Välkomna till Tivoli Empatia!

Hejhej *vinkar*

Snartis - Jag har himla lågt blodtryck och visst blir man yr när det är för lågt! Som nån skrev ovan - man blir snabbt duktig på att inte resa sig upp för fort...
Sen blir det låga blodtrycket ännu lägre när man är gravid, riktigt varma sommardagar eller - som jag precis upptäckt - av akupunktur!

När jag väntade Yngsta och var hos BM mitt under sommarens värmeböjla undrade hon stillsamt hur jag kunde sitta upp utan att tuppa av men vad jag minns så gjordes ingenting mer än en uppmaning att vara försiktig samt att jag på eget bevåg lät bli bilen.

Låter som en god idé att få det kollat och jag hoppas att din BM kan hjälpa dig för det är himla otäckt att vara så yr!

Åter till lunchsoppan.

Tjoho'ar jag också för septembers fina KUB

Mugglan/Snorkis - för min del helt ok att skicka vidare. Fast det är nog en rätt osammanhängande berättelse

Yngsta tillbringar sitt sportlov hos mormor liggandes i nära 40 graders feber för 3e dagen
Fast bättre där än hemma för efter flera nätter med runt -25 så har vi ruskigt svårt att hålla värmen inne!

I går provade jag något nytt. Jag låg på rygg på en brits och svimmade när jag fick akupunktur i mina händer
Jag har inte speciellt lätt att svimma trots mitt låga blodtryck men får konstatera att det inte alltid funkar att "andas sig ur" all sorts smärta...
Nu gör vi paus ett tag (har fått 4 behandlingar på 2 veckor) så mina hyperaktiverade punkter får sansa sig lite. Å jag går mest runt som ett fån och är lycklig över att kunna använda eltandborsten igen

Vikt- och nyttighetspratet i tråden inspirerade till en blandad sallad till lunch idag "känner mig duktig". Och för att inte överdriva nyttigheten så kompletterade jag med en rejäl sudd fetaost

I övrigt suger livet rejält även om det för stunden råder viss ro och konstruktivitet. Hävdar fortfarande att det är överreklamerat att bli vuxen.

Massa kramar till tråden som tack för att ni håller mig sällskap när jag smyger runt i kulisserna.
Dags att jobba igen kan tänka.

*vinkar lite*

Här i stugan går vi från klarhet till klarhet. Yngsta är kvar hos min mamma men äntligen feberfri så nu är det bara resten av influensan som ska kureras.
Äldsta vaknade hos sin kompis i morse med ont i halsen, feber o snuva så nu ligger även hon däckat i influensa (fast här hemma nu då).

Och i gårkväll blev den kvarvarande hunden himla låg och ville inte gå ut på kvällen. I morse konstaterade jag att hon nog fått en hjärnblödning och fy skit så dålig hon var och fy h-e så svårt det är att få tag på en veterinär som kommer hem till en på en söndag.
Eller visst kan man få hembesök - men bara om man ringer under kontorstid och bokar tid!? Förlåt så jävla mycket då att hunden inte blir akut sjuk vid rätt tidpunkt??  
Efter hysteriskt ringande och allvarliga funderingar på att be grannen komma med bössan så hittade jag en veterinär som precis öppnat eget i grannbyn. Hon nischar på bara hembesök och jour dygnet runt. Sunt och välbehövligt.

Så nu är vi hundlösa helt och hållet. Och jag förtsätter göra det jag är bäst på. Jag sitter här och grinar ögonen ur mig.
Är i alla fall tacksam att det gick relativt fort. Och att vi fick 14 skapligt friska år.
Men mest är jag uppgiven nu.

Kikar in och vinkar lite efter att inte ens ha hunnit följa tråden sen en snabbtitt i fredags fm .
22 sidor att läsa ikapp så om ni inte skriver så mycket nu så är jag kanske ikapp till på onsdag

Har skummat inlägg och sett att Lappis fått kontakt med sin pappa och det gör mig mycket tacksam.

Har nu nått ett läge där jag byter kanal när det blir nyheter igen, känner att jag inte kan värja mig längre mot bilderna dom visar om och om igen.

