I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: skönt att höra av dig! Vilken lättnad med sjukskrivningen, men jag förstår att alla de där mötena tar rejält med kraft och energi.
 
Och det där med ständig tävlan och ett aldrig upphörande jämförande (hmm, det där rimmet skulle platsa bra i en hiphoplåt "aldrig upphörande jämförande, så störande, jag kommer körande kunde vara mer förförande...öhum vederbörande"... Eller kanske inte ): men JA. Men varför? 

Så stor del av min tid och energi går åt till att inte känna mig lika "redig" och duktig som de andra, de Riktiga Kvinnorna. Men ändå, så mycket mindre tid och energi som går åt nu än förr, när jag trodde på allvar att det fanns en mall för en Riktig Kvinna samtidigt som jag visste att jag inte passade in alls i den mallen. Jag faller ofta i den tankefällan, men det är stor skillnad nu när jag förstått att det inte är just något annat än en fälla, som har ganska lite med sanningen att göra. 

*Kramar om* 

Kul! Nu har jag kollat i galleriet. Nog är Torven ganska så söt.

Vi har inte testat matkasse och vi har väl inte heller pratat om att göra det. Än så länge fungerar det ganska bra med vår receptlista där vi plockar ifrån. Den skulle behöva utökas, särskilt med vegetariska rätter och fiskrätter, för nu är vår regel (min egentligen) att ha minst en köttfri middag i veckan och minst en fiskrätt. Skulle vilja ha mer av det, men då måste vi hitta många fler rätter som är tillräckligt smidiga att laga och som vi gillar något sånär allihop.  

Jag borde gå till sängs nu, för imorgon ska jag iväg på ett tjänsteärende, eller vad jag ska kalla det. 254 km enkel väg. Den ena sidan med vägbeskrivning säger att det tar "ca 3 tim 17 min" att köra och den andra säger "ungefärlig restid 2 h 38 min". Vilken som är rätt har ganska stor betydelse för när jag bör åka imorgon bitti... 
Jag tror att jag går på den längre angivelsen, för om jag kommer för tidigt fram kan jag drälla med kolleger jag inte träffar så ofta. Blir jag sen kommer jag att vara stressad och det är det sista jag vill vara. Det är nog spännande som det är i alla fall.  

Två repliker jag förtjänat att höra idag:
-Hur gick det i Gällivare?
-Så bra att du kunde åka när jag inte hade möjlighet (dvs. så bra att du kunde ringa alla de där samtalen och engagera alla de där personerna (maken, makens chef, min chef, mina föräldrar, vissa kolleger och några kunder) för att ändra i ditt schema och kliva upp mycket tidigare för att köra 25,5 mil enkel väg för att göra den arbetsuppgift som alltid varit min när jag hellre ville jaga älg, fast jag sade att jag inte hade ork och spelade på att jag varit sjukskriven några veckor under sommaren, och allt det där trots att jag någon vecka innan förargade dig genom att inte vilja hjälpa dig och bara vara sur och tvär när du ställde frågor för att du skulle kunna förbereda dig och utföra min arbetsuppgift bra.)

Istället fick jag höra passivt aggressivt muttrande kryddat med svordomar över någonting jag inte ställt på rätt sätt på rätt plats.

*känner att måttet är rågat- igen- och surar ihop*

Ingen stor grej, alltså. Men absolut ett rågat mått. Den där tänker jag inte skydda inför chefen igen.

Hej!
Jag är på jobbet. Nu är det min förskolevecka, så det betyder att jag snart ska iväg och hämta barnen på förskolan. Ser extra mycket fram emot det, eftersom vi setts så lite i helgen. Mina föräldrar har haft dem hemma hos sig, så maken och jag har varit på tu man hand. Lördag morgon for vi till Umeå för att drälla där och bo på hotell. Trevlig helg. Skönt och konstigt att vara utan barn.
Dina middagsplaner låter goda, Blommis. Vi är i otakt med vårt matschema eftersom vi var borta i helgen, så det blir nog ikväll jag sätter mig ner och skriver inköpslistan.

Nu har jag lagt in en bild i galleriet: den jag lade ut i FB-gruppen. Tänkte att ni som inte är på FB ska få se den också.

Då var maten uppäten och lunchrasten slut.

*Massa kramar*

Klockarbol: härligt jobbat! Det måste kännas fantastiskt att se det minska! *dunkar också i ryggen*