Livets toppar och dalar

här var det tomt - har luften gått ur alla nu när Nenne fått en lite prick?!

har så sjukt mkt att göra på jobbet så att jag blir ambivalent och börjar surfa runt istället... hur bra e det då på en skala (som man sa när man var tonåring, haha) jaja, får väl sitta desto mer i helgen istället då.

är sjukt öm i min överkäke efter mötet med världens noggrannaste tandhygienist - tror inte hon har missat ens ett micropartikel runt mina tänder - men så underbart skönt det känns ändå liksom - mysko känsla!

**********

På måndag är det the D- Day för mig... jag o stora tjejens pappa har uppföljningsmöte i skolan då vi ska får höra vad spykologen tycker om storan samt om hur vi ska gå vidare så att hon får en sån bra skoltid som möjligt! så spännande!!! men också oerhört nervöst, tänk om det krväs än mer utredningar? tänk om det är svår"fixat" eller om man kommer fram till att hon inte behöver ngt stöd alls - vad gör vi då?  många frågor och inga svar än - hoppas och håll tummarna för oss på måndag är ni gulliga!

i helgen är dt kalas och storstädning som gäller, nästa helg likaså för då firar jag min 35-årsdag - hur kunde jag bli så "gammal" 35?

nä, på't igen,

tjingeling

Ån nej, stackars stackars Nenne... DÄR har ni anledningen varför jag inte föredrar att föda vaginalt (sen så har jag ju andra praktiska anledning som gjorde att det blev planerat snitt sist) men just dess förgymmande rupturer kan ju ta udden av det underbara med en bebis om man har otur. skönt att man opererade på en gång - har tyvärr sett alltför många skador anmälda till oss där man missat detta (japp år 2010 -så skrämmande) och pat upptäckt detta själv ngt eller några dygn senare... föreställ er merskadorna på dem...

men nu är Nenne under vård iaf - bra! det kommer säkert att gå jättebra men ta tid. läkningsprocessen är rätt så lång i dessa fall och inte helt smärtfri tyvärr men de allra flesta har inga kvarstående men alls efter 6 månader!

Vi får väl se vad Nenne säger - om det är så att allt inte gått rätt till och att vården orsakat rupturen (japp, liak vnaligt det med) ja då hjälper jag henne att anmäla det till patientförsäkringen såklart!

så.

då var det klart.

ADHD. (officiellt ställs diagnosen först om några månader när alla formalia är klar)

min stora dotter har ADHD på ALLA parametrar. psykologen sa att hon är ett skolexempel. vi har pratat o diskuterat och nu 29 sept så ska hon träffa skolläkaren och till dess ska 2 lärare samt hennes pappa o jag fylla i formulär som utöver allt annat material ska ligga till grund för beslutet. Vår skolpsykolog gör utredningen men sätter inga diagnoser på barnen utan hon överlåter det till BAS-teamet. I BAS-teamet ingår nämligen alla de vårdkontakter som min tjej samt vi som föräldrar kan tänkas behöva. att bara sätta en diagnos och sen inte kunna erbjuda den vård som behövs är inget skolpsykologen vill göra - bra tänkt där tycker jag!

pappa var inte med idag utan han var tvungen att gå på en jobbintervju som han inte bara blev headhuntad till utan han fick jobbet - skönt, han har varit arblös ett tag nu iom krisen. men jag ringde tillbaka till honom och han blev lite lågmäld när jag sa att det var ADHD men inte skeptiskt, upprörd eller liknande utan han vet ju själv hur "uppe i det blå" han själv är och var nog inte helt förvånad över detta om än att det är tråkigt.

Dottern själv då, jo han kan inte få ihop sina svårigheter (Som hon känner till) med en diagnos. en diagnos har ju bara "De andra" de som är "konstiga och litge knäppa" de "jobbiga" osv osv inte hon - hon är ju inte sån hon är ju bara sig själv... 

Det kom lite som e chock att ngn tycker att hennes normala tillvaro är konstig - tänk om hon uppfattas som konstig av andra nu? hon kan ju inte se att hon alltid varit så, att en diagnos inte ändrar henne som person utan är ett verktyg, en hjälp för henne och alla de som är hennes lärare. Jag ska o ta maila psykologen o be henne fånga upp dotterns reaktioner här... 

brist på självinsikt är ju just en av de delar som finns med i diagnosen så vi har MYCKET att jobba med...

jag får fortsätta sen för nu kommer dottern o sätter sig här bredvid mig...

tack brudar för ert massiva stöd som vanligt!

ja turerna har ju varit många med dotra och jag har flera gånger genom åren yttrat mig om det.