Livet i övrigt är väl sådär. Jag vet fortfarande inte vad jag vill men är väl mycket mer säker på vad jag inte vill.

Han var nyligen på första läkarbesöket för sitt missbruk. Tydligen mest intervjuv och inga besked (egentligen begrep jag väl det men efter 4 månaders helvete så längtar jag inte direkt efter att mer tid ska gå utan resultat).
Ett par av de ytterst få bonuspoäng han samlat senaste månaderna samlade han den dagen. Han ringde när han var tillbaka i stan efter besöket utan att jag sagt något om det innan. Han erbjöd frivilligt att berätta om det på kvällen. Han "bekräftade" det utlovade samtalet under kvällen och han startade samtalet själv.

När han sen säger att han ska få en kallelse med en tid nästa månad som först så kollapsade jag som ett korthus.

Jag har redan blivit blåst på ohyggligt mycket av min tid och mitt liv så jag tänker inte ge det här en sekund till utan att jag får ut något av det. Varje dag och varje stund. Det är inte på något vis längre acceptabelt att han gör upp planer och ger löften till höger och vänster utan att först bekräfta med mig.
Det är mycket som inte är acceptabelt längre och det finns inte längre några marginaler för att "välja fel" eller "inte tänka på".

De senaste dagarna har funkat skapligt. Ett och annat haveri men han har klart och tydligt jobbat med att bryta taskiga mönster och styra upp situationen han ställt till med.

Själv väntar jag mest på att hans beteende, som vanligt, ska återgå till det gamla vanliga "jag tänker bara på mig själv". 

Så det visar sig väl.
Men det vore väldigt skönt att kunna nå en punkt där jag har så mycket ro i kropp, själ och liv att jag åtminstone kan börja fundera på om jag har några känslor kvar och om jag verkligen vill det här. Det är svårt att tänka när man kämpar för att överleva för stunden.

I övrigt har ena köksväggen äntligen börjat anta en vanijsåsgul färg
Jag tackar akupunkturen för att jag kunnat måla lite (färgrörande och rollertvättande får någon annan  göra, det kan jag inte) och sätta masktejp kan jag om jag delar upp det i små portioner.

I dag påbörjades även diskbänksbytandet. Ja, ni läste rätt - det påbörjades sista söndagen av de 2 helger maken har ledigt den här månaden...

Förra helgen havereade det rejält här när det visade sig att han lovat bort lördagen och att han dessutom "inte hittade lappen med vvs-grejorna som skulle köpas" och det fanimig inte ens var skottat hela vägen ner till ladan där såväl köksskåp som diskbänk fanns...

Framförhållning och goda förberedelser eller?

I går när det skulle sågas skåpsocklar och borras hål i väggen så -hoppas då- råkade ju verktygen vara kvar hemma hos svårmor... Och det upptäcktes efter att vi varit in till stan för att röntga mina händer och köpa sista (hoppas jag) avloppsmokafjongen.

Tur att man har snälla grannar.

Så nu får vi återuppliva minnen från första året vi bodde här utan rinnande vatten och avlopp. Hurra?

Sänder en tanke och en kram till trådisarna, ingen nämnd ingen glömd.

Sticker in näsan en snabbis på ämnet blåbär.

Färska/frusna blåbär är lösande medan kokt blåbärssoppa eller ännu hellre kräm är stoppande.
Jag misstänker att den stoppande effekten har mycket lite med blåbären att göra och desto mer med potatismjölet i redningen att göra!
Faktum är att här i huset stoppas akut lösa magar med en halv matsked potatismjöl utrört i lite vatten. Smakar råtta men är himla effektivt

I övrigt är min personliga blåbärsfilosofi den att - om man har minst 30 liter blåbär i frysen, ja då är man både rik och lycklig

Nu ska jag dela ut goda råd (vare sig han vill eller inte) när maken monterar den nyköpta köksskåpsgrejhyllan som inhandlats idag för att få ihop pusslet, det är åtminstone spännande att rusta i med gamla hus  

*vinkar*

Har inte hunnit läsa ikapp allt men vill gratta både September till fina hjärtljud och Mugglan till bra resultat o skruttar som växt ikapp
(Känns det bättre i magen nu Mugglan?)

