Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Hattis - usch, så ledsamt med minus. Kram på dig!

Gosnosen - tack! Jag är väldigt tacksam för att maken och jag fick några år utan barn först, så att vi fick chansen att göra en massa resor tillsammans och verkligen stärka vår relation. Nu känns det som att vi klarar av vad som helst tillsammans. Hade detta varit en hoppsan-graviditet, som blivit efter bara några månaders bekantskap, tror jag att situationen varit ännu mycket värre. Nu vet vi iallafall var vi har varandra, och kan förlita oss på varandra till 100%.

Skit med minus, Hattis. KRAM!

KRAM även till Snaily. Mycket funderingar, förstår jag...
För att spä på förvirringen litet... Om man inte vill göra fvp så kan det ju vara värt att kolla upp hur mycket man kan se genom ett extra UL, om det går att hitta indikationer på kromosomavvikelser. Hittar de då inget så struntar man i fvp, och hittar de något så gör man fvp ändå...

Jobbigt hur som helst, rekommendationen är väl annars att man gör fvp om oddsen är lägre än 1:200, vill jag minnas att det var...?

Tinga - vad skönt att du och maken står starka i denna prövning för det måsta tära en hel del på förhållandet alltid behöva kämpa.

Shit, jag sitter här åter igen och försöker skriva om etik, moral och syn på livet? Jösses, vad svårt ... har bara mumlat om ärlighet och jämlikhet (oavsett färg, kön ... etc.). Tror jag snart ger upp och lägger mig på soffan istället.

Och Tinga hann uttrycka det myyyycket bättre! Men vi resonerade likadant

Lappis - jo, ibland blir man ju grinig i humöret även mot sin respektive, fastän det egentligen är barnen man är förbannad eller besviken på. Då gäller det att veta (om man är den som är utsatt för grinigheten) att det där bara är ett symptom på något som har med barnen att göra, inte med oss som par. Sen har vi ju fantastiska mor- och farföräldrar som stöttar oss också, så att vi får lite tid för oss själva.

Angående den här levnadsberättelsen du skriver; måste den vara "perfekt" ifrån början, eller finns det en chans att få feedback från soctanten och kanske diskutera med henne innan man färdigställer? Eller riskerar man att framstå i dålig dager då?

Tinga - precis vad maken och jag har diskuterat ... att hon bör säga till om det är något som saknas. Jag har nämliggen ingen aning om vad jag ska skriva gällande moral, etik och livssyn.

Tinga och Ore - tack! Alla åsikter tas tacksamt emot!
Tänker att vi troligen skulle vilja avsluta graviditeten vid besked om trisomi 13 eller 18, inte vid DS, men är lite inne på att man kanske kan avvakta till RUL och kanske förhoppningsvis få en extra noggrann koll och om UL ser minsta onomalt ut då så kan man ju faktiskt ta beslut FVP då.

Hade vi inte haft fertilitetsproblem och gjort två IVFer hade det här beslutet känts mycket lättare... nu känns det som om alla invasiva prover som höjer missfallsrisken på något vis inte är ett naturligt val riktigt, det känns nästan otacksamt, svårt att förklara. Det ena skräckscenariot är fortfarande att förlora ett friskt barn pga komplikationer efter ett FVP (och sen aldrig lyckas bli gravid igen), och det får vi såklart väga mot det andra skräckscenariot att få ett barn med trisomi 13 som dör i v 38 eller liknande...

TACK för att ni orkar lyssna på allt mitt dravel!! Oron lättar bara att skriva av sig känner jag!

Kram Snaily, har inte läst förrän nu.

Vi fick 1:150 på T13/T18 samt ok värden på T 21. Vi hade mycket svårt för att göra FVP, utan fick erbjudande om utökat UL, sk organscreening som skulle göras av läkare lite tidigare än vanligt (efter 15+0). Tydligen syns T13/T15 "oftast" på noggrannt UL. Vår plan var att om något syntes på det skulle vi göra FVP då. Vi var också oroade av att den lill* var en vecka för liten ungefär, där blev vi lugnade av BM som sade att det är en rimlig variation och ingen indikation på T13/18.

Vi kom som bekant inte så långt som v 15. Jag väntar svar på ett moderkaksprov som kanske kan säga om det var T13/T18 och det känns det som en förklaring på varför det gick så här denna gång för oss. Med största sannolikhet kommer jag inte att få något svar alls, det var tydligen inte så lätt som jag trodde att göra den analysen.

Vi fick förklarat att T13/T18 inte är ålderskorrelerat som T21 utan bara beror på blodprovet.

Visste den som gjorde KUB att ni gjort IVF? Jag har fått intrycket att man vid IVF kan få avvikande värden på blodprov utan att något är konstigt (OBS! enbart FL-kunskap, ta det för vad du vill). Ring kliniken du var på samt Falun och fråga tycker jag.

Det är alla helvetets kval just nu, jag vet. Det är trots allt en sannolikhet bara, men man måste förhålla sig till den på något sätt.