Hur diagnosen känns? ja hon är ju likadan igår som idag som imorgon så den gör ingen skillnad så men det är faktiskt skitskönt rent ut sagt att det ÄR en diagnos, att de duster och missförstånd vi haft så mkt beror på detta att det inte är JAG som inte vet hur man ska vara en mamma, att det inte är jag som överdriver när jag berättar hur jobbigt det kan vara och att det är OK att det tar 10 timmar längre och 15 ggr fler tillsägelser/ förslag/ uppmaningar/instruktioner etc innan hon förstår - för det ÄR så i hennes värld...

jag känner bara ett STOOOORT ågren för att jag inte varit drivande i detta... stackars barn som haft den här diagnosen i hela sitt liv och så har jag bara - nej alla barn är aktiva, livliga, impulsiva, påhittiga etc det är inget "fel" på min dotter. jag vet väl hur ADHD barn är (har brorsöner med diagnoser, och vänners barn som har det med) och min dotter är INTE sån! och jag är minsann ingen hysterisk mamma som ska driva fram en diagnos bara för att man kan, nej hade hon haft en diagnos hade jag vetat det för länge sen ( men oj som jag har undrat genom åren o jag brukar skämta om det också)

Jag vet att man inte ska tänka så men jag gör det, för hade inte skolan gjort ngt så hade jag aldrig gått igenom detta och fått svar. oandrasidan hade hon heller inte behövt fundera på detta så mkt utan lärt sig att det är så att hon tänker annorlunda ( den insikten har hon faktiskt en hel del) men med den stora risken att det hade gått tokfel i såväl nu i högstadiet som sen under gymnasitiden och under jobbsöket - att inte veta att man kanske inte kan klara av allt kan inte vara ngt annat än en begränsing i sig. att inte bli vald eller ännu värre bortvald för att man inte passar in i normen måste ju vara hemskt och hade varit en oerhört stor risk om man INTE tagit tag i detta...

men som sagt, hemskt att jag hela tidne ska vara så himla duktig o perfekt o klara allt själv! jag e ingen dj-vla supermänniska men ändå ska jag alltid finnas till hands o fixa saker själv - nu ska jag ta det lugnt och låta andra styra lite och se vart jag ska kliva in och vad jag ska lämna åt professionella.

hej alla och tack för kramar och hejarop läst igenom lite snabbt för dotra hade datorn hela kvällen. mugglan - du är ju så underbar med ditt ifrågasättande, vilken tur att vi har dig här inne till att ge lite balans i allas våra olika situationer ang dotra,tecknen har funnits där hela tiden genom åren och många har de gånger varit då jag sagt till nära o kära att "undra om inte ungen har en diagnos ändå, för hur sjutton kan hon bla bla bla" och sen i nästa mening "nä, så länge hon inte lider av att vara som hon är tänker inte jag vara drivande iaf, hon är väl helt enkelt en frisk fläkt i tillvaron" hon har alltså alltid varit hyper, sovit mkt lite som barn 23-07 typ och ingen middagssömn eller barnvagn från 2-års ålder och sen alltid maxat sig tills hon stupat i säng. alltid haft ngt på gång, inte kunnat sitta still, satt upp ned när man lästa saga för henne, alltid velat ha springtävlingar etc - att gå på bio med henne går inte - hon måste ut o kissa och röra sig efter ett tag... Impulskontroll har hon inte heller, oavsett vem hon är med och tid på dygnet så påverkas hon av alla influenser som finns och hoppar mellan tankar och handlingar som en loppa. extremt sällsynt att hon slutför ngt (skoluppgifter, organisering, sporter tom konversationer) eller är med en person så länge som det var bestämt från början - hon ändrar sig halvvägs och följer direkt nya ingivelser. jättejobbig egenskap i en fyrkantig skola och bland vänner tyvärr. som konstnär, skådis eller egen företagare som vuxen är den säkert jättebra koncentrationsförmågan är katastrof och har inte alltid varit det men iaf sen skolålder då de första riktiga kraven kom, att sitta ned och läsa bok, pyssla, göra läxor, följa samtal till sitt slut är och har nästan alltid varit mkt svårt för henne. som förälder blir man tokig när ungen än en gång glider bort i tanken och man får börja om igen och igen och igen.... hon är oerhört lättstörd, nästan sjukligt om du förstår, och det underlättar ju inte i vårt samhälle, iaf inte i storstadsmiljö där ma ska kunna fokusera snabbt och inte stanna för länge vid samma tanke (bra m impulsiviteten där men bara om hon faktiskt gör ngt innan hon byter tanke) ja, nu blev detta en bok och jag som skulle komma m några enkla konkreta exempel, inser plötsligt att klockan är mkt och att jag egentligen inte alls har tid med detta så det fick bi lite hackat o malet det här - kanske förbryllar mer än det förtydligar? Ore - jag håller tummarna för dig i ditt jobbråddande! är inte avis alls! Porchez - samma sak för dig AM - håller tummarna att du får de jobb du sökt! Nenne- kram! EA - kram! jag har glömt massor f-låt men måste logga ut nu...

Halloj ont om tid så har inte läst igenom, är lite ego här

mitt inlägg igår blev ju hur mysko som helst! jag hade  en hel del radbrytningar men vat tog de vägen???

