Yngla-matvägran: Jag har ett syskonbarn som helst inte skulle äta något mosat alls, eller gröt, och helt enkelt vägrade allt utom amning förrän hon kunde äta bitar, själv. Det kanske du redan provat, men annars kan ju det vara en idé...
Astrid: Inga tips, men sympatikram!
Bra svarat av Iris, så tråkigt att hon blir mobbad... Jag tycker inte, från de bilder jag sett, att hon är särskilt tjock? Sedan är hon ju ganska stor generellt sett, för sin ålder. Men det är ju en annan femma.
Förlossning och att spricka: Jag var nog mest rädd för att behöva göra akut KS efter att allt startat igång. Men efter det så var det att spricka jag var rädd för. Och jag sprack ordentligt också, med sfinkterruptur grad 4 någonting. Vilket kändes helt bedrövligt där och då, men det har läkt bra och jag tror att jag är så återställd man kan bli, har inga besvär av det i vardagliga livet. (Att jag vid några enstaka tillfällen begett mig ut på 3-timmars löppass och att det märks att bäckenbottenmuskulaturen inte riktigt alltid hänger med då, behöver inte vara förlossningsrelaterat, även om jag inser att förlossningen definitivt inte gjort det bättre...) Så i många fall så är det inte så farligt att spricka litet grann. Sfinkterrupturen fick jag trots att de hade klippt, lillkillen fick ju tas ut med sugklocka eftersom han fastnat på vägen, litet ofärdig i rotationen.
