Fler 27 juni-brudar?

Overkligt nära nu....men såååå spännande!

Idag var vi och tränade att gå i kyrkan till musiken Höll på att börja gråta redan då, så jag hoppas jag får is i magen den 27:de

Hur är läget 27/6-brudar? Idag har jag hunnit med mycket, första semesterdagen. Har köpt allt till toalettkorgen, korsett, stay ups och trosor samt stämt av med floristen angående bordsdekorationer... Hur går det med era nerver? Är det fler än jag som sover uselt dåligt och vaknar och planerar bröllop mitt i natten?

Hej alla blivande brudar! Vi kan räkna dagarna på händerna nu.
Vi har mest småsaker kvar att köpa och ordna. Men det som känns pirrigt e att öva på cermonin samt på dansen. Det krävs så mycket presentation från ens egna håll. Och som du "Linda Louise" säger så e nerverna på spänn dag som natt.

Brukar man öva ingångsmarschen i kyrkan innan? Kan man inte bara öva hemma. Och läsa på om cermonin förstås...
Hade en skitkul möhippa i lördags förresten! Träffade 2 nyblivna brudar på stan, hur ofta får man göra det annars?! Känns som att ögonen e mer öppna nu...

Vi ska inte öva något i kyrkan.....det går nog bra ändå.
Pluggar väl lite på själva ceremonin hemma.

Ja, det går verkligen och räkna dagarna på händerna. Gjorde det idag och alla dagarna fick plats....JIIIPIIIIIIIII!!!!

Ja vi får öva hemma!
Vad e ni mest rädda för ska va jobbigt, jag tycker cermonin. Men det kommer nog bli bra o fint, även jag e duktigt nervös inför hur mina nerver ska va o att stå inför alla männsikor...

Jag är mest pirrig inför när jag ska träffa min blivande utanför kyrkan. Vad han kommer att säga när han ser mig!!
Är skitnervös och tänker på hur mycket jag kommer att gråta under hela vigseln. Känns nu som jag kommer att böla hela tiden, från första mötet ända tills natten!!!

Vi övade i söndags... ingen musik eller så, bara gick igenom hela ceremonin med prästen. Gick in, stod där framme, vände oss fram o tillbaka, sa alla grejerna man skulle säga och gick ut... jag var minsann rätt rörd efter det.

Usch da!, Fast min blivande tror att jag inte kommer att gråta så mycket på själva bröllopet. Har väl gråtit ut allt under förberedelsen.
Var och prova näbbklänningen till dottern, för 4:e gången, jag grät då!

Ja cermonin e det jag e mest nervös eller, sen släpper nog spänningarna lite. Jag får fokusera på prästen o min blivande annars lär jag gråta, (o det mycket) sådan känslomänniska jag e. Lite snyftningar går väl ann dock.