Välkomna till Tivoli Empatia!
Hörrni erfarna lirare - berätta hur det varit för er!!
Nu har vi varit på vårt första dagisluciafirande - utomhus i -10 grader. Burr! Men alla barnen var jättesöta och duktiga, och sen blev det åtminstone fika inomhus. Märkligt att vinterns kallaste dag infaller just på Lucia, när man ska vara ute och fira.
Parnassia - jag har en Reima-overall i stl 80; svart med grå och ljusblå detaljer. Den är i nyskick och jag tänkte mig 400.- för den (kostade 1100.- ny). Du kan väl inboxa mig om du är intresserad? Ska på tjänsteresa nu, och hinner nog inte kolla så mycket i tråden de närmaste dagarna, så ett svar här är jag rädd att jag missar.
Grattis Melondoft!
Jag får julstämning av all snö som drösar ned. Det är så mysigt och precis för en stund sedan tog maken och jag en fika med lussebulle och tända ljus i köket med stjärnan i fönstret som enda belysning.
Oupsie – usch, vad drygt med ännu mer graviditetskrämpor. Du får verkligen kämpa, men du gör det jättebra, tycker jag.
Snaily – usch, jag lider verkligen med dig och hur du mår. Jag var ju också väldigt djupt nere i ett svart hål när vi precis kommit hem med Piff & Puff, och jag hade heller inte alls tänkt mig att det skulle bli så. Som vi hade längtat efter den dagen vi skulle få ta dem över vår egen tröskel, och så blev det bara pannkaka sen. Det är väl det som är det jobbiga; man har förväntningar på att det ska bli på ett visst sätt och när det sen inte blir så, blir det väldigt jobbigt. Hoppas att samtalet idag har hjälpt dig en bit på vägen upp ur hålet. Kram!
Klockarbol – Göta Petter vilken svärmor du har! Du har verkligen förtjänat något annat nu, än att behöva sitta och lyssna på en gnälltant, som bara tänker på sig själv. Måtte man själv inte bli så’n när (om) man blir gammal. Kram!
Piggelin – vad blir det för stuk på klänning då? Vit? Kul att höra lite bröllopsdetaljer.
PB – jag tycker att du gjorde helt rätt som lät sambon ”göra om, göra rätt”. Man måste ju lära sig att man inte kan slarva hur som helst, och bor man tillsammans får man ju inse att man inte alltid kan göra som det passar en själv (och att ha skitigt hemma är ju egentligen aldrig trevligt, även om det är självvalt). Kram!
Snorkis – åh, men grattis tjejen! Jag kan verkligen tänka mig att det är blandade känslor som far runt i dig; både sorg och glädje och oro är ju starka känslor var och en för sig, och att då ha alla på högvarv på en och samma gång måste vara rörigt (hittar inget bättre ord). Att njuta av den här graviditeten är det förstås inte heller tal om, utan det är väl en ”passage” som du vill igenom så fort som möjligt gissar jag, graviditetskrämpor oaktade.
Direkt när Piff & Puff fötts tror jag att det enda som höll mig uppe var tanken på att vi en dag skulle skaffa ett syskon till dem, att jag skulle få vara gravid igen och den gången få uppleva en normal och fullgången graviditet, som jag skulle kunna njuta av till fullo. Då tänkte jag att det kunde vara lagom att börja med syskonförsök när Piff & Puff fyllt 3 år. Den dagen ligger bara några månader bort, så jag har funderat en del på det här med fler graviditeter och barn de senaste veckorna, och ingenting känns alls så självklart längre, som det gjorde när jag ”planerade” då för några år sen. Jag skulle ju förstås verkligen försöka njuta, men jag tror att den överskuggande känslan skulle vara oro. Jag har blivit lovad specialistmödravård, men övervakning hade ju inte förändrat något i sak med Piff & Puff, så jag vet inte om det är någon tröst egentligen. Sen vet jag inte om jag vågar försöka bli gravid igen överhuvudtaget, för ibland känns det som att det vore att utmana ödet. Tänk om vi fick ett barn med ett handikapp; då tror jag att jag också skulle hamna i ett madrasserat rum med farbröder i vita rockar som tog hand om mig. Nä, det är många, många osäkerhetsmoment inblandade i den här soppan, så jag förstår din oro.
Självklart gör jag som alla andra här och håller tummar och tår så hårt för dig som jag bara kan. Många kramar!
Trådträff i Skåne funkar bra för min del den 30:e. Jag funderade lite på upplägget, och en tanke vore att ses hemma hos mig typ mitt på dagen, så kan jag baka något gott bröd och fixa pålägg och så kanske EA vill göra cup cakes? *ber snällt, tindrar med ögonen och sveper med ögonfransarna som bara giraffer kan*
Snaily - det låter ju inget vidare med stolpskott till läkare, men förhoppningsvis kan hon sköta sitt jobb. Bra iallafall att ni tagit tag i situationen meddetsamma, för det brukar kännas bättre bara att ha en "plan". Har din man tagit väl hand om dig idag?
Här börjar det äntligen så smått bli lite julefrid. Jag har jobbat som en tok sen i början av förra veckan, men det har iallafall givit resultat. I söndags firade vi jul hos mina föräldrar, eftersom min bror med familj försvinner långt iväg till hans svärföräldrar under hela julhelgen. Vi var hemma vid 23 och då var det bara att vackert sätta sig och jobba ett par timmar, för på morgonen dagen efter skulle det skickas ut en press release om en stor order som min avdelning tagit. Är man förste faktakontrollant så är man. Men det var inte så kul när klockan sen ringde vid sex som vanligt.
Jag jobbar hela dagen imorgon och halva på torsdag, men sen är det jullov fram till den 10 januari. Visst, kolla lite mail och så blir det väl, men några tyngre arbetspass tänker jag inte ha.
Granen är klädd, tomtarna på plats, julklapparna inhandlade och julmaten slipper vi tänka på, eftersom vi ska fira hos mina svärföräldrar.
Snorkis - ja, alla försök till att stilla din oro får ju ses som goda, oavsett om de uppfyller sitt syfte eller ej. hoppas verkligen att ni kan komma fram till en förlossningslösning som ni blir nöjda med, du och din man. Hur känner din man förresten nu; samma blandade känslor som du, gissar jag?