Mugglan, vilken dag är du på i cykeln då? 
Jag slutade också med de förbannade stickorna. De kändes bara jobbiga. För mig var det ju sådan spridning på vilken dag som gav resultat också.
Tack för kramen förresten. Den behövs.
Nenne, smultron och lingonkart... 
Jag tyckte det blev som en jobbig grej bara till sist att springa och pinka på de där, jag har u iofs inte heller lyckats då ÄL varit övervakat inför inseminationerna och inte nuheller verkar det...
Jag mår sådär får jag väl säga. Jag hade en rätt utmattande diskussion med min sambo inatt. Vårt förhållande känns rätt utsatt i alla förändringar vi gjort och dessutom hela den här processen-som ju pågått i massor av år nu.
Just nu är jag skör som glas och skulle behöva så mycket närhet och att han orkade vara någon att luta sig mot. Men jag känner ofta att han är den ängsligaste av oss, så jag får liksom trösta honom för att han blir så ledsen och orolig när jag är ledsen...
bla bla, de flesta får väl prata igenom sin relation ibland. Vi har haft anledning att prata om rätt mycket av och till senaste tiden och det är ju skitjobbigt, men nödvändigt. Och på sätt och vis skönt ändå. Fast enh hel del gör ont som fan.
Hur som helst är jag rätt matt idag. trött och både i limbo med inget blod på pappret, men också i lite mellanrum mellan att ha öst ut en massa saker, pratat en massa, men int hunnit träffas igen efter det och känns på stämningen...
Glömde; vad ÄR det frågan om med alla kräkningar! 
Stackars lilla Moa! Och stackars Puff och alla andra magsjukedrabbade!
Lappis, jo, det ÄR jobbigt. Och det jag är mest trött på av allt är att skulle inte jag själv vara och dra i allting, så skulle det just precis tigas ända in i evigheten. Det står jag inte UT med och jag blir så ARG emellanåt -för att jag egentligen är så ledsen.
Det gräsliga är att min analys av det hela är att ingen någonsin lärt min sambo värdet av att prata om saker. och heller inte att vad just han känner och tänker skulle spela någon roll. Han glömmer liksom bort att det är han som är den som ska komma och krama, visa närhet, säga små saker till mig. Istället är min son helt fantastisk både på att se nä jag inte är så glad och att komma och säga "här får du en kram mamma, det verkar du behöva"
då blir jag ännu mer ledsen över att sambon inte gör det...
Nåväl, jag ska inte dravla om hela vårt förhållande såhär, det räcker ju med att ni vet att det liksom inte BARA är själva minus eller plus-grejen som är jobbig. Hela vårt nya liv tar ju tid och kraft och har sina ängsliga stunder också. Pengar...jobb man vantrivs på...
Själv är jag skitarg inombords över att jag inte får välja själv vad jag vill göra med mitt liv. Jag VILL vara hemma med barn ett par år. Jag VILL INTE jobba och arbeta på min karriär och söker ingen självbekräftelse i yrkeslivet just nu.
Jag har absolut noll energi eller lust att resa mig ur det här och skynda mig att skaffa ett jobb. 
Jag vill upptäcka världen ihop med en liten människa på nytt. Delta i allt h*n lär sig och bara vara i den närhet som bara går att ha med ett litet barn som vilar alldeles alldeles trygg i ens famn. Jag vill sitta och lyssna på klunkandet när mitt barn sväljer bröstmjölken och hålla i en liten fot under tiden. Jag vill snusa på det fjuniga huvudet och känna doften som bara är några korta veckor och sedan aldrig mer.
Visst är min lilla familj egentligen komplett-precis som Mugglan säger. Men jag själv har en så tydlig och självklar bild och längtan efter vad jag villha av tillvaron nu. Den bilden har varit glasklar i 6 år nu. Jag känner mig så JÄVLA blåst på konfekten.
Så, där har ni ett riktigt nattsvart inlägg helt bräddfyllt av självömkan...
