Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Tilläggas ska att risken för missfall efter fostervattenprov är mellan 1:200-700 (olika undersökningar). Alltså inte lika hög som det allmänt talas om.

Vickan = Visste att det var något som inte stämde......   Tack!!!!

Snaily - usch vad jobbigt! Kram!

Jag har inte mer att komma med än mina egna funderingar kring KUB:et.

Jag/vi avstod helt från undersökningen eftersom jag redan innan kände att om siffrorna blir dåliga vågar jag förmodligen inte göra fvp eftersom chansen ändå är större att det är ett friskt barn därinne. Och om jag hade gjort ett fvp som visat dåliga "svar" hade jag nog inte kunnat göra en abort.

Som sagt, bara mina egna tankar, vill inte säga att de är bättre än någon annans, bara framföra dem om de skulle vara till någon nytta.

Kort sagt kanske du skulle kunna tänka på hur du/ni skulle gå vidare efter ett fvp. Hur skulle fvp:et hjälpa er/ få er att agera?

Svamlar jag? Hoppas du förstår hur jag menar iaf.

Kram igen!

Hej AM
Berätta gärna mer - vad var det som var jobbigt med ditt fostervattenprov?
Ja, hittills säger min magkänsla att Ynglet är friskt - han spretade så fint med fingrar och tår och viftade med armarna och såg bara så normal ut! (Säger jag som sett så HEMSKT många normala foster i v 12+4... ) Funderar på att fråga om man kan göra ett mer noggrannt UL än normalt när det är dags för RUL... det är trots allt inte så långt dit.

Parnassia
Tack för dina tankar!
I nuläget är det ju nästan så att jag ångrar att vi gjorde KUB, även om jag hade en väldigt stark önskan om att få se fostret eftersom jag känt mig så ogravid, det känns mycket mer verkligt nu.
Jag är som du/ni hör just nu inne på att inte göra fvp utan låta naturen ha sin gång - det är nästan så jag får känslan av att man "stör" eller tjuvtittar utan lov även vid ultraljudet... Med betoning på just nu... Ska ringa dagens BM senare och bolla mina tankar. Hon verkade vettig.

Tjoho, vad ni skrivit. Är fortfarande bara på sid 247 och har suttit och läst i säkert 20 min (läser jag långsamt kanske?) Kommenterar lite så länge..

Lappis- vilket fantastisk födelsedagsfirande!!! Jag skriver ner dina presenter till min önskelista  (fyller om en vecka) Jag drööööömmmmer om en omega, och NY och ...

Muggles- KRAM!!

Tinga- klok och kvinna- det är tydligt! Inga kvinnor fanns tydligen bland de med allvarlig vätskebrist, kanppast förvånande.

Dock stolt över maken som för första gången någonsin bröt (efter 7 km) då han inte kände sig ok. Skillnad på kompisen som rätt som det var vaknade upp utan skor, nedspydd i sjuktältet med sista minnena som springande med lätta steg på vasagatan, erkände efter ett tag att han kanske tog ett och annat snesteg och var lite yr innan, men annars såå stark.. Hmmpf! Den manliga hjärnan..

Tillbaka till läsningen..

Snaily- Åh, vilken jobbig sits!!! Känner såå med er, även om jag själv inte varit i er situation. Vi har själva resonerat precis som parnassia, och därför avstått. Sen vet jag inte om jag resonerat annorlunda om jag varit äldre..

Hattis- tråkminus!! KRAM

Jaha, har alla gått till soffan nu? Jag med då! KRAM pöå er alla!

pirr - nej, jag var bara iväg och åt middag. Nu ska jag försöka fortsätta på levnadsberättelsen som måste till Soc typ imorgon senast onsdag. Är nog mest orolig över makens story denna gång då han inte alls har orkat skriva och nu sitter han som i koma ute i köket.

Snaily - börjar med att skicka ett gäng varma kramar! Det är ju jättesvårt, för att inte säga omöjligt att råda om hur någon annan ska göra i en sådan här sits, utan var och en får väl helt enkelt berätta hur den har/hade tänkt i liknande situationer, och sen får ni avgöra vad som känns rätt för er.

Som någon skrev tidigare tycker jag också att det avgörande kring att göra fvp eller ej är hur ni planerar att hantera beskedet. Om ni ändå inte tänker göra abort, oavsett fel på barnet, tycker jag att det absolut inte finns någon anledning att göra fvp. Det enda fvp isåfall leder till är en ökad missfalsrisk, men utan att "ge" något tillbaka, förutom vetskap, men den kanske inte spelar så stor roll då. Om ni å andra sidan överväger att avbryta graviditeten om det är något fel på barnet så skulle jag definitivt göra fvp, för då finns det ju mer ett värde i att veta.

För egen del kan jag bara säga att jag gått vidare till att göra fvp. Innan maken och jag gjorde KUB hade vi redan bestämt oss för att göra fvp om vi fick dåliga siffror. Vi kände båda att vi inte ville ha ett handikappat barn, om det gick att undvika, så därför hade vi avbrutit om även fvp hade bekräftat de dåliga siffrorna. För oss hade det varit värt den förhöjda missfallsrisken för att få ett säkrare svar.

Sen gick det ju som det gick iallafall flr oss, med de problem den för tidiga födseln fört med sig, och för vår del kan jag bara säga att det bekräftar tankarna kring att vi skulle gjort ett fvp vid dåliga KUB-siffror, för så jobbigt som vi har haft det nu, med något som trots allt är tidsbegränsat, hade jag blivit tokig av om jag skulle behövt ha stått ut med "livet ut". Men detta är bara mina tankar och hur jag känner; det finns garanterat andra som är bättre än jag på att acceptera och leva med handikappade barn. (Hemskt ledsen om jag låter hård och otrevlig, men jag bara berättar hur jag tänker. )

Sannolikhet och statistik är verkligen lömska fiender, och det är jättejobbigt att veta hur man ska förhålla sig till dem. Samtidigt ger de åtminstone mig, som är ingenjör och van att tänka logiskt och rationellt, ett sätt att förhålla mig till någonting. Många i personalen på neo tyckte nog att vi var besvärliga som ville ha siffror och statistik för alla risker, men för mig och maken var det det bästa sättet att hantera situationen på.

Återigen - massor av kramar till dig, Snigeln!

Tinga - lika klok som alltid!