Jag känner sälv att jag inte vill gå med min kille nerför gången. utan han skall stå där framme..
Vi är dock gifta men det var borgerligt och ingen var där då vi ville göra det själva.
MIn syster ska vara tärna som ska gå in med vår son före mig.
Vet ej om pappa skall gå med mig eller är det ovanligt nu förtiden?
Kanske gå själv?
Kommer aldrig spela någon roll vad jag skriver om hur JAG och M2B VILL ha det, ni som är emot att någon annan än M2B går med kommer alltid att hitta en baksida och se det negativa.
Istället för att glädjas ser ni till att många våndas över DERAS val och vill få oss att känna att vi e dumma.
Funderar på hur ni skulle se på att 2 personer i rullstol ska gifta sig där bruden inte kan rulla in sin rullstol själv, Hualigen om hon skulle be sin pappa om hjälp.
Vi väljer, vi kommer njuta, vi kommer gifta oss vi får det som VI vill ha och det är det enda viktiga för oss.
Kan som inte se att det skulle vara ojämställt i likhet med andra ovan. Min inställning är för övrigt att det i alla tider funnits gott om par där man respekterat varandra, den dystra generaliserande syn som anläggs stämmer inte med min uppfattning.
Ja, det må vara främmande med en brudöverlämning för vår tradition så som vissa påpekat. I alla fall just nu, men traditioner ändras; vårt hedniska midvinterblot är ju numera en jul med delvis kristna förtecken. Tycker man att det är fint att gå längs altargången fram till altaret med en familjemedlem istället för med sin partner så gör det för all del, varför göra det till en debatt om att det minsann inte är en svensk tradition när svensk tradition väl ändå är ett ganska svårdefinierbart begrepp till vissa delar numera.
Möjligen att det är en åldersfråga däremot, blotta tanken på att jag som levt ett självständigt liv i mer än halva mitt liv och nu är 40+ skulle lämnas över av en förälder är mig helt främmande. Mannen jag ska gifta mig med nu är inte min första relation. Det är länge sen jag hade någon anknytning till mitt föräldrahem, utan har haft ett par olika hem sedan dess... Men är man, säg runt 25 år, så kan det finnas en vacker symbolik i ett överlämnande, det kan jag nog tycka faktiskt.
Vår plan är att gå tillsammans, det känns rätt för oss. Det blir en rätt kort promenad eftersom vi gifter oss hemma. Att gå själv och möta upp min blivande man framför vigselförrättaren blir dessutom bara fånigt då vi inte har en lång altargång för ändamålet.
Kan jag ha täckt in frågor från alla vinklar nu...? 
Är ledsen, ser ingen vacker symbolik i att man är såpass osjälvständig att man måste ha med sig pappa (eller mamma) bredvid sig när man ska gifta sig. Ser inget romantiskt eller vuxet med det.
Underbart!
Precis den här sortens argument är det som försvårar allt jämställdhetsarbete.
När det inte passar en själv så går man till angrepp mot de som kämpar!?
Jag är varken ultrafeministisk eller har bristande verklighetsuppfattning.
Hur är det själv? Rosa Hollywooddrömmar låter inte så väldigt verklighetsförankrat tycker jag.
Ser du den tydliga symboliken?
Hör du själv vad du säger och hur det uppfattas?
Vet du hur verkligheten ser ut för de flesta kvinnor i världen?
Inser du att ALLT man gör påverkar andra?
Det går inte att bestämma sig för att en symbol betyder något annat för att man vill det, man spelar upp samma scen för utomstående i alla fall.
Jo, för mig symboliserar det verkligen en osjälvständighet. Därför är också symboliken så stark när ett brudpar kommer gemensamt in genom dörrarna, alla gästerna reser sig upp och vigseln kan börja.
Ett gemensamt beslut att detta par ska dela livet med varandra vilket i sig är väldigt romantiskt. Det är inget skådespel där andra familjemedlemmar egentligen har någon funktion tycker jag.
Jag förstår verkligen inte den här diskussionen, varför den överhuvud taget finns.
Om man inte förstod det själv, utan har fått symboliken förklarad för sig och ändå väljer att gå tillsammans med "överhuvudet", det övergår mitt förstånd.
Men ska ni inte köra hela vägen då, och även ha med frasen "who gives this woman..."? Det skulle väl vara jättefint om pappsen leder fram bruden för att sedan överlämna henne till nästa man, som en liten gåva sådär. Då slipper han ju tänka på bröllopspresent också.
Just det, öppna ögonen och se hur världen ser ut istället för att bara tänka i det lilla, lilla.
Precis vad vi vill!
