennomerad stockholmsarkitekt och han trodde att det skulle kosta omkring EN OCH EN HALV MILJON att göra det nödvändiga, om vi "hade flyt och inte gjorde några märkvärdigheter. För om ni ska ha märkvärdigt, då kostar det tiotusen till per kvadrat." Så nu är vi lite skraja, men inte avskräckta.

Snart i lyxfällan, G

Söndag lunch:

Ooops, nu är vi ägare till ett alldeles eget råttbo! Eventuellt kan det bli ett fantastiskt boende och en riktigt bra investering; alternativt hjärtesorg och ekonomiska trångmål. Det kan bara framtiden utvisa. Känns i alla fall fint att vi fick det för lite under utropspriset, och sen kan vi betala drygt hälften kontant, bra det också.

Förhoppningsis, jag inboxar dig en länk, tror det ligger kvar en liten stund till.

Kram, G

Lapinette,tack! Vi föll för det helt fantastiska läget i gamla Limhamn, ingömt i en liten sömnig stenlagd gränd jättenära havet med prunkande trädgårdar och små gatu- och korsvirkeshus. Vårt lilla hus är helt friliggande med förhållandevis stor trädgård för området (450 m2 cirka), insynsskyddat, original kakelugn (1908) och, ja, oerhört charmigt helt enkelt. För närvarande är det drygt 100 m2 men då går en massa golvyta på övervåningen bort pga brant lutande snedtak. Vi skulle vilja göra en tillbyggnad med sovrum och tvättstuga / dusch / förvaring, samt helst komplettera den enda takkupan med ytterligare tre. Då skulle vi få ett hyfsat rymligt litet hem för fyra pers.
Jag inboxar länken till dig också ifall du får lust att titta på huset. Tror att det kommer plockas bort snart men det finns fortfarande kvar.

Hej Lapinette, ja vi har ju betald bostad genom mannens jobb så vi kan bo här hur länge vi vill, det är kalas! Nåt år eller så lär det nog ta. Mysigt att renovera hallen, det är ett så trevligt rum.

Vi gick och tittade på vårt lilla hus nu i eftermiddags och såg att det fanns dignande vinbärsbuskar i trädgården, rosor och lavendel i massor. Dock inget gräs! Det är en skitskum trädgård, ett vansinnigt stort trädäck och så miljoner olika buskar och buskage, genomkorsade av slingrande stenlagda gångar men INGET GRÄS. Vi ska ta bort det mesta och få en schysst gräsmatta. Som det är nu ser man inte hur stor tomten faktiskt är.

Nu har jag packat klart, allt gick ner i en vanlig kabinväska (inte illa för fem dagars kurs eller hur) och ska lägga mig för jag ska som sagt upp okristligt tidigt i morgon. Halv fem, fatta!

Kram, G

Hej vänner, nu har jag avverkat ungefär 70% av skrivarkursen. Vi är många, lite för många, och tempot är intensivt, speciellt med tanke på att jag är vanvettigt gravidtrött mest hela tiden. Har skrivit en del texter men inga direkt omvälvande. Hoppas kunna återvända med ny energi till Limhamn. Att vara ifrån monstret känns inget särskilt faktiskt, jag vet ju att hon har det bra med mannen och täta besök av farmor och farfar; vi för en konversation varje kväll bestående av djurläten, annars tror jag nog inte att hon saknar mig sådär jättemycket heller, fast å andra sidan visar hon inte så mycket känslor, hon är nog typen som blir sjuk av saknad istället (precis som min man), och sjuk blev hon följaktligen redan första dagen.
Om tio minuter ska vi fortsätta analysera texterna som är resultatet av gårdagens uppgift ("en text med ett särskilt språk"), det är kanske inte direkt överraskande att jag valt att skriva min text på bebisjoller, med inslag av myndighetsspråk (oväntat telefonsamtal) och tjafs mellan makar.
Inför kvällen (som börjar tidigt, man käkar middag redan klockan fem här!) hoppas jag på uppehåll i det stadiga regnet så att jag äntligen äntligen kan gå en promenad; jag har bara mina inomhusgympaskor med mig och äter på tok för mycket utan att göra nåt åt saken.

Hör av mig när jag kommer hem, ska då även passa på att njuta av Mlle M:s bröllop, yes!

Kram till er alla, G

Mormor och morfar skulle det stå...