Välkomna till Tivoli Empatia!

EA - MASSOR MED KRAMAR! Har inga tröstande ord att komma med utan tycker bara att livet är så jäkla orättvist. Usch, sitter med tårar i ögonen och lider med er. KRAM!

Åh, Ea . Blir så ledsen för er skull . Vet inte vad jag ska kunna säga för att trösta, men jag skickar många stora kramar och näsdukar att torka tårarna med .

Åh, EA, fina EA... FY FAN! Om jag bara kunde lägga en stor fluffig kudde under dig och låta dig sova en stund medan jag använder min trollstav och trollar bort allt ont.

Fy fan för tredje gången gillt och all jävla skit med de här förbannade försöken!
Jag är så ledsen att du behövde bli lika ledsen som jag är. Det räckte gott och väl med att mitt hopp tog slut. Jag skulle vilja ge dig en kram på riktigt. Sedan kunde vi ställa oss vid vår ladvägg och kasta sönder allt uddaporslinet som jag har kvar i en låda.
Mitt i det satans hällregnet i fucking kolsvarta pissnovember. Just den här november går till historien som den i särklass sämsta i min livshistoria-och jag antar helt krasst att du håller med mig.

Vet inte varför men två av mina tre IVF gjorde jag i november, den mörkaste, tristaste månaden på året.

Och jag har alltid sagt att jag skulle vilja gifta mig i november just för att det är den tristaste månaden på året... Då behöver man inte våndas över väder och vind, för det är mer eller mindre garanterat grått och trist.

Fast nu skiter jag ju i vilken månad, bara jag blir gift någon gång...

Fru E
Fy faaaaan, det finns inte ord för hur orättvist det här jäkla lotteriet är!!

Fru E
Men mammabyxorna SKA du ha användning för, SNART, det blir min önskning till jultomten i år.

Passande nog så regnar det så in i helvetes mycket här att vattnet rinner in i strida strömmar i vår källare. Det är liksom så mycket mer samstämmigt med hur jag mår, att stå i gummistövlar i en kall källare och skyffla vatten, än att göra adventsfint i ett hus köpt för att bli flera och göra barnrum, skötrum och lekrum i.

Ett hus som nu känns lika löjligt stort som jag själv känner mig patetiskt, pinsam och desperat med min hopplösa längtan.

Av alla känslor jag visste att jag skulle känna vid den här punkten, så trodde jag inte att skam skulle vara en av de starkaste. men det är det. Jag skäms över min sorgliga ursäkt till liv. Min oduglighet att göra något som helst vettigt av det och min oförmåga att bara vara nöjd, glad och tacksam över det jag har.

Jag kan riktigt höra världen skratta åt mig och skaka på huvudena "vilken tragisk gammal fet och karaktärslös stackare till människa. Ta dig i kragen, gilla läget och skaffa dig ett jobb. Bit i hop och ta dig samman för helvete. En fot i kläm eller två har ingen dött av. Fokusera på väsentligheterna och sluta önska dig det du för länge sedan borde fattat inte var ditt att få."

Jag hör dem och tänker att de väl har rätt. Och så skäms jag.
Över min egen röst som kvider "jag vill inte jag vill inte jag vill inte". Som en ynklig barnunge. I hemlighet när ingen ser. I källaren bland allt vatten.

Och jag skäms att jag knappt svarat på era meddelanden och hållit mig undan. Och nu skäms jag över att jag just nu skriver, för nu är det mitt i EA´s sorg. Då borde min stå åt sidan.
Jag som hade bestämt att jag skulle ta en paus härifrån och låta er andra ha tillvaron fri från mina svarta tankar.

Skam gör ganska ont har jag märkt.