Ett stort Hurra till pannkaksätning hos Tinga!

Läste om Nennes köksrenovering light och kan bara skriva under på att när man väl börjar rota i ett hörn så blir det lätt en dominoeffekt på saker sm behöver göras!

Vi provar alternativa dominobrickor här - när rördragandet till nya diskbänken äntligen kommit så långt att vi kunde få på vattnet i badrummet igen så lät det lite märkligt om rören. Väste liksom.
Det lät tydligen precis så som det låter när en gammal rörkoppling börjar läcka (typ fontän) längts in i hörnet bakom varmvattenberedaren... Den enda rörkopplingen i hela huset som inte går att komma åt på egen hand. Givetvis.
Och det läcker så våldsamt att det inte är ett alternativ att ha vattnet på och låta golvbrunnen ta spillvattnet.

Jag ser framför mig ett mardrömscenario där både badkar och handfat måste flyttas för att kunna dra ut vv-beredaren (som fö är 19 år gammal och säkerligen inte kommer att gilla att bli flyttad...)

Konstaterar att rörmokare är högvilt just nu när alla sommarstugeägare upptäcker vinterns vattenskador. Har de senaste 2 dagarna pratat med åtskilliga telefonsvarare och ännu har ingen ringt tillbaka.

Så nu har vi varit utan rinnande vatten sedan i söndags och still counting.

Blir ni förvånade om jag berättar att Yngsta dottern blev magsjuk i natt...

*vinkar lite gladare i dag*

Nu har vi vatten i badrummet igen - på de ställen det ska vara vatten istället för på golvet! - och yngsta dottern är betydligt bättre o har avancerat till skorp-diet och ingen annan har blivit dålig ännu.

Sent i går eftermiddag hittade vi oss en rörmokare som hade tid! Så i morse kom en kille, lång som en hässjestör så det var mer tur än skicklighet att han inte slog sig medvetslös på dörrkarmen, och vek ihop sig under varmvattenberedaren.

Varmvattenberedaren slapp flyttas runt (tack och lov!) och med åtskilligt lirkande lyckades han skjuta in ett nytt bockat rör i hörnet.
Nu håller vi tummarna för att det inte börjar läcka nån annanstans eller att det åtminstone börjar läcka i en koppling vi kommer åt själva!
För dagen tänker jag försöka låta bli att oroa mig för fakturan som komma skall...

AM - fy så tradigt där är när den ena inte hinner bli ordentligt frisk innan nästa lägger sig
Hela den här vintern känns som en enda lång, febrig sjukstuga hos så gott som alla...

Nu skulle det kännas bra med lite vår istället för ytterligare en dec snö!!

Mot tvättmaskinen!

AM - känner ungefär som Mugglan, det är honom man vill varna... innan det är ytterligare en som tvingas upptäcka sveket efter att man stått framför prästen... för det gör fruktansvärt ont.
(jag är ju onekligen jävligt kantstött just nu men lögner, svek och falskhet har jag aldrig haft varesig tolerans med eller förståelse för. Feghet i kombination med falskhet är nog den sämsta kvalitéten en människa kan ha)

Sällan har det varit så roligt att tvätta som just idag

*stoppar in näsan här också fast lunchen är slut för länge sen...*

Ja, det är tråkigt att läsa lagtexter!

PB - om kattlucka. Jag vet inte vad du har tänkt deig för typ men jag har en sån här:

http://www.petdoorsonline.co.uk/acatalog/Online_Catalogue_Small_Complete_Flaps_16.html

nummer 2 uppifrån Staywell 720 för katter och små hundar upp till 7 kg

Den ligger i ett skåp i sin låda, omonterad... Skulle ha monterats in till farstun men katten blev hemmatad till en granne nere på gärdet så den behövdes inte sen...

Vill du ha den så skickar jag den gladeligen till dig

Så avancerad är ju inte den kattluckan som ligger i mitt skåp, den var mest tänkt för att slippa få in snö och regn i farstun hela tiden

Å vår katt (sedemera grannes katt, grrr) var en ganska kartig (läs extremt revirhävdande) katt så vi hade aldrig något problem med att andra katter försökte komma in.

Nä. jag måste verkligen jobba lite till...