Tinga: 'klödda'?! Aldrig hört men förstår precis vad det betyder
Oms: vilket intressant föredrag!
Oupsie: ja det var jag som frågade för ett tag sedan. Jag tycker mig läsa lite mellan raderna att du känner dig deppig över att du är gravid nu när du eg hellre ville ha ett jobb först? Tycker jag låter helt naturligt! Ibland gör livet lite som det vill med en. Min man brukar säga att man inte kan planera allt för sedan kommer livet och slänger en som en vante åt ett annat håll och det är bara att hänga med. Det är här jag tycker att mindfulness är så intressant för teorin med det är att det är när verkligheten inte stämmer överens med våra föreställningar/drömmar/planer som vi mår dåligt. Det är när vi sprattlar emot och inte accepterar verkligheten som den är, som vi blir deppiga. Jag hoppas att psykologen kommer att kunna få dig att acceptera att det är så här nu. Det är precis det jag själv kämpar med fast på mitt håll.
Varning för extrem-ego nu då:
Det var BRA hos min terapeut! Jag grät en hel del och insåg att jag inte alls har kommit över mitt MA för ett år sedan. Hon förklarade det med att det kan vara svårt att komma över en sorg som är "abstrakt". Hon menade att jag egentligen har förlorat ett barn (nu hoppas jag att ingen drar parallellen till Snorkis och blir upprörd här) el iaf tanken och föreställningen om ett barn och en familj som kunde blivit. Men eftersom barnet vi förlorade inte gick att hålla i och jag inte har hjälp av några "ritualer" såsom begravning, en grav att gå till etc, så blir det svårt att bearbeta sorgen. Likadant med vår sekundära barnlöshet (som det så fint heter), den är abstrakt och svår att bearbeta. Den är dessutom inte definitiv såsom en del andra sorger kan vara. Vi vet inte helt säkert att vi inte kan få ett barn till vilket håller hoppet uppe vilket gör att sorgen inte går att bearbeta och "bli klar med". Jag grät floder vilket var skönt och jag skrattade samtidigt högt flera gånger åt mig själv och mina tankar - satt där och skrattade samtidigt som tårarna rann. Det kändes som att hälla ut en hink med skitigt vatten och bli ren igen (fast det finns några hinkar till att hiva ut).
Hon menade också att jag inte ska banka på mig själv för att jag har den här sorgen. Enl henne säger de i Polen (där hon nog kommer ifrån) att "man har 10 fingrar men det gör ändå ont när man skadar ett finger". Dvs man kan ha väldigt mkt fint i sitt liv men man kan samtidigt ha en sorg och det är ok. Jag tror tyvärr att i vårt samhälle finns det en föreställning om att man ska vara så "lyckad" och glad hela tiden, man ska inte gå runt och bära på sorgen och vara en deppig människa - el om man gör det och är det så är man inte lika "lyckad". Och det sätter käppar i hjulet, iaf för mig. Jag har nog utan att vara medveten om det gått in i den fällan.
Mitt mål är iaf att lära mig leva med den här sorgen och att inte bli bitter och jag tror att jag kommer att lyckas mha av min psykopat.