Välkomna till Tivoli Empatia!

Snartis: Låter som att det bästa är att lillebror kommer SNART alltså, så du helst inte behöver ta Citadon...

Oms, Mugglan: Är också helt övertygad om att man lätt hittar logiska argument och stöd för sina egna teorier, och negativa argument för motsatsen...

Men så länge man själv är glad och nöjd är det ju bra att man kan göra som man vill!

Jag tror också, att i fråga om barn, så är det nog väldigt viktigt att man själv är övertygad om att man gör rätt. Är man trygg i det man själv gör, så smittar nog den känslan av sig på barnet. Och det kanske är viktigare än att man gör exakt på ett visst sätt?

PB: Heja dig, härligt att höra att det går framåt med det mesta, utom möjligtvis vovvens toalettbestyr

Snartis igen: För en som låg närmare 3 h totalt med krystvärkar, innan lillkillen föddes med sugklocka, så låter det väldigt bra att du har fått den responsen innan denna förlossningen. Finns hopp om det för en annan med, alltså

Jag har, med litet tid och distans, mer och mer tagit in att min förlossning innehöll flera komplikationer, och att den var "jobbig" på många sätt. Jag är dock glad att jag inte upplevde det så just där och då, utan då var jag ganska ok med det mesta ändå och upplevde det som relativt "normalt". På sätt och vis är det synd att jag tänker annorlunda i efterhand, och det här är kanske något som jag får ta tag i inför en ev. andra graviditet...?

Apropå helt ego

AM: Läskigt med svullet öga, hoppas det blir bättre!

Snorkis: Hoppas att vyssan lull-tassarna kommer snart. Vi hade en släktvagga, så jag hade inga sådana liggande hemma...

Jag fick för övrigt inte ha kvar p-ring, pga min migrän... Fast nu har jag inte haft migrän med aura sedan ett bra tag innan jag blev gravid, så jag kanske kan få återgå till p-ring så småningom? Annars tyckte jag de funkade prima!

I helgen har maken och jag firat våra födelsedagar, har varit väldigt trevligt!

Mindre roligt med ett besked från min syster idag, mamma fick en panikångestattach i helgen. Inget hon har haft tidigare, vad jag vet... Har mycket kluvna känslor till det hela, bakgrunden är tydligare att hennes relativt nya relation (som kändes rätt sund och balanserad, jämfört med hennes tidigare panikdejtande) har tagit slut.

Snorkis: Hon kommer säkert kunna ha klänningen! Pop-kläder brukar heller inte vara de allra minsta...

Lillkillen kunde ha stl 56 i nästan 2 månader, men då fick han också börja med den ganska tidigt, för stl 50 hade han inte ens i 2 veckor...

Hoppas att magdropparna har effekt!

AM: Supersnyggt kakel!

koko: Grattis till nappframgång med Conny!

Jag har själv fundering på att ta bort alla nappar från lillkillen, 9 gånger av 10 somnar han utan napp så det kanske är bättre att ta bort dem nu, innan han ev. kommer på att han vill ha dem?

Stora pepp-kramar till alla viktklubbare! Hoppas att det går jättebra för er, och att ni sporrar varandra. Verkar bli 4 st, eller? Vickan, Snorkis, Oupsie och PB?

fru AM skrev 2011-07-20 11:22:54 följande:

Eller var det 6 kilo på 8 veckor ... Minns inte längre. En biverkning av LCHF - man blir lite glömsk och småpuckad, vilket i mitt fall bara varit positivt (eftersom jag då blir mer jämlik med min man )

Asgarv här med!

Hattis: Kände mig också som en strandad val när jag var gravid. Smidig som en elefant i en porslinsaffär, när jag t.ex. skulle försöka fotografera syrrans bröllop i slutet av åttonde månaden... Och det var inte bara bebis som gjorde att jag gick upp 20 kg heller, det satt en del på låren som jag inte tror att bebisen hade så mycket att göra med? Snarare att jag inte tränade, och ändå åt precis allt jag ville..? Hur som haver, för mig så tog amningen rätt så bra. Kanske inte de första 2-3 månaderna, men de kommande 3 när lillkillen börjat bli ganska glupsk av sig. Såg ett kort på när lillkillen var nästan ett halvår, där mina nyckelben sticker ut nästan otrevligt "anorexia-varning"-mycket...

Sen är det ju dock inte alla som har det så, men det finns ju chans för det...

Styra upp sovtider lyckades lillkillen med ganska bra, faktiskt... Möjligtvis försökte jag trycka i honom litet extra mat på kvällen? Med honom så började tiden mellan sista nattmatningen (vid 00-01) och första morgonmatningen att bli längre och längre allt eftersom... Från 3 timmar, upp till 4 och så småningom vidare till 5-6 timmar... Det enda jag gjorde var att jag försökte att inte låta de tider som han redan hade utökat till bli alltför förkortade. Dvs när han brukade sova 6 timmar på natten, så gav jag inte mat om han vaknade efter 4 h utan försökte söva om. Var han inte hungrig så funkade det. Annars gick det inte, och då gav jag upp efter någon timma och gav mat.

