Jag har barn med min fästman men känner att jag retar mig på hans släkt.
Dem vill vara lite mer då dem äger gods i Sverige och har till och med övat bort sin dialekt för att bli med Stockholmare. Så löjligt tycker jag som är infödd Stockholmare.
Kan ibland känna att jag djupt ågrar att jag skaffade bar med denne man.
Har ni några ni retar er på? Man tvingas ju umgås på somrarna etc...
Jag retar mig på min blivande svärmor och svärfar som inte vill förstå att jag vill leva med deras son..
de undrar varför??
och lägger sig i allt...
får inte äta si och så...
men nu måst ejga leva med dem gifter mig den 8 augusti...
Man får trötsta sig med att dem kanske inte har så många år kvar i livet. Min svärmor är 70.
Jag beklagar att du ångrar att du skaffade barn med din sambo. Men nu är det så och då får du agera efter de förutsättningar som är.
Har ni diskuterat familjerådgivning? Även om ni kommer fram till att avsluta relationen har du, min egen slutsats efter att ha läst en del trådar med dig, en hel del bitterhet inom dig gentemot både sambon och hans släkt som du måste bearbeta.
Öva dig på att ignorera dem! Vad spelar det dig för roll egentligen om de övat bort eller till o med skäms för sin östgötska? Se på dem med ett milt överseende om det känns bättre!
Önskar dig en skön sommar, med eller utan släkt! 
Didis, vad klok du är. Ett tag pratade vi om att gifta oss men det känns fel känner jag. På något sätt. Mycket för hans släkt som jag då får på köpet och hans efternamn vill jag inte ha...
Du HAR redan hans släkt på köpet! Era släkter är för alltid förenade genom ert barn, även om ni skiljer er idag kommer du att träffa farmor o farfar (och nuvarande sambon) vid ert barns högtidsdagar allra minst. Fotbollsmatcher, uppvisningar, födelsedagar, studenten...
Efternamnet kan man för övrigt behålla även som gift, jag har aldrig förstått vitsen med att byta.
Gifta er ska ni göra för er skull - inte välja eller välja bort för släkten.
Jag tror att du behöver öva dig på att känna själv att du duger och inte jämföra med dem eller nån annan. Vad de tycker om sig själva behöver väl inte störa dig?
Och att du har barn med honom binder dig till honom och hans familj oavsett om ni har en kärleksrelation i framtiden eller inte.
Det är så sant MEN om man flyttar till en annan kontinent så kan man ju komma bort på ett naturligt sätt, eller hur?
Sedan vet jag många släkter där man inte umgås med varandra. En usin till mig fick två barn med sin fd sambo och det är bara sambon som hon behöver träffa då han har sina helger med barnen...
Flytta ska man göra för sin egen skull och till något, inte för att fly någon eller något - det blir aldrig bra. Att flytta med sitt barn utan den andra förälderns/vårdnadshavarens godkännande till ett annat land är dessutom olagligt.
Och nu är din sambos familj sådan som umgås.
Vad menar du med: "Och nu är din sambos familj sådan som umgås".?
Vi har drömmar om att flytta utomlands så småningom...
anne på grönkulla skrev 2009-07-14 20:40:43 följande:
