• Ankitim

    Knäckt....

    Jag är knäckt, han har lyckats knäcka mig totalt och nu lyckast vända det till att allt är mitt fel. Jag känner mig så dum. Mitt självförtroende är som bortblåst, har ingen tro på mig själv och min förmåga. Vet inte om jag någonsin kommer att tro på kärleken igen, jag som alltid har varit en optimist när det gäller den biten.
    Jag är trött på att bara få höra negativa saker, jag anstränger mig inte tillräckligt mycket för oss osv. Jag är trött på hans tomma hot, dem svider ändå. Jag är trött på att känna att allt är mitt fel, att jag inte duger, att jag inte håller måttet. Jag kommer aldrig att göra honom nöjd, aldrig.

    Jag är bara förkrossad och vet inte hur jag ska ta mig vidare...

  • Svar på tråden Knäckt....
  • Imma

    Har du någon familjemedlem eller nära vän som kan vara ditt stöd i det här? Om man känner sig ensam är det svårare att bryta upp från ett förhållande även om förhållandet är destruktivt.


    Ankitim skrev 2009-03-23 14:26:08 följande:
    Usch är så rädd för hur det kommer att bli.
  • passionsblomman

    Vad skulle DU helst vilja göra om du bara för en minut helt bortser från honom? Plugga? jobba? Flytta? resa jorden runt?


    Ankitim skrev 2009-03-23 14:26:08 följande:
    Haha tack Passionsblomman!Celeste97 - det är precis vad jag vill göra. Har sån ångest nu då han vill bestämma om våra lägenheter och framtid osv. Stress och press hela hela tiden och jag som på min sida försöker linda in det svåra men då fattar han ju inte. Han kan bara inte låta allt vara för en tid, han kan inte låta saker och ting lugna sig. Usch är så rädd för hur det kommer att bli.
  • Ankitim

    Ja alla stöttar mig men dem senaste veckorna har jag inte pratat så mycket med dem. De tycker jag ska dumpa eftersom jag mår som jag gör och jag skäms eftersom jag fortfarande träffar honom. Att jag inte kan säga ifrån.

  • Ankitim

    Just nu skulle jag gärna ta en liten resa. Bara för att komma bort ett tag!

  • Imma

    Backa inte undan från familj och vänner! Du ska inte skämmas över att du stannar kvar hos den här mannen! Om du verkligen vill bryta kanske du måste ta hjälp av dina nära för att komma ifrån. Flytta in tillfälligt hos någon annan, ha en "barnpassare" som ser till att du inte gör någonting för en kortsiktig njutning, utan ser till att hålla din hälsa på längre sikt i fokus.

    Ursäkta om jag låter helt kocko, men kvinnor som lever i destruktiva förhållanden (även tvärt om naturligtvis) tenderar att bete sig lite som en missbrukare. Det ÄR svårt att bryta från de här männen/kvinnorna och därför är det så viktigt att inte isolera sig från familj och vänner, utan ta hjälp av dem.


    Ankitim skrev 2009-03-23 14:31:58 följande:
    Ja alla stöttar mig men dem senaste veckorna har jag inte pratat så mycket med dem. De tycker jag ska dumpa eftersom jag mår som jag gör och jag skäms eftersom jag fortfarande träffar honom. Att jag inte kan säga ifrån.
  • Ankitim

    Jag har lyckats att flytta ifrån honom men blir liksom inte fri ändå..jag springer dit så fort han ropar osv även om jag inte vill, bara för att det inte ska bli tjabb och så blir det tjabb ändå när han märker jag inte är på g. Och så är det igång.

  • TinkerBelle

    Du måste bort. En resa är bra!

    Prata med någon som du har förtroende för och berätta ALLT även dem där små sakerna som kanske känns som bagateller.

    Sluta skämmas! Tro på dig själv, men framför allt tro på en framtid där du är lycklig och glad - det är du värd!
    Alla män är itne som han och det finns någon för dig också.

    Om han redan nu kommer med förtäkta hot om att träffa andra så kan jag nästan garnatera att han redan trillat ditt. Du är värd mer!

    Han kommer alldrig att ändra på sig - tro mig jag har bott ihop med en sån som han i 12 år.

    Jag bröt mig loss är idag en glad och lycklig kvinna och framaför allt mamma. att skaffa barn kommer INTE att lösa några problem.

    Mitt råd till dig är att ta på löpskorna och SPRING!


    Ankitim skrev 2009-03-23 14:32:42 följande:
    Just nu skulle jag gärna ta en liten resa. Bara för att komma bort ett tag!
  • Ore

    Är det för att du inte vill såra honom som du inte vågar säga ifrån ordentligt?

    För du verkar ändå vara på det klara med att du vill ha distans från honom, litet tid ifrån honom vilket han inte verkar vilja ge dig?

    Det är ju snällt av dig att inte vilja såra honom, men han sårar ju dig konstant...

    Se till att DU får det DU behöver nu. Tid, utrymme eller något annat. Har du råd med det tycker jag att du ska ta en resa, se om du kan hitta någon kompis som kan följa med...

  • Hammerman

    Låt mig gissa. Stämmer hans beteende in på något av nedanstående?

    *Allt är på något sätt ditt fel. Det helt omotiverade raseriutbrottet berodde på de personliga problem han har som du "inte tog tillräckligt med hänsyn till". Kanske var det någon av dina släktingar som sade något som han senare skäller ut dig för, eftersom du "inte försvarade honom" (fastän du inte ens i din vildaste fantasi skulle kunna förstå vad som behövde försvaras).

    *Ber han för ovanlighetens skull om förlåtelse för sitt beteende så känns ursäkten ungefär lika äkta som Alexandra Pascalidous krönikor i Metro. Det finns ändå ett mer eller mindre outtalat uttryck från hans sida att det ändå var ditt fel. Pluspoäng om förlåt för honom bara är ett ord för att få slut på diskussioner, han ska aldrig med handlingar visa att han faktiskt menar det han säger utan allt ska blixtsnabbt bli bra med ett enda ord. Typ du får vrålat i ditt öra "JAG SA FÖRLÅT" tio sekunder efter det att han sagt att du och hela din familj är psykiskt sjukt arbetarklassdrägg, följt av en väldigt respektlös "ursäkt".

    Överhuvudtaget när ni diskuterar saker känns det som att ni aldrig kan förstå varandra. Du säger något om disktrasor, han svarar som om du pratade om synålar etc.

    Känns något igen?

Svar på tråden Knäckt....