Knäckt....

Kan du bo hemma hos någon annan ett tag? Byt mobilnummer och flytta dig utom räckhåll för honom en tid.

Du MÅSTE ta beslutet att säga NEJ och inte åka dit. Det vet du ju själv.

Den gången jag gjorde det och stod för det, skakade jag i precis hela kroppen och grät som en fontän...men det var ett mycket viktigt steg i mitt liv.

Jag lovar dig att han ALDRIG kommer att sluta förrän du sätter stopp!

Om du gör slut med honom så är ni ju inte ihop och då är det omöjligt att vara otrogen... Så han får väl skriva vad han vill...

Jag hade det också svårt under själva uppbrottet, kände mig lite ensam och han hörde av sig hela tiden men jag bara pang bom svarade inte på hans mail eller samtal efter det att jag sagt och förklarat allt som fanns att säga från min sida, och självklart lyssna på och ventilera allt det han hade att säga.

Men det viktigaste är att VARA TYDLIGT, inget luddigt som, kanske i framtiden så, jag älskar dig fortfarande som person, jag önskar också att allt var bra igen... Raka puckar. Jag vill inte längre. Jag känner såhär och såhär. Sen prata ut och lyssna, men inte dalta eller lyssna på "hot" eller sånt som du säger att han håller på med. Det har ingen betydelse vad han gör i framtiden för då sitter du redan brunbränd på en strand med en liten fruktdrink i din hand och känner hur solen värmer!!

Vill så gärna att det ska gå bra för dig! Alla vi människor är värda att känna lycka och ultimat glädje här i livet! Det är ju det bästa som finns!

KRAM!

Tack alla för era inlägg, det betyder otroligt mycket.

Ore - ja jag vill inte såra honom men han säger ju hela tiden ändå att han är sårad så det gör ju egentligen ingen skillnad.

Hammerman1 - ja sista tiden så är allt mitt fel, allt dumt han säger är en påföljd av mina fel och brister. Han har redan glömt vad som fick mig att må dåligt i första skedet. Han tycker han har ansträngt sig tillräckligt. Visst han kan be om ursäkt när han sagt nåt dumt men ord sårar som sagt. Han vill diskutera hela tiden och kan hålla på i timtal och älta!

Passionsblomman - jag bor nu i en egen lägenhet som han vill jag ska säga upp nu. Men du har rätt och jag har insett det nu, jag måste sätta stopp. Han kommer bara att fortsätta annars och jag jamsa med. Efter såna här gräl så vill han att jag ska komma dit och säga vad jag ska göra för att det ska bli bra, hur jag ska bete mig bättre och ibland vet jag bara inte vad jag ska svara. Hur fan kan jag vara annorlunda liksom?? Jag vet inte...Jag tycker faktiskt inte att jag är en dålig människa. Jag har i stort sett aldrig höjt rösten mot honom eller svurit åt honom osv.

Stressadbride2b - mitt problem är nog att jag är väldigt luddig. Men jag förstår ju själv att jag måste ta tjuren vid hornen och säga tydligt vad jag menar!

Så länge du låter honom göra dig till syndabock, så kommer han att göra det.

för min del var jag väldigt mån om att ingen skulle kunna anklaga mig för att ha svikit tillexempel. tills jag fattade att et blev jag ju anklagad för hela tiden ändå. Om inte annant sa han" jamen om du är som alla andra så KOMMER du att svika mig"

vafasen, det går inte att motbevisa någon som redan bestämt att alla är svekfulla as och så vidare.

Dessutom insåg jag slutligen att om så alla i hela världen verkligen skulle tycka att jag var en svikare, så var det inget som kunde hjälpas-det är det yttersta sveket mot sig själv att stanna i sådant här.

Han använder dina skuldkänslor på ett väldigt fult sätt. Låt honom inte fortsätta så!

En närstående till mig var i ett väldigt destruktivt förhållande, visst våld var inblandat och detta ledde till polisanmälan. Att hela tiden skylla sitt eget dåliga beteende på någon annans beteende är ett drag som är ganska typiskt hos psykopater, fick min närstående veta...

Så bryt upp, så vänligt du kan men med bestämdhet!

Så många har sagt så mycket klokt så jag skickar bara många kramar *kram*

Hoppas du lyckas ta dig ur och får det liv du är värd! :-9

Ja jag vet ju detta egentligen! Vi har ju haft 100 såna här diskussioner!

Det är alltid jag som framstår som svikare, som lögnare, som kommer med mitt skitsnack. Jag vet ju att detta inte stämmer! Men det är väl klart att jag känner mig som en dålig människa, hur kul är det att höra att man gör en annan människa djupt deprimerad och att man tar dennes energi.

Jag säger inte att jag är perfekt eller så men jag tycker att jag anstränger mig, jag tycker jag har gjort allt för honom men det är klart att jag grubblar på vad mer jag kunde ha gjort.

Samtidigt så är jag otroligt arg över hur jag har blivit, en mespropp som bara tar detta fast det bubblar av ilska inuti.

Kluven är bara förnamnet! Jag måste sluta tycka synd om mig själv, det är bara jag som kan få mitt liv tillbaka i rätt spår!

Men det är skönt att skriva av sig!

Du behöver fatta ditt beslut och sedan stå fast vid det. dag för dag och för att orka kommer du att behöva din familjoch dina vänner. Stäng dem inte ute!

och jag lovar dig:du kommer att känna mycket stor lättnad steg för steg!

Var glad att du har vänner och familj kvar. det är inte ovanligt att sådana här relationer tillslut isolerar en helt från restenav ens sociala nätverk.

Häinne finns ju vi också, som kan peppa!

Kram på dig!

Ankitim skrev 2009-03-23 16:05:31 följande: