I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ninnis: styrkekramar! (ta Hvidis erbjudande!) Hoppas  (ta Hvidis erbjudande!) att du har fått sova mer nu (ta Hvidis erbjudande). *kramar om igen* *vyssjar de båda småbusarna till sömns*

Jag hade tänkt gnälla lite om att jag inte är anpassad för denna värme (kom tillbaka från gårdagens joggingtur med ögonmigrän och en vätskebrist som har tagit tills ikväll att komma tillrätta med. Jag är nog lite klen... ), men det kändes plötsligt lite fjuttigt.  *börjar hålla tummarna för Blommis sjukhusbesök redan nu* 

Klockarbol: grattis till utmärkelsen!

Blommis: så jobbigt du har det nu! Hoppas verkligen att du får träffa läkaren snart så att ni kan styra upp den där dosen. Visst kan man bli rejält svullen av kortison, men någon måtta måste det väl ändå vara. *kramar om*

Vad vi gör? Vid tiden du ställde frågan försökte jag läsa min sons signaler. Jag hade gjort något som var väldigt fel och jag kunde inte lista ut vad, men med tanke på mängden tårar som strömmade nerför hans ansikte var det väldigt viktigt. Det hade något att göra med hur jag skurit melon åt honom. Som tur var dök svärfar upp och kunde distrahera honom en aning tills han lugnat ner sig och fått i sig sina melonbitar. Nu ska vi ställa i ordning för bad.  

Baaaaah.... *drunknar i jobb*

September: ett försiktigt grattis härifrån också. Håller tummarna att ni ska slippa allt elände den här gången.

Blommis: åh vad bra att du får träffa endokrinologen nu! Lycka till.

Vilket arbetspass, Blomman! Vad säger kroppen om det?

Hvidis: vi har vaga planer för sommaren. En plan är att hälsa på min syster och hennes man. Annars är det som snurrar och tynger mest i mitt huvud allt jag har att göra på jobbet. Allt som har tagit alldeles för lång tid, för att det knuffats ner i prioriteringen av sådant som är "akut", men som ändå måste göras och allt det "akuta" som också måste göras och allt det "akuta" som kommer att trilla in på min att-göra-lista innan jag till slut får semester (sen period i år).