Välkomna till Tivoli Empatia!
Fast nån ska väl vara det också
*håller om*
Vet du, Blomman... Patetisk kan man aldrig vara för att man väljer att se en möjlighet, hur liten den än kanske är och göra sina val baserade på den möjligheten.
Det är inte att vara patitisk - det är att ta ansvar och respektera sig själv och sina värderingar.
Så det så.
Nä kanske inte. Men det vore på ett sätt lite lättare om det verkligen vore KÖRT kört, och inte bara "mest troligt inte så troligt utan det ser tufft ut och vill till en väldig tur".
Då kunde man verkligen SKITA i det helt och hållet och aldrig mer bry sig. mensen kunde förövrigt lika gärna få försvinna då också. Liksom ÄL-ont, som även jag haft en del av senare år.
Jag tror att jag spydde lite galla över det i höstas.
Det visade sig, efter ett senkommet besök hos gyn + blodprov, att de besvär jag haft sedan jag var 36 (nu är jag 41) med vallningar, vikt hit och dit, hejdlöst tappande av hår och hjärtklappning osv berodde på prematur menopaus som det så fint heter.
Men när man då har diagnosen utmattningsdepression i journalen och dessutom äter antidepp så blev responsen hos doktorn något av följande alternativ:
-Det kan bli så när man har en så kraftig depression som du har, vi ska nog justera din medicin så vi kommer tillrätta med din oro...
-Det kan bli så när man äter den typ av medicin som du gör, vi ska nog justera din medicin så vi kommer tillrätta med din oro...
-Det kan bli så när man sätter ut en sån här medicin, vi kanske ska behandla igen så vi kommer tillrätta med din oro...
GAH
Å så smidigt att gå med östrogenunderskott i flera år med en mamma som är extremt benskör och en jag som röker, inte tränar, undviker frukt och grönt och dessutom får magknip av mjölkmat...
Bara mitt jag placerade mig i riskgrupp utan ärftighetsfaktorn...
Sen kändes det lite kymigt att hojta om prematur menopaus när så många här går igenom så mycket i barnkarusellen...
Jag vet ju att ni, om några är medvetna om hur vanligt det är men ialla fall.
Kan inte med ord uttrycka hur tacksam jag är att jag kände mig färdig i barnkarusellen.