I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Daa även igår lästa E problemet åt mig. skulle precis gå ner o sätta mig isoffan när hon vaknade och ville ha mat, då blev det sängen för amining/sova. Det var välbehövligt.
Ninnis, det är mycket bättre med henne idag. Hon har inte alls så ont längre. Man märker dock att det kör i magen.
Ingis tack för tipsen. Vi har miniform här hemma och har fått tips av BVC att börja använda det nu. Men vi tänkte invänta och se hur hon är ikväll. Om det nu "bara" är för att jag åt broccoli i förrgår så går det ju över av sig själv och behöver inte hjälp av läkemedel.
vetekudde var ett smart tips om man själv inte kan bära runt.
Jenny vad störigt att kroppen inte kan komma igång själv. HOppas den snart gör det eller att du får den hjälp du behöver. Är kanske som Blommis säger att de inväntar för att den skall fatta själv.
När skulle ni få veta provsvaren för eran hund?
Morr för skottaren som vallade in dig. 
spännande! *håller tummar och tår*
Fru E skrev 2010-03-02 10:11:55 följande:
Ninnis underbart att höra att livet känns bra. Sånt glädjer mig att läsa!
Daa vad bra med kuratorbesöket och att det kändes bra. Det är bra att du ser till att prata om dina tankar och känslor.
Precis så är det. Dessutom var idioten smart och körde förbli en gång till med skottningsbladet nere när vi precis var färdiga med skottandet. Den gången blev det bara 0,5 m höga vallar, alltså bara att börja om igen
Nähäpp, nu är det dags för yoggi och cirkelgym. Sen är det säsongspremiär för den enda serie jag följer: Desperate Housewives 
Ha en fin kväll allihop!
Japp, syjunta existerar fortfarande Vi hade lite stickjuntor på mitt förra jobb och det var kanon. Har även varit på lite stickcafe, men då har man ju gått med ett gäng kompisar. Nu är det ju damerna och tanterna här i byn... och jag gissar ju på att medelåldern är sådär 50-60 ngnting. Men nu skall jag inte vara så, det kanske blir jättekul 
Jag vet att det är bra att vara lite tålmodig, och en del dagar känns det helt lugnt. Men sen ibland kommer det över mig igen. Och just nu börjar jag bli trött att vänta på min kropp, det är ju faktiskt nästan ett år sedan jag slutade med p-pillerna nu. Jag vill ju börja försöka bli gravid, räkna dagar... få BOM och sedan få ett + på stickan...
Visst vill jag helst att min kropp fattar själv, vill inte stoppa i mig massa tabletter. Men frågan är hur länge man skall vänta på att den fattar galoppen?!? Annars som du skriver Ninnis borde pergotime vara ett alternativ, men när jag funderar på det vet jag inte riktigt om jag är mogen för det heller... mycket tankar i huvudet helt enkelt... jag får se vad de säger och sedan ta och fundera och prata med mannen så får vi se vad som blir nästa steg...
Sen vet jag att jag är ganska ung och ha åren på min sida, men det gör ju inte att man längtar mindre. Bitvis iaf, ibland är jag ganska nöjd med det jag har just nu... Ahhhhhhh jag vet inte vad jag vill!! Vi vill ju ha barn men är jag verkligen mogen att få hjälp att bli gravid?!?
Tycker att vi är mer än tillräckligt i ordning för besök! 
