I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Tittar in och säger hej till er allihopa! Jag läser allt men har inte haft ork att kommentera. Så spännande att läsa om allt som händer och jag gläds med er som är lyckliga och har framgångar på olika plan, precis som jag blir arg eller ledsen med er som har det tufft vad gäller olika saker. 

Ankan, stort grattis till  !!! Gud vad kul! 

Ninnis, vad härligt att ni ger er på syskonförsök! Håller alla tummar för att det ska gå bra!

Lanovia, jag lider verkligen med dig och familjen. Vilken jäkla vinter ni har! Usch och fy för kräksjukor! Så skönt att E verkar vara ordentligt på bättringsvägen nu iallafall. Det låter som en bra avlastning att vara hos dina föräldrar medan maken är borta - vila så mycket du kan!

Klockarbol, skickar sympatier i stora lass! Vilket elände med betongnersprutad bil ovanpå allt annat! 

Hvidis, åh, gul krokus! Det har jag inte sett än, bara vintergäck i mängder i Pildammsparken. Är PMS:en bättre idag? Det är ett gissel. Jag får också stora, orimliga utbrott varje månad och hatar precis allt och alla men allra mest mig själv. Hade jag haft tips hade jag gärna delat med mig! 

Leksi, åh vad härligt det låter med skridskotur! Vilken toppendag! 

Solde, hurra och grattis till fina utmärkelsen!!!    Vad underbart med något sånt efter allt kattelände under vintern. 

Här i min lilla vrå har det inte hänt så mycket, därav tystnaden och bristen på energi. Januari och februari var evighetsmånader utan mer än ett enda litet pyttejobb, trots enorma ansträngningar från mitt håll. Åkte bl.a. norrut en bit till staden där jag är uppvuxen och bodde hos mamma i två veckor, för att finnas tillgänglig för akutvick i orkestrarna inom 10-15 mils radie. Jag har pratat mer i telefon med främmande människor än med fästmannen, och allra mest har jag bara suttit och lyssnat på signaler som går fram utan att någon svarar. Jag har kontaktat massa gamla bekanta från olika utbildningar och kurser och bett att de lägger goda ord för mig, när jag har sett att de är på väg till något engagemang. Jag övar och övar och övar, håller koll på vad som spelas i orkestrarna i närområdet eller där jag har extra mycket kontakter, för att kunna förbereda svåra passager om de skulle ringa. 

Det är så sjukt tröttsamt i längden. Och ja, jag har ju alltid vetat att arbetsmarknaden är tuff. Stentuff. Just nu finns det nio lediga jobb i hela världen. Min ambition är ju inte heller att just nu, pang bom, på en gång, få en fast tjänst. Jag vill skaffa mig erfarenhet, jag vill ut och spela, jag vill ha en enda ynka liten dag i någon orkester här eller där, för att få en chans att visa vad jag går för och vad jag kan! Jag vet att jag platsar i de stora orkestrarna (fast sånt får man kanske inte säga i Sverige..?), jag vet att jag har kapacitet att knipa ett riktigt bra jobb tids nog, men innan jag har fått in en fot på riktigt någonstans händer absolut i-n-g-e-n-t-i-n-g. 

Att hela tiden förbruka energi, ge av sig själv, verka positiv, lyfta fram det bra och vad man faktiskt gör - oavsett om det är för en orkesterchef eller tjuriga blivande svärfar