Idag hade vi (psykskadegruppen samt våra jurister tot 10 pers) föredrag på jobbet med en av våra rättsspykiatriker (herregud vilken sjukt lång utbildning för att bli det yrket - 12 år universitet + at o st tjänstgöring)
vi pratade om rättspsykiatrik, bemötandefrågor ICD kontra DIM koderna (diagnoskoder) och hur det ser ut i välrdne med alla diagnoser och behandlingar idag- mkt intressant och oj vad det skiljer sig åt i världen.

DEt man vet idag är att personlighetstörningar INTE är beständiga utan de flesta går över av sig själv inom en 10-års period (schizofreni, bipolära sjukdomar etc) oavsett om de behandlas eller ej tyvärr leder obehandlande tillstånd till andra sjukdomar vilket kan leda till djälvmord, beronde etc  så man bör behandlas. men visst är det intressant att man kan vara schizofren i typ 8-10 år i sitt liv o sen är man bra i 10 år och så kommer det igen tex.. hjärnan är ju så otroligt fascinerande!!

IAf, jag tog tillfället i akt och pratade med honom om min dotter och han sa att det är 8% av alla barn i sverige som har ADHD, ca hälften har kvar diagnosen i vuxen ålder och det har inget att göra med att diagnosen var fel utan snarare tvärtom, ADHD kan man ha under en period, framförallt perioden innan man diagnostieras och sen behandlas man och lär sig leva med diagnosen och bara det gör att man klarar va livet bätte om man sen får mediciner så blir de flesta högfungerande (om inte biverkningarna tar knäcken på dem förstås) och då får de en positiv självbild och har lättare att acceptera och förstå att de är olika och lär sig då att förändra det negativa betendet (än en gång - hjärnan e sååå häftig)

En annan orsak är att skolan är så sjukt fyrkantig idag och dessutom slapp o utan bra rutiner så att man upptäcker så många fler elever inte passar in. när man sen är vuxen och kan bestämma själv över livet - under förutsättning att man fått rätt verktyg på vägen - ja då passar man plötsligt in i samhället igen och känner sig som alla andra.

sen pratade han om sitt starka ämne vilket är ADHD representationen bland fångar i fängleser. Det är inte så som det sägs att man har ökad risk för att hamna i kriminalitet pga adhd, infact den risken är på typ 15 plats eller så. men många som har adhd har också ökad benägenhet för andra psykiatriska tillstånd alt beroende, aggressivitet etc och det är det som gör att man hamnar i klammer med rättvisan. så att säg att adhd är överrepresenterat tycker han är så fel och missvisande då det är oerhört komplext med arv, samhälle och miljö. han anser att adhd represntationen får anses vara ett bifynd i dessa fall - detta förvånade mig, jag trodde ju helt klart på det jag hört men som sagt , jag diskuterade med honom och han gav mig svar baserat på hans profession och den betvivlar jag inte.

nu måste jag fixa matsäck till stora tjejen till ngt de har imorn i skolan- som vanligt kom hon ihåg det såhär sent och det av en slump... jaja köket kallar...

Oupsie - skickar massor av stryekkramar till dig!! hoppas att er väg tillbaka till varandra och lugn o ro inte är så krokig och att du får napp på ett jobb så fort du känner ro till att söka ett igen! förstår om du blev sne på företaget som anställde nyexade 24-åringen - jahade bivit skogstokig tror jag! låt itne det knäcka dig dock, du öär så mkt bättre än det och ska absolut INTE ta åt dig av detta! kram

skummar lite i tråden men det verkar vara många av er som berhöver kramar och då ni varit så gulliga o kramt om er så skcikar jag massor av KRAMAR tillbaka <3<3<3

jag har varit i ett energikrävnade och destruktivt förhållande där man blev gald över mkt små ljuspunkter i tillvaron och jag har varit arbetslös i 2 omgångar (eller nja, den andra gången hade jag en lön och anställning men inget jobb att gå till) så även om jag inte alls kan jämföra mitt nuvarande liv med ert så har jag ändå varit i det (vi är nog många här inne som varit det i olika perioder av livet)  jag håller tummar o tår för att ni snart ska få balans i livet och kan få chansen att glädja er åt vardagen åt det lilla och att vakna upp varje morgon med ett leeende på läpparna bara för att livet är så underbart!

Mugglan - låter som en mkt bra session terapi! jag har ju också terapiat i amband med min utbrändhet för låt se nu...7 år sen. Det var oerhört givande och lärorikt. jag insåg plötsligt att jag är jag och du är du. att alla val man gör ÄR aktiva val etc etc. Det blev många tårar, mkt skamkänslor och ånger som kom fram, vet att många i min omgivning tyckte att jag blev jobb för jag tog plötsligt plats, hade åsikter och slutade jämföra mig m andra utan gick min väg. sååå skönt och oj vad mkt nytta jag fått av mina teapisessioner och individuell coaching!

Lappis - en hel kaninfarm! (spammandet) precis så sär snabbt föröakar sig kaninerna irl ju