• Piggelin1

    Livets toppar och dalar

    Porchez, A föddes två dgr före utsatt tid (eller var det tre? Är lite osäker) &  jag har bestämt att det ska bli ngt liknande denna gången med! Fast bara för det så blir det säkert inte så

  • Piggelin1

    Lappis - kollar du på femman ikväll? Just nu är det Jamie Oliver i Venedig, kom direkt att tänka på dig


    Parnasssia, min BF är 2 nov, fast jag vill gärna ha ett okt-barn! Bara jag inte går över en massa, den 16 nov är det ju A's 3-årsdag!


    Luna, jag är i vecka 27 eller om det är början av vecka 28, får erkänna att jag inte har stenkoll.


    Kängu - heeeeeeeeeeeeeeeeej, vad kul att se dig härinne! Håller med, vill absolut ses snart! Har semester två veckor till, men om inte annat kanske en lunch när jag börjat jobba igen, om du vill åka till Götet? Fast ett villkor - du får INTE säga OJ, vad stor du är Är allergisk mot det just nu!

  • Piggelin1

    Men jag glömde ju kommentera syskonförsök, Kängu! Spännande! Minns att vi pratade om det i våras, men vill minnas att det kändes hyfsat avlägset, lite som det var för mannen & mig under lång tid. Kul! Ser fram emot att kunna ses mer senare i höst, då vi båda är hemma!

  • Piggelin1

    Men Lappis - ni ÄR ju helgon, så det så!!! Basta!! Vilka grymmeföräldrar niu kommer att bli!!


    Parnassia, oj, visste inte att det var så tätt (dagmässigt) mellan dina tjejer! Min kusin fick sina barn med två år & EN dags mellanrum

  • Piggelin1

    PB, TACK söta du för dina snälla ord När jag strax innan semestern flera ggr fick frågan (inom loppet av en vecka) om det verjkligen inte var tvillingar, så började jag ledsna... Plus att flera frågade om jag alls kommer tillbaka efter semestern - jotack, jag tänkte jobba minst två månader om allt går som det ska...


    ...och visst är det så, de flesta blir större tidigare med andra barnet, & det behöver ju som sagt inte betyda att man blir gigantisk i slutänden, men det känns lite trist med kommentarerna, det är ju lite svårt för mig att göra ngt åt liksom... Rent allmänt så är det nog dessutom så att jag inte njuter av graviditeten lika mkt denna gång - lite av att nyhetens behag är borta sen förra gången, foglossningen dök upp redan runt vecka 20 (ist för runt v35-37 - minns inte exakt), jag känner mig mer sliten (inte konstigt, hinner ju inte vila på samma sätt) & allmänt otymplig. Om jag sitter halvslarvigt i soffan eller på en stol så blir det så jädra obekvämt efter ett tag, bygeln i bh'n kommer liksom i kläm mellan magen & boobsen. Sorry för min utläggning, detta är ju i allra högsta grad övergående, så jag ska inte gnälla en massa (men lite, bara ngn enstaka gång?)...


    Koko, A säger också en massa roliga saker - häromdagen var det ngt hon ätit & hon sa med eftertryck "Det var JÄTTEgott!" Just de där superlativen låter så roligt när de kommer från en så liten!


    Apropå A - nu MÅSTE vi verkligen komma till skott & byta ut spjälsängen. Ikväll var hon arg & ville inte sova & rätt som det var så stod hon i dörren ut från sitt rum, mao klättrat ur sängen Onekligen är det rätt bekvämt med spjälsäng så länge det funkar (man vet var hon är typ...), men nu får vi nog komma till skott. Redan för mer än ett år sen så köpte vi en växa-säng begagnat av en kompis till mannen & den har stått i förrådet (ej ihopskruvad) sen dess. Bara det att den är i ful-furu, så ända från början har vi bestämt att vi ska måla om den till vit, men undertecknad är så himla seg på att komma till skott. Lyckades pallra mig iväg i mars-april & köpa färg & penslar, men sen dess har det inte hänt ngt mer... Borde mao använda lite av den återstående semestertiden till att måla den... Men det finns ju så mkt annat kul man vill göra & folka man vill träffa

  • Piggelin1

    Svårt Lappis. Om det överlag låter bra & positivt så kanske man ska låta det vara som det är (förutom sakfelen). Hon kanske skriver på ett sätt som "går hem" i nämnden?


    Koko igen, det kändes inte så svårt att höra av sig per brev till kompisen som miste sin make, men det beror säkert lite på det jag gick igenom när brorsan gick bort. Efter det så är det liksom inte så läskigt & "skrämmande" längre & man vet hur det värmer när folk hör av sig.  Fast visst, lite läskigt känns det inför att jag ska ringa henne, det ska villigt erkännas. Vi var väldigt nära vänner i rätt många år, men de senaste åren så har vi inte haft så mkt kontakt alls. Så jag känner ju verkligen med henne, & vi var på deras bröllop nere på Österlen för knappt två år sen, men ändå är vi inte längre så nära. 

  • Piggelin1

    Vickan m fl - för mig är det precis tvärtom, det är nu jag har tid att hänga här mellan alla besök/småutflykter/hälsa på kompisar osv. Två veckor till, sen lär nog tyvärr mina inlägg bli mer sällsynta för att förhoppningsvis bli fler när jag går hem i mitten av okt.


    Tyvärr är det skitsvårt att hänga med när jag jobbar, hinner möjligen läsa lite då & då, men inte skriva & sen på kvällarna är det så lite tid över, så då blir det nerprioriterat, tyvärr. Men jag tänker på er!


    Nu dags att åka till svärmor över dagen - tjing på er!


     

Svar på tråden Livets toppar och dalar