I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: så tråkigt med den lilla kycklingen. hoppas att den andra får må bra och frodas.

Jaha, nu ringde de från förskolan. Där är en liten febrig stackars pojke som behöver hämtas. *ringer och avbokar det som skulle ske om en halvtimme*
Jag har längtat hela dagen efter att få hämta dem. Be careful what you wish for...

Ja, vi har haft en lite ynklig pojke här idag, så det är lite synd om honom. Hoppas att en god nattsömn får febern att dra sin kos. 
Visst är bilden fin!  Jag blev alldeles tårögd när jag såg hur fotografen hade lyckats fånga busgullet hos dem.  
Håret, ja. Det är svårt när man ser på deras hår att förstå att de är släkt med mig, så tunt och fjunigt som mitt hår är...  Jag klippte Axels kalufs igår. Han får gärna ha långt och stort hår för min del, men det började gå överstyr, så jag satte saxen i det. Det går tillräckligt långt mellan gångerna för att jag ska glömma bort hur jobbigt jag tycker att det är att klippa barnen. För jag kan inte klippa hår. Nu är han lite mer korthårig i alla fall och eftersom det är lockigt och ostyrigt syns det inte så tydligt att det ser ut som hej-kom-och-hjälp. Hans busegull-leende distraherar också tror jag. Fälga behöver också klippas men vägrar än så länge. 
Barnens tröjor är förresten designade och sydda av någon vi känner

HURRA för vår Flamma idag! *hoppar runt* Grattis på födelsedagen!

Flamman: tack, det är lugnt med febern. Däremot har han fått svinkoppor kring munnen och på skinkorna. Och det är mer på gång på många ställen på den lilla kroppen. I natt har han gråtit och jämrat sig mycket. Har ringt vårdcentralen, förlåt hälsocentralen, och de vill att vi ska komma in senare idag.

"Det finns präster som prioriterar ceremonin framför bra bilder." Tänka sig, vart är världen på väg?

 Ingis: en hel massa kramar till dig! 

Nu vet jag inte om det var din dåliga löprunda som kastade ner dig i det där förb...! slukhålet, men om det är så vill jag bara säga att jag också nu i sommar har gråtit under en löprunda som bara var kass och orkeslös och en enorm kamp för varje steg. Hopplöst, tråkigt och värdelöst. Inte ett spår av rörelseglädjen. Vad är det för idé att hålla på med skiten om det känns såhär och man bara blir sämre? MEN:
Det var en svacka. En makalöst djup svacka, för så dåligt gick det och så hemskt kändes det, men ändå inget annat än en svacka.
Hoppas att du det snart får kännas bra igen.
Om det är mer som trycker dig, så tänker jag krama ännu mer på dig, så det så.

*Kramarkramarkramarkramarkramar*

Stackars Axel fick träffa en sköterska som hämtade en läkare som konstaterade att han fått nässelutslag som en reaktion på svinkopporna. Han har fått penicillin och antihistamin och är nu en ganska pigg och glad pojke, om än med fula utslag.
Vi trodde att resten av familjen klarat sig, men igår hittade vi misstänkta prickar på Fälgas rumpa. Rustar för vab några dagar till (just nu är maken hemma).

Syrinx: kul att höra av dig! Hur går det för katten?

Bofink?