I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Muggles torsdag borde funka. Jag har MVC kl 10 men det brukar inte ta mer än 30 min.

På torsdag skall vi prata om förlossningen med BM, så nu kan jag snart inte leva i förnekelsens värld längre.
KÄnner mig ändå väldigt lugn, men är rädd för att det skall braka när jag börjar prata om det.
Vid det är laget förra gången var nog förlossningsväskan packad, jag läste om förlossningar och jag övade profylax och hade maken till att nypa mig etcetc. Den här gången få rjag små aha upplevelser i form att ja just det ja, ungen skall ut också. Jag övar profylax genom sammandragningarna, har ingen väska packad ännu och har inte läst ett enda ord som har med förlossning att göra.
Jag känner inte att jag behöver det men är ändå rädd att skräcken skall komma i kapp mig när det väl gäller.

Ja olyckan var otäck, vi gick hela promenaden och försökte intala oss att det inte var någon som drunknat. Men nu har vi ju fått det bekräftat.

Oh Morr!! Loggade in bara för att snabbt svara Ninnis på floppen vad gäller E och babysim. Självklart kom hon upp i knät på mig och lyckades trycka bort allt jag skrivit. Jag som gjort ett långt inlägg och mer eller mindre bara skulle posta.

Men för att korta ner historien, hon var aldrig jätteförtjust i badet alls. Men näst sista gången när vi väl skulle få dyka (dra henne ner under ytan) så blev hon väldigt rädd för detta. Sista gången på kursen kom maken inte ens i duschrummet med henne innan hon skrek som en stucken gris. SEdan skrek hon o skrek o skrek tills vi kom ut från badhuset igen. Den gången blev det inget bad vilket ni nog redan räknat ut. Sedan tog det oss långt tid att  få henne att ens acceptera badbaljan hemma.
För vår del kommer det nog inte bli något mer babysim med något barn...

*fnissar åt Truls*

Nej nu skall jag ta barn och hund och ta mig ut i solen lite. Orkar inte lyfta E upp o ner från gungor så vi får skippa lekplatsen och bara ta en promenad i stället.
Behöver se solen lite, känner mig inte på topphumör idag.

Du stressar inte upp mig, det är lugnt! Däremot tack för påminnelsen, jag hade lyckats glömma den viktigaste tanken av dem alla; Varje värk är ett steg framåt, det var väldigt bra att ha i tanken till första förlossninen o lär ju vara det även denna gång.

Anledningen till att jag är så lugn just nu är väl att jag tyckte den första var en "barnlek" jämfört med vad jag hade räknat med. Min absolut första kommentar när Spillevinken var ute var ju "var det inte värre än så här??"
Förstår fortfarande inte varför alla skrattade åt mig.

Flamman och Piggelin vad bra att ni hade någon att prata med inför andra förlossningen, det kan verkligen underlätta att få saker förklarat för sig.
Jag gick ju till aurora första gången, det tillsammans med profylax hjälpte mig. Jag gick från storgråtande av skräck till relativit lugn.

Piggelin nä men fy vilken hemsk olycka påväg till badet.
Tur att det inte slutade värre än vad det gjorde. Jag tänker på det varje gång vi åker där, den vägen är äcklig. Dels är det mycket hästar där men sedan så är det väldigt trångt och det känns ibland som att det är med blotta förskräckelsen man undviker att krocka i kurvorna...

Ingis lycka till idag!
Trist med indianernera! Nedrans kroppar till att luras!

Flamman vad bra att du har musikern vid din sida. Men nedrans exmake kan han inte tänka lite på barnen?
Fy vilken natt du haft! Vad gäller modersspråket så löser det sig säkert. Ni har väl kompisar i byn därifrån om jag förstått rätt?

Får du sova ordentligt nu då?
Härligt med skratten! Hoppas förkylningen ger med sig snart!