I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det var ingen lek. De skrek "jävla idiot, dra åt helvete" och annat käckt åt varandra, puttades och höll låda. Fast de ville gärna ha det till att "det var bara på skoj".
Bullshit! Försök med någon annan, jag är varken tappad bakom en vagn eller född i går.

Ninnis, nä, facit hade ju varit lite skönt ibland. På hela livet och alla valen och hur man ska göra, hur det ska bli och om det man tänker sig är rätt. eller åtminstone åt rätt håll. Och att kunna Veta. Men si det ingår visst inte i förmånerna. Det enda man vet är att man ska dö och det enda man kan trösta sig med är att man lär väl få se hur det går fram till dess-och försöka inbilla sig att just det är spännande och intressant nog.

...och med vänner som er, går det för det mesta rätt bra tycker jag. Med lite bryt här och där, innan man kommer igen.

Precis så har det varit för oss oxå, nu har det lugnat sig igen. Jag fick gå runt och amma Orvar för det var enda sättet att få honom att ta bröstet. Och från att det tröstat honom att komma till bröstet hela tiden kändes det ju jättekonstigt. Efter ett tag märkte jag att han inte var hungrig lika ofta längre och det var därför han inte ville ta bröstet... från att ha ätit med 2-3 timmar mellan kan det nu gå uppåt 4-5 timmar. Han ville helt enkelt bara att det skulle hända något annat... typ upp och gå