PB: Litet märkligt att få så olika rekommendationer, och behöva stå till svars för något där man bara litet på de man tidigare talat med...?
Angående maken, så kanske det hjälper att vara litet tydligare? Han kan ju ff försöka hålla sig "saklig", och inte känna efter och oroa sig, men ÄNDÅ vara stöttande och visa att han är delaktig i processen... Så det ni kanske behöver diskutera mer kring är hur han bäst visar sitt stöd för dig. För många verkar "saklighet" ibland vara lika med "strutsmetoden". Man ska helt enkelt inte diskutera någonting som inte är. Och här har nog killarna en "nackdel", eller vad man ska säga. Även om inte jag var inne i ivf-cirkusen alls så tyckte ju min man att man kunde vänta en månad eller så efter utebliven mens innan man testade...? Jaha du, tyckte jag. Så jag ska gå en månad och fundera på om jag är gravid eller inte, ev bli illamående och fundera ännu mer, utan att egentligen veta om jag borde uppsöka läkare för att det är något allvarligt fel, eller om jag faktiskt är gravid. Nej, det tyckte han ju inte ändå... Som kvinna har man ju sin kropp med i spelet, och tvingas därför involvera tankarna också. Det behöver inte en man göra.
Oj, vad långt det blev...
BS: Nej, det är ju inte så lätt som att tala om för Iris att nu får hon inte ha blöjor längre... Så det skulle nog bli en jobbig omställningsperiod som sagt... Men det är väl det eller att jaga efter "specialblöjor" som gäller. Blöjor finns ju även i vuxenstorlek, så det är ju fullt möjligt att det finns i någon mellanstorlek också. Men kanske är det lika jobbigt att få tag på sådana, som att få Iris blöjfri?