Mugglan, jo han har definitivt utvecklats när det gäller sin kommunikationsförmåga, men jag känner fortfarande alldeles för ofta att det är mitt jobb att ta upp, nysta och dra fram saker. Jag hatar det! Men eftersom det som väl kommer fram ur honom kommer ur ett hjärta av guld så vill jag ju inte ge upp om den fina människa han är.
Det patetiska är ju att det egentligen är så SMÅ saker som skulle göra så stor skillnad. Ett SMS, en lapp på dataskärmen, lite ögonkontakt vid matbordet...ja , du fattar.
Jag har inte så mycket molvärk alls idag och tycker nog det var mycket mindre igår med. Eller, det kommer och går. Det har varit mer på morgonen och sent på kvällen. Men inget händer blutweis. Testa på testdagen är visst viktigt oavsett blödning, så det lär jag ju göra. Om inte annat för att få klart att jag lika gärna kan sluta stoppa upp Progg.
Vickan, det där var väldigt snällt sagt och jag tar det somd en strösta av komplimanger! 
Liten, ja för tusan-snusa allt du kan! Det går så fort över!
Vickan, är det sådana där i tyg med typ folie eller vad man ska säga på insidan? Sådana hade jag och jag hade dem JÄMT i början, i synnerhet om det skulle varas utomhus. Jag var skiträdd för stockning för syrran och mamma hade båda blivit rätt sjuka av det och haft så in i norden ont. Jag slapp undan med lindrig variant, mest bara begynnelse.
Helt klart är ätandet en stor fördel!
Lappis: GÅ OCH LÄGG DIG KVINNA! (fast det är tråkigare i tråden utan dig, så skynda dig att bli frisk!)
Är ni helt GALNA allihop förresten? :-O Jag vet nu bestämt att ni ALDRIG får komma hem till mig! Och verkligen inte kika min garderob...
Jag har en pedantisk mamma (fast hon vill inte höra talas om det för hon tycker det låter så negativt) och har å ena sidan en litn en pedant inombords-som alltid får må dåligt för där finns en anna, mer upprorisk skata också, som tycker att "jag sprider väl ut saker om JAG vill och städa kan man göra sedan, en annan dag"
Kryddor sorterar jag, men bokstäverna tycker jag är helt oväsentliga, det är typ av krydda jag ordnar efter, alla peppar i en grupp, kanel, kardemumma och ingefära i en annan, Bladkryddor för sig etc.
Böckerna står/ligger efter författaren elleer typ av bok, mina floristböcker för sig tex.
Någon dildo har jag inte. Jag fick en liten surrande fingerleksak av min sambo en gång, för tjejerna på hans jobb snackade om att den var såååå rolig. Jag prövade den iofs, men jag gillar inte saker som låter i det sammanhanget.
Liten, jag tror stjärnans välmende beror mer på fönstrets placering än färgen. Och på grundkvalitén på odlarens plantor.
Julstjärnor är ju stora träd i naturen och kan tom blomma om om man spar dem, men då behöver de stå extremt ljust så de får ljus i massor av timmar.
Mrs B, hur du ska förbättra jorden beror på vad du redan har för jord. Kryddor vill gärna ha genomsläpplig väldränerad jord och då är sand och tom grus bra. Har du lerjord så behövs ofta mull osv. Jag gillar att jordförbättra med kogödsel-som är mer av ett jordförbättringsmaterial än gödsel egentligen. Brukar köpa någon påse mull, någon med jord och så flera med kogödsel, blanda och ge... Detta var i Mälardalens lerrika jordsammanhang. Här vet jag inte hur jorden är ännu!
Vad VILL du ha att plocka? Ringblommor? Luktärter? Sockerärter?
Jag kommer att vilja ha lite egen lök, prova att få upp Broccoli och så lite morötter och palsternackor, dill och sockerärtor.
Luktärtor är det underbaraste jag vet och så gillar jag ringblommor. De är lätta att så och lyser upp länge in på hösten OCH går att äta så man kan strö bladen i sallad och sådär.
Några potatisstånd? Sallad?
I år ska jag inte så något alls. Jag ska bara se på vad som tänker komma upp ur jorden här.
Parnassia, stort GRATTIS till lilla flickan! Har ni gett henne något namn?
Joho, den funkade!
