Välkomna till Tivoli Empatia!

LOVAR!

Hmm, skriv litet fortare tack...

Ok, min puls närmar sig 200 nu, av ren och skär nyfikenhet över piruettandet och allt det andra

*uppdaterar igen och spammar tråden under tiden...*

NEEEJ MEN GRAAAAAATTTTTTIIIIIISSSSS! *började fundera på om det inte var så*

Tänk att Pricken ska bli storebror! Och tänk att det gick alldeles utan ett endaste provrör den här gången. *Tårögd*

Nenne: Tog du digitalt test så du vet hur långt gången du är ungefär? När är det dags?

Är du och P chockade? (Men glada, förstås...)

Jag kan med nöje hjälpa till med Nennes del av skumpan. Och ett extra glas bara för att skåla och FIRA detta

Mopedvin, som smög in med en resefråga mitt i plustumultet: Har för mig att BS var i Budapest, eller minns jag fel? Nåja, någon har säkert varit där och kan säga om Budapest kan vara ungefär likadant som Prag i fråga om gamla anrika byggnader och liknande. Wien kanske? (säger jag utan att ha varit där, utan bara går på en vag uppfattning om staden...)

Eller något som är helt osynligt? *Vad nu det kan vara*

Koko: Låter jobbigt med så stora beslut att fatta...

Men när ni väl har bestämt er så kommer det säkert bli jättebra! Alltid besvärligt när man är i den fasen att man inte har bestämt sig än, och när man nyss har fattat ett beslut men fortfarande inte landat i det.

För mig har det varit befriande att emellanåt "devalvera" viktigheten i det man beslutar. Till syvende och sist så är huset bara en pryl, den skulle kunna brinna upp och det vore ju väldigt tråkigt och opraktiskt men skulle det hända så är det ju så. Man kommer inte gå under av det.

På något sätt - tycker jag - så blir det litet lättare att fatta beslut om de inte känns så viktiga...

Fast det kanske bara är jag som tänker så...?