Nu räckte inte min mjölk helt och hållet till lillkillen, så vid 4 månaders ålder så började jag med gröt, vilket gillades skarpt. Så då fick han gröt morgon och kväll, samt en flaska ersättning någon gång på dagen. Kvällsmatningen var då gröt och så "toppade" jag med amning någon timma eller två senare, det gjorde att han sov bra i alla fall.

Dagtid försökte jag förlänga varje sovpass genom att gå långpromenader i vagn när han skulle sova, även ha honom sovandes i vagnen ute var bra för sömnen - han sov alltid mycket längre då än inne i sängen. Alternativt fick han sova på mig, litet ineffektivt utnyttjande av sovtid men otroligt mysigt och han älskade det!

Lappis: Samma artikel läste jag, och försökte trösta "mina" operatörer med när de var litet avis på mina 4 veckor i sträck (de får bara 2+2 veckor under sommaren). Har själv funderingar på att inte ta mer än 3 veckor i sträck på sommaren framöver, ska utvärdera efter denna sommaren tänkte jag... Jag tycker inte att jag måste ha fyra veckor för att varva ner? Utan skulle hellre ta litet mer som ni gör.

Sen tycker jag att sommaren är helt underbar ändå, jag har ju också möjligheten att flexa ut tidigare en dag även om jag jobbar och njuta av sol och värme under seneftermiddagen/kvällen. Det gör mycket för att ladda batterierna!

Snartis: Hoppas att det är på gång! Och hellre ringa en gång för mycket än en gång för litet Det har ju varit en del andragångsföderskor med racer-förlossningar här i tråden...

Vickan: Jag tog med lillkillen till frisören! Var mycket lättare, för då satt han i mitt knä, och jag kunde hjälpa till utan att behöva fokusera på saxen. Första gången han blev klippt satt han och tittade på en tjej som satt bredvid, hon var tydligen jättespännande. Andra gången gick också bra, tror att jag fick hjälpa till att hålla huvudet litet nedböjt en liten stund. Tror jag betalade max 150 kr per gång, och det var det värt att slippa stå med saxen själv!

Lappis: Låter som att din väninna har haft det jobbigt, hoppas hon får tag på en lägenhet.

I övrigt: Det är FREEEEEDAAAAAAG och jag har snart semester!

Lappis: Eftersom jäven jag har sista arbetsdagen så vill jag gärna vara med och skåla, partaja och skaka häck. Enda problemet är att jag måste få klart allt det sista inför min frånvaro, vilket jag gör utifrån parollen "finns ingen bättre motivation än sista minuten-panik"

I övrigt så har det ÄNTLIGEN dykt upp ett passande jobb i lämpligt närområde för mig att söka! Lustigt nog är det på samma ställe som jag sökte jobb på i vintras... Vet inte hur chanserna är då, men med litet tur så kanske det går bättre? De har en ny chef nu, vet jag (den förre var på väg att gå i pension), och om jag ev. "föll på målsnöret" förra gången så kanske det går bättre nu?

Tittar in här, har inte riktigt hunnit med det. Igår var jag vikarierande två-barnsmamma (barnvakt) - hujedamig vad jobbigt. Men det hjälpte väl inte att det extra barnet är en rätt mammig ett-åring, som varken kan krypa eller gå än...

I övrigt har jag storstädat lägenheten, varit ett antal vändor uppe vid huset, "passat" mamma (och blivit rejält irriterad på henne) och även hunnit med att ha det litet lugnt och skönt också, emellanåt.

KRAM till Snorkissons!

KRAM till Porchez!

Hoppas att AM:s middagsbjudning gått bra, att Yngla inte kommer på att använda sina nya tänder och att Snartis snart får hjälp. Låter inte som någon höjdare att behöva knapra morfin, då måste det väl vara bättre att lillebror kommer ut - på ett eller annat sätt?

Blev också litet nyfiken på vad som händer med myom när barnet är fött. Opereras det bort, försvinner det av sig självt?

Noterar också att städhjälp verkar vara 'da shit' - får nog bli ultimatum gentemot maken om det, ifall han inte slutar noja innan dess. Han gillar inte att någon ska vara hemma hos oss när vi inte är där. Vilket fick mig att föreslå att då kan ju han försöka att förlägga sitt arbete så att han jobbar hemifrån då... Fick inget direkt gensvar på det, men det är ju också en senare diskussion. Vi behöver ha ett färdigbyggt hus först

Är det förresten någon mer som har ett oerhört kvällspiggt barn? Vi har tidigare märkt att han sovit minst en timma extra på helgmorgnarna, men nu när det blivit fler dag i sträck så har han snabbt ställt om sig till att somna vid 23-tiden, och har ännu inte vaknat...?