Tycker att kryssning känns vulgohärligt och skulle gärna vilja men mannen menar bara "vulgo"; hans idealsemestrar lutar mer åt "sova på halm-madrass i bortre Peru". Är ni kompatibla med era män, semestermässigt? Jag kan säga att jag har bättrat mig mycket sen vi blev ihop, då flög jag inte alls i flera år för jag var så jäkla flygrädd. Plus rädd för det mesta som handlade om att utsätta sig för spontanitet.
Fru fräken: Gick det bra med BVC-tanten? Inga miserabla förhållanden på grund av brödsmulor i sängen eller liknande? I så fall kanske man vågar ringa dem. Plus tandläkaren. Har förstått att de ska gå till en sån också, eller..? Tack för tvåords-updaten, jag tycker det är urkul att hon har knäckt koden, speciellt när hon säger saker som "titta woow!" och "niuniu woow!" (niuniu=kossa på kinesiska).
Puh, alla flygfraktsakerna på plats i skåpen. Speedat monster på plats i resesängen. Cappuccino på plats i handen.
Jaaa, trådlöst internet! Jaaa, telefon! Jaaa, nya shorts från H&M (monstret gick vilse i provrummen och stängde dörren inifrån, sen höll hon ett stadigt tag i min hand under resten av shoppingsejouren på två timmar). Solen skiner och allt börjar falla på plats. Men det känns ändå som en fantasi, alltihop. Såhär rent, blått och grönt, kan det väl ändå inte vara i verkligheten?
Jaaaa! Monstret har fått plats på samma Montessoriförskola som Fru Fräkens dotter! Nu måste jag vara hemma en extra månad men det får gå. Jaaa! Inget vildmarksäventyr!
Fast nu tycker jag att mannen borde komma hem. Från Norge + Tjeckien. Han gör ju inget annat än reser, lite surt att flytta till en ny kontinent och sen inte kunna prata om äventyret.
Kollade på en konstig villa idag och fick ångest. Får över huvud taget ångest så fort detta med att köpa hus kommer på tapeten för vi vet inget om hus och jag hatar att dammsuga. För att inte tala om att rensa ogräs. Livet är för kort för att köpa en bit natur och sen förklara krig mot den.
Gillar i alla fall lekplatskulturen i Limhamn, Monstret och jag har blivit stammisar på den som Fru Fräken visade oss och hejar obehindrat på mammor och pappor (mest pappor) där. Känns betydligt hjärtligare än jag hade förväntat mig, hela Sverigeprylen. Vi ska nog kunna trivas här. Bäst av allt: Finns en pedikyrsalong på min gata! Måste prova.
E11A: Ursäkta mitt skamligt korta minne, men du befinner dig i USA va? Och min makes jobbresor står sig slätt jämför med din. KL låter det onekligen som, trist att bara få se tornen från fönstret.
Lapinette: Vi har det bra tack men det är mycket med det praktiska. Typ, var bäst förvara makens strumpor och monstrets ytterplagg (av vilka hon inte kommer att behöva mer än en bråkdel eftersom det ju inte blev nåt vildmarksäventyr för henne). Hur programmera nya telefonen, vilken sladd ska pluggas in i vilket hål. Och däremellan avstyra att monstret stryper sig själv i persiennsnörena (hon har ertappats TVÅ gånger idag med en självförvållad strypsnara runt halsen, den lilla knäppgöken!)
Lapinette, hur mår du själv?
Lapinette, svininfluensa? Fasicken vad lost man är utan SVT. Får bara in TV3 på den konstiga TV:n som följde med vår möblerade lägenhet vilket innebär gamla avsnitt av Top Model istället för nyheterna på morgnarna.
Här har vi inte luktat på brasor, men väl på bokskogar (plus svett, vi hamnade rätt i det stora årliga "Bokskogsloppet", vilket inte bekom oss ett dugg eftersom vi ju är vana vid att tillbringa våra lördagmorgnar i överpackade tunnelbanevagnar och parker som bågnar av heliumballonger, reklamskyltar, rockmusik och mormor-morfar-farmor-farfar-mamma-pappa-övergött endabarn) och SVENSKA jordgubbar, och nyrökt sik och jord som luckrats upp av de första regndropparna på nästan fyra veckor.
