Knäckt....

Jag är så ledsen, så ledsen...
Jag trodde att vi hade kommit överens om att ta det lugnt och inte stressa varandra men nu ställer han helt plötsligt ultimatum. Att jag ska säga upp min lägenhet och flytta tillbaka annars får det va och jag kan bara inte göra det. Och han tycker han bara har dansat efter min pipa hela tiden och tycker att jag nån gång kan göra som han vill utan att säga nej hela tiden. Det är så mycket mer som jag inte ens kan skriva här. Men nu tycker han det är nog. Och jag bara ifrågasätter mig själv hela tiden, kunde jag ha gjort annorlunda från första början, borde jag vika mig...
Samtidigt vet jag innerst inne eller jag tror det iaf att han inte är den rätte för mig längre.
Jag funderar på om jag kommer att bli lycklig igen om det finns någon att älska för mig där ute och som älskar mig, på lika villkor.
Det gör så ont...

*håller ditt ansikte mellan mina händer och tittar dig allvarligt i ögonen*

Du behöver inte den här mannen. Du behöver bli FRI från den här mannen. Ta honom på orden och håll fast vid dem. Det är inte nog nu. Det är nog sedan länge.

Säg inte upp din lägenhet. Säg upp honom från vidare inblandning i ditt liv. Först då kan du ens vara i närheten av att leva det på riktigt. Du klarar det här! *kramar*

usch vad jobbigt...

har inte läst hela tråden, men vill bara säga att innan du börjar att fundera på om det finns någon att älska osv så måste du först komma ur det här destruktiva förhållandet och hitta dig själv... så som du var innan du blev så ledsen. Finns det någon vän eller familjemedlem som kan hjälpa dig med det praktiska kring lägenheten? Kan bara ge samma råd som de andra har gett, lämna det här nu!

Passionsblomman - ett stort tack! Jag vill bli fri och jag vet att det borde ha varit nog för länge sen. Jag blir inte klok på mig själv för att jag inte kunnat bli förbannad och säga ifrån! Jag vill inget hellre än att börja leva mitt liv igen och bara vara glad.

LB5 - Ja jag måste hitta mig själv igen innan jag kan starta en ny resa tillsammans med någon annan och det kan nog ta sin lilla tid men då får det göra det. Ja jag har vänner och familj som stöttar mig men jag har inte velat tynga dem med detta på länge nu, känner mig så dum men jag vet att dem finns där.

Ifrågasätt inte dig sj'lv bara för att han gör det. Känns det fel så är det fel.

Lämna honom! Du behöver inte hans inblandning i ditt liv, du behöver ditt liv.

Det är klart att du ska behålla lägenheten! Den är din biljett till en lycklig framtid!
Och anförtro dig till någon av dina vänner, din syster eller mamma. I det här läget behöver du låna energi för att orka ta dig ut i solen igen... Tänk att du har en hel sommar framför dig utan bråk och måsten och passade tider.

Jag har nu varit ärlig och sagt att jag är osäker och tänker behålla min lägenhet och han blev så ledsen och det värker i mig av dåligt samvete.

Han är inte ditt ansvar. Låt honom inte lägga all skuld på dig utan minns istället vem som har drivit dig till detta!
Just det, det har han gjort, alltså är det hans eget fel att han är ledsen idag.
Kram och lycka till, det kommer att bli så mycket bättre.

Tack Aleta!

Starkt gjort, Ankitim! Du ska se att solen snart skiner igen och lungorna fylls av ny frisk luft!