Tantvarning6

Aleta: Det kommer nog ta någon vecka eller två innan jag börjar må bättre... innan dess kommer biverkningarna att suga ner mig i ett svart hål av tårar och ångest...

God morgon tanter...
Sitter här med humöret från helvetet och energinivåer som ligger på minus.
Har en enda sak planerad idag, o det är att handla. Gör jag inte det kan jag inte äta, för det finns ingen mat alls hemma längre... Tror ni jag kommer lyckas? Jag är tveksam.
Mitt humör leker jojo vilket är mer än lovligt påfrestande och mitt sömnbehov är aldrig sinande.. Blääää jag avskyr de här omställningarna!

lillabruden: Jag kommer inte sluta med mina på flera år... Biverkningarna just nu är dock som tagna från helvetet eller från bipacksedeln - välj själva.
Jag kan i princip pricka av varje möjlig biverkning man kan få, vanliga som ovanliga...
Det som är jobbigast är att jag blir paranoid bara grannarna går utanför o ska in eller ut ur sina lägenheter, att jag hoppar till när portdörren öppnas och att jag är totalt bipolär för stunden.

Hoppas ni har överseende med att jag har väldigt svårt att fokusera på andra just denna tiden.. Det är ett helvete att bara försöka fungera med de saker som måste göras (äta, duscha, sova)

I'm yours: Tack för de värmande orden.
Det är inte lätt att komma ihåg att det är biverkningar alla gånger, men klart lättare efter en natts sömn - om än med mycket konstiga drömmar.
Tack och lov att det finns mediciner som får mig att sova oxå. Annars hade jag aldrig orkat med de här omställningarna.

Är idag inne på dag fyra på denna nivån vilket innebär att biverkningarna börjar ge sig liiiite granna... men ska om fyra dagar till upp ytterligare en nivå, vilket betyder ca 12 dagar till av det här helvetet...
Det är svårt att se slutet när man har så långt kvar!

Choklad, filt och kärlek är vad som behövs nu.. Förhoppningsvis får jag det ikväll när mannen i mitt liv kanske kan komma hit o kramas med mig.
Dock väldigt tveksamt eftersom han är egen företagare o legat på sjukhus en vecka så det är extrema mängder jobb han ligger efter med - men han skulle försöka jobba undan så han kunde komma ifrån ikväll... Alltid nått!

Han är nu på väg hit!
Han låter fruktansvärt trött och sliten, men han kommer hit i alla fall o kramas med mig... Det behöver jag nu!

Dagen har varit ett rent skärt helvete om man får vara så rak... Panikångestattackerna har avlöst varandra och jag har duschat tre gånger efter att ha varit så genomsvett att hela ryggen på tröjorna varit stora blöta fläckar...

Ska bli så skönt att krypa in i hans famn och bara vara... Vara trygg och säker, känna att ingen kan komma åt mig och att ingen vill mig illa... Känna att jag inte går sönder, och att det faktiskt finns kärlek i mitt liv...

En liten uppdatering:
Nu har jag just sagt Puss o Godnatt till mannen i mitt liv.. Har pratat om mycket oviktiga saker i natt, men även om en riktigt viktig sak: Oss.
Vi har pratat om det faktum att vi ses så sporadiskt och att ibland tar det två veckor mellan gångerna vi lyckas få EN kväll tillsammans.. Så nu har vi pratat om det och bestämt att vi ska försöka ses i alla fall en gång i veckan (Med andra ord: HAN ska försöka komma loss en gång i veckan) hädanefter.
Visst är det jobbigt att inte ha ett löfte, men hellre "A notification of intension" än brutna löften.
Så nu har jag haft ca åtta helt ångestfria timmar, har tagit mitt nattpiller ca sju timmar för sent och är på väg mot sängen.

Heloise: Tack för värmande kramar, de behövs dessa dagarna...

dfk: Mina ångestattacker triggas främst av ljud som påminner om gamla trauman jag inte tagit itu med, men även av t.ex folksamlingar eller att jag blir trängd. De kan även gå igång av en lukt eller något jag ser.
Sen har jag ÄVEN den typen av panikångest som uppstår när man lider av generella depressionssyndrom... 1+1=4 typ...

Sonja68: Jag kämpar på... bara tre dagar kvar på denna nivån innan det ska upp ytterligare... Hoppas de blir lugnare än de föregående varit.
Var i alla fall gudomligt skönt att krypa in i en kärleksfull famn och få en massa ömhet och närhet. Känns även väldigt bra att det sakta går framåt i relationen med beslut som visar på engagemang

Villemoa: Ja, det blir jätteskönt om det går att hålla bara.. Det är inget mer lovat än att han ska FÖRSÖKA, vilket jag inte kan begära mer än heller.. Är man egen företagare så är man, o då måste man ibland bara gilla läget o jobba fast man hellre är med flickvännen...
Ångest som går att hantera utan mediciner är ju tacksamt.. Min är dock inte på den nivån tyvärr Men har i alla fall akuta medel att ta till i de stunderna det är som värst.

Ja, han är go... helt underbar är han! Får mig att le bara han tittar på mig, eller säger sitt "What?" (han har växt upp i Texas, tror jag sagt det innan(?)) med den där dialekten...
Det är lite jobbigt att bara få en kväll då vi ses dock, blir ju aldrig några hela helger.. Men det kommer la så småningom. Vi har ju bara setts sen mitten av september.

Hej tanter!

Var lite "off" igår, då jag dels bråkar med biverkningarna av medicinerna och dels skulle det varit min älskade morfars födelsedag igår, vilket gjorde ett redan tungt sinne ännu tyngre
Man slutar visst aldrig sakna sina fadersgestalter... O för mig var han sista 10 åren väldigt mycket mer pappa än min far..

Idag är det lite ljusare.
Ska sysselsätta mig med barnpassning några timmar i eftermiddag, får se hur det går. Det är sista dagen innan jag höjer dosen igen så borde funka ganska bra i alla fall. Biverkningarna är inte allt för illa nu mot tidigare i veckan.

lillabruden: GRATTIS till lägenheten! Kul att ni fick den när ni så gärna ville det! O skönt att försäkringsbolaget står för skadorna på bilen - men framför allt, att du inte blev skadad!

Soldemor: Låter som du har det riktigt kämpigt... Skickar en hög stärkande kramar och hoppas gubben din kommer på hur underbar fru han faktiskt har snart!

Frulle: Roomservice är tacksamt när man mår sådär.. Surt att det hela tiden krånglar med flytten! Förstår er frustration fullständigt!

Har säkert glömt svara på massor... Men tänker på er i alla fall och skickar värmande och styrkande kramar till alla!