Observera att de där trädgårdsrummen ännu bara finns i mina drömmar och hjärtat, och kommer att kräva en DEL planering och pengar under åren. Det ska bli himla kul, men kommer att ta tid. Plank vid altanen ligger typ högst på listan och i övrigt är det klippa ner häcken och sådant som gäller. Det är många många år sedan någon egentligen gjorde något här....
Nenne, min syrra-som har FYRA barn, köpte till sitt tredje en sådan här:www.activekids.nu/mer_om_cc.htm
Det fjärde blev till i ganska rask takt, så då köpte hon tvillingvarianten. Hon hävdar högljutt och bestämt att det icke existerar någon bättre vagn i hela världen.
Hon har kennel och är ute i skog och mark, drar vagnen över hyggen och överallt med ett gäng hundar med och hon säger att för att den här vagnen finns kan hon leva utomhusliv trots att hon är småbarnsmamma och bor i skogen i Jämtlad. Den funkar lika bra i stan också anser hon.
Så, det är hennes tips i barnvagnsjungeln.
Mäh, varför blev det ingen länk...
www.activekids.nu/mer_om_cc.htm
Hihi, ja jag sa till henne när lillsessan var spädis och såg henne i vagnen att "men det ser ju ut som hon är i en kuvös typ". Men, hon är så övermåttan nöjd med sina vagnar att det ju kan vara värt att framföra tipset. själv har jag ingen koll.
Och att den går att skruva om enkelt till olika varianter har jag ju själv stått bredvid och sett henne göra.
Som sagt det spelar ju en viss roll vad för liv man lever. Bor man i city och mest ska på och av bussar och roddar trängseln i affärer så är det ju vissa behov. Ska man lasta i och ur bilen flera ggr varje dag är ju DEt viktigt, och älskar man friluftsliv och vill både vandra, cykla och åka skidor så är det ju något helt annat...
Ibland får jag lite ångest när jag tänker på att vi väl egentligen baetalat ett överpris för vårt hus...men så minns jag stockholm och tänker att så länge vi faktiskt bor i huset och inte måste sälja det, så har vi då sannerligen fått hus för pengarna när vi jämför vad vi annars skulle fått försöka köpa.
Just i stockholm/göteborg och andra dyra områden skulle jag nog helst bygga, ifall man inte letar "gammal charm" eller så.
Fast jag är galet rädd för allt byggfusk och allt som ka bli helt fel.
Jag måste berätta en grej.
I förrgår var jag ute på byn och mötte en förälder vaars dotter rusade fam och ville sälja majblomma och de föll sig då så att vi började prata. Hon sade sig vara "mycket nära vän" till de vi köpte huset av. Hon var själv från huvudstaden och jag stod där en bra stund medan hon fullkomligt öste skit över vår by och hur folk var här, hur illa de som sålde till oss blivit behandlade och hur ouppfortsade ungarna här är jämfört med i Sthlm osv osv osv.
När sambon kom hem senare på kvällen kände jag mig skitlåg och insåg att det där tog hur mycket energi som helst av mig och jag kände mig riktigt ledsen.
Igår gick jag ut på vad jag tänkt mig som en kort promenad i solen. Gick på en för mig okänd väg och frågade en kvinna som krattade sin grusgång vart vägen ledde. Vi börade prata och hon hade köpt majblomma va min "jättefina son" dagen innan. Hon ville bjuda på kaffe och jag blev kvar i hennes trädgård i flera timmar! Tanten är skert närmare 70 bast-kanske mer, men vi snackade ta mig tusan om allt möjlig-precis som vi här i tråden!
Jag sa till henne att det var riktigt oligt att få träffa henne och berättade om dagen innan och den negativa kvinnan.
Hon sa att de som hade vårt hus dels var ganska dda med att de tex hade sina minihästar mitt i trädgården och att de inte sökt någon kontakt alls med grannarna. De hälsade inte när folk gick förbi OCH de sket i att sköta vissa saker som folk retade sig på. Tex att de inte klippte häcken-så att sikten i korsningen var obefintlig och sådant.
De där grejorna har jag fatatt sedan förut av saker de närmsat grannarna sagt. Det är ju lite så att bir man mitt i ett samhälle så dels får man ju ta att folk snackar och kommenterar, och dels finns det ju litenormer för trivsel och sådär. Man kan visserligen leva som man vill, men det är rätt lätt att bli " de där konstiga" eller de där som bara skiter i trädgården.
Flera personer har redan sagt till mig "du ska veta att det där har varit en underbar trädgård" och jag har för länge sedan insett att en del i att folk ska se det positivt med oss här, är att de ser att någon klipper häcken, hamlar lindarna, beskär fruktträden och ser till att gräsmattan inte blir knähög.
Iallafall, det är ganska brutalt hur påverkad man kan bli av mötet med människor! Igår gick jag ut och kände att "jag har en massa gråt i mig som inte kommer ut"
När jag gic hem var jag glad så jag sjöng för mig själv...
Och ålder på folk spelar kvitta. Den här kvinnan var en pärla!
Yes I know.... eller båda delarna. Vi bodde ju vid vägs ände och 4 mil från stan. Det finns inte en tomt under miljonen därute.
Men som härnere vette fan om jag skulle våga bygga, då det ju kostar typ samma, men inte alls är säkert att det ens blir värt byggkostnaderna. Värdebeständigheten är ju helt klart den stora fördelen med sthlm.
Hon sa "i mitt hjärta har jag redan flyttat härifrån".....
Jo, det verkar kanske lika bra! (fast det sa jag inte)
Nenne, fast det är nog mer fråga om att OM man är ute och går så kan man ju säga "hej" lite lagom glatt till dem man möter, och står man på pratavastånd i sin trädgård så går det ju också att hejja när folk går förbi.
jag tror helt enkelt de hamnade helt fel rent lägesmässigt. Förbi vårt hus går ALLA som är ute på promenader, för vägen till strövområden går härförbi och det är ju då dessutom full insyn. De ville för övrigt ha massor av djur, och det går ju inte när det är tätbebyggt område ÄVEN om det finns en lada på tomten och det säkerligen har funnits djur förr i tiden.
De har numera köpt en hästgård sa hon som spydde galla. Bra, för har man fyra stora hästar och en hel del andra djur är det nog bättre...
