Fråga prästerna 12

Jag brukar be över både brudens vigselring och gummens förlovningsdito, om inte han skall ha en separat vigselring. Blir dessutom snyggt när brudparet håller varandras ringar vid löftesgivningen!

Hej!

Vi ska gifta oss i februari och jag är lite fundersam på vilka psalmer som passar då. Kan någon tipsa?

Tack på förhand!

I februari är det ju fortfarande vinter, så det är väl i tidigaste laget att sjunga någon av vårpsalmerna 197 eller 198. Men det finns en vinterpsalm, nr 518 Hur härligt vittna land och sjö som sjungs på samma melodi som I denna ljuva sommartid. Den skulle kunna passa bra. Så har vi förstås vigselpsalmerna, och trogna läsare av den här tråden vet att jag alltid rekommenderar nr 84 Vi lyfter våra hjärtan eller nr 411 Gud har omsorg om vårt släkte. Vill man ha en svängig psalm kan man förstås välja de mer allmänna nr 89 Se jag vill bära ditt budskap Herre eller nr 333 Änglarna sjunger i himlen.

Jag skulle vilja fråga er präster som finns i denna tråden om råd. Min sambos systers man har gått bort hastigt vid endast 44års ålder i torsdags. I nuläget vet de inte varför, det var ingen olycka. Vi ska ha vårt bröllop 4 september och jag undrar om ni tycker att vi ska ställa in det hela? 

Han som gick bort skulle vara vår toastmaster och var väldigt engagerad i vårt bröllop och sin roll som toastmaster. Jag har ställt samma fråga i en annan tråd och därför vill jag endast att ni som är präster svarar på min fråga.  

Hej!

Det är förstås jättesvårt för mig att svara på, eftersom jag inte känner till förhållandena i er familj och er släkt. Men spontant känner jag att ni inte ska ställa in vigseln. Se det som ett tillfälle att visa att sorgen aldrig kan vinna över glädjen, att mörkret aldrig kan övervinna ljuset (som det står i Bibeln). Kanske kan er präst läsa just dessa bibelord?
Tror ni inte att er toastmaster helst skulle se att er vigsel blev av?

Hade han velat att ni skulle ställa in bröllopet? Förmodligen inte. Jag tror inte att ni gör någon gott av att ställa in det. Och er glädje i giftemål och bröllopet förtar inte den sorg ni nära bär. Livet är sådant, fullt av paradoxer och dubbla känslor. En sorg gör att livet aldrig mer blir det samme, men inte nödvändigtvis att allt alltid kommer vara grått och mörkt.

För mig har det för övrigt varit lättare att bära en tung sorg när jag tänker att jag får fira det liv personen i fråga levde. Kanske är det ett perspektiv som kan hjälpa er också?

Allt gott önskar jag er, och beklagar förlusten!

Hej Kjell!

Jag och min blivande ska gifta oss den 31/7 Juli, vi undrar om man måste läsa löften för varandra? Både jag och min sambo har inte så där super bra minne om att komma ihåg vad man ska säga och även i sån "pirrig" situation så tappar man väl bort sig hlet och hållet. Nått tips på hur man kan göra i stället?

Mvh

Hej Kjell!

Jag skulle vilja fråga dig i egenhet av präst, hur jag bör se på detta; jag och min fästman har bestämt oss för att ha ett barnfritt bröllop. Det finns ett flertal skäl till detta; bland annat kommer vi servera alkhol som vi anser inte är så barnvänligt. Dessutom är lokalen en gammal fabrikslokal med många farliga hörn, och ja, listan kan göras lång. Min fästmans familj har iaf tagit detta väldigt hårt, inte minst min fästmans syster, som även är vår präst.

Hon (min sambos syster/vår präst) satte sig ner med oss och sa bokstavligen; "jag känner ett mörker i mitt hjärta inför ert bröllop, och även om jag kanske kommer vara glad för er under er vigsel, så kommer jag vara ledsen över att inte alla i släkten är där". Hon har även sagt att vi är själviska, trångsynta och att vi ej respekterar familjen.

Jag undrar nu; är det ok och normalt för en präst att säga till ett blivande brudpar att hon känner "ett mörker i sitt hjärta" inför deras vigsel? Det kan även tilläggas att hon sa detta till oss under genomgången av vår kommande vigsel, då vi egentligen skulle välja ut psalmer och vigselordning och allt det där..

Jag kan inte släppa detta och vet inte hur jag ska kunna förlåta henne för det. Hon är ju inte heller vilken präst som helst, utan min sambos syster.

Vad borde vi göra? Många har gett oss rådet att byta präst, men det är inte så lätt eftersom hon är min fästmans syster och han håller av henne väldigt mycket.
Tack för din tid!

Hej MrsPingla

Jag har läst lite om trasslet med släkten ni har inför er vigsel. Vad gäller er vigselprästs ord om det mörker hon känner i sitt hjärta så är ju det något hon känner som släkting, inte som präst.

För att hålla sig till vigselgudstjänsten så vet jag att det finns finns brudpar som helst vill ha en barnfri vigsel. Jag brukar då påpeka att de naturligtvis själva väljer vilka de bjuder in, men att vigselgudstjänsten är en offentlig gudstjänst i Svenska Kyrkan och att de som kommer till kyrkan inte kan visas bort. Samtidigt är det ju så att de som kommer in i kyrkan under en gustjänst förväntas respektera gudstjänstrummet och de människor som befinner sig där.

Till exempel brukar vår vaktmästare vänligt men bestämt be de a-lagare som av och till kommer in i kyrkan att avlägsna sig eller hålla sig lugna (några av dem är inte så tysta av sig nämligen). Men barn i kyrkan är i regel inget problem, försåvitt de inte har föräldrar av typen "mina barn får göra precis vad de vill precis var de vill"! Men sådana föräldrar är ganska sällsynta som tur är.

Bröllopsfesten kan jag ju som präst inte ha några synpunkter på, och intrycket jag fått är att din blivande svägerska yttrar sig mer som just det än som präst. Och att hon har svårt att hålla isär sina roller visar också på att den konflikt som seglat upp inför det här bröllopet är minst sagt komplicerad.

Av det jag läst tidigare verkar det som att det egentligen handlar om något annat än barn på festen, men vad den underliggande konflikten består i är inte lätt att säga. Men mitt i allt elände kan det vara bra att försöka hålla huvudet kallt för att inte förvärra konflikten. Vilket är lättare sagt än gjort, jag vet.

Jag kan bara be för er, att en lösning visar sig som ni kan leva med och att ert bröllop inte blir något som bryter relationerna inom er släkt.