Vi har vandrat från lekplats till lekplats, goon-gat i standardiserade bebisgungor och hänförts av knarkiga, amöbaformade skapelser i betong, glasfiber och konstgräs. Vi har dammsugit, tre gånger. Tvättat säkert sju maskiner och hängt upp små, randiga bebisstrumpor på klädstreck på den ena balkongen. Hälsat på i två hus som vi inte vill ha (det ena för stort, det andra för litet). Speglat oss i min nyvaxade Gemobil. Tränat på Friskis och Svettis' coola lokaler, i en gammal tegelfabrik. Hängt med mormor och morfar. Varit i "stan" (Malmö). Ätit mer nyrökt fisk. Storhandlat nästan varje dag (det går ju åt mycket mat när det är lov). Ignorerat samtliga vänner här och i Shanghai, och där på BT-tråden för man blir ju så uppluckrad i huvudet av att ha det så löjligt BRA. Det känns lite som att ha tillbringat de senaste fem åren i en slänggunga, och sen flugit i en vid båge genom luften och landat i en pösig bingolottosoffa. Med integrerade hållare för ölburkarna (eller, i vårt fall, många glas riesling och champagne).
Med mera.
Och ändå har vi nästan inte gjort nånting alls.
Ni då, hur har era helger varit? Kram, G
Nu är vi hos mina föräldrar i nordvästskåne, igen. Jag åkte en dag tidigare för jag stod inte ut med att höra monstret tjata "pappa pappa" så fort det rasslade lite i brevlådan. Fyra kvällar är han borta och det är på tok för långt i ett litet monsterliv. Så nu är vi hos mormor och morfar där det stormar och luktar höstskog. Ska snart gå och träna på det halvokej gymet, sen kommer jag hem till mätt och färdiglekt monster och sätter mig vid ett dukat bord. Försöker förmå mig att hänga kvar i Limhamn trots att det är en månad kvar till dagisstart men det är svårt att välja de långa ensam mamma-dagarna framför det sköna mellantinget, att vara både barn och förälder.
Vädret växlar så fort idag att det ser ut som en sån där uppspeedad film där de visar flera dygn på bara några sekunder. Promenerade till djurparken i morse men vi hann bara sätta oss på gungbrädan så började det vräka ner och vi fick ta bussen hem. Kalasade på majskycklingsfilé innan monstret somnade in i det där komaliknande tillståndet som brukar vara en effekt av regnväder. Jag har legat i soffan framför Oprah, supernanny och annat jag inte är stolt över, med en hel näve chokladtryfflar som mammas bästis fed-exade över från Schweiz inför påsken, från Sprungli's huvudbutik. Det godaste är det gigantiska äggskalet som tryfflarna ligger och ruvar i, av ljus choklad med en pikant sälta som ger en kolakaraktär. Tre sorters Valrhona och fyra sorters Michel Cluziel hade min alltid lika omtänksamma mamma för säkerhets skull laddat förrådet med, inför min och monstrets ankomst.
Som sagt, jag tar god tid på mig att bli vuxen. Tror ni förstår varför.
Lapinette: Vilken myshelg! Och jag känner igen det där med att avboka... eller rättare sagt inte boka... saker på kvällarna. Som småbarnsförälder är man ofta så jäkla trött då för det är nästan omöjligt att ta igen förlorad sömn på morgnarna och åtminstone jag behöver mina åtta timmar per natt, tråkmånsigt nog. Så jag brukar ofta föreslå lunch istället. Eller tidig middag. Det värsta är folk som vill ses vid nåt kontinentalt klockslag, typ åtta. Då vet man att man inte är hemma förrän elva och sen tar det en timme till att somna och sen är man helt förstörd dagen därpå.
Fru Fräken, hur funkar kvällar för dig? För mig har det blivit liiite bättre sen jag började väcka monstret halv åtta istället för sju. Det tog emot att lägga sig vid tio, nu funkar det med halv elva- elva och det är mer i min smak. Men shit vilken schemaslav man har blivit nu när man för en gångs skull inte jobbar. Det är i alla fall skönt att ens barn slutat vakna vid 3AM (som monstret ofta gjorde ända fram till ettårsåldern).
Fru Fräken igen: Hur var grekisk ortodoxa kyrkans bebis-rave? Eller var det kanske Baptistföreningens fjärilssim? Härligt att ni shoppar runt bland alla religionerna. Vi är med på allt monstret och jag, om vi bara är i faggorna. Och apropå det:
IZUNIA, visst vore det kul med en dubbel eller trippeldate (med Fru Fräken)? Med våra telningar i släptåg? själv kommer jag gärna till Lund. Har hur mycket ledig tid som helst nästa vecka.
Fru Fräken: Härligt med bröllop! Ska ditt monster följa med? Skulle jättegärna gå på bröllop iförd nästan vilken färg som helst utom begie men det ser väldigt skralt ut på bröllopsfronten i vår vänkrets. Snåljåparna har ofta valt att gifta sig "på tu man hand", eller också har jag redan varit på bröllopet eller inte kunnat (en gång i min fåfänga ungdom för att jag hade en sjukt äcklig varböld som proppade igen ena ögat). Jaja. Tids nog börjar väl fyrtioårskrisskilsmässorna droppa in och jag kommer ta emot dem med öppna armar, för de i sin tur kan ju generera ett och annat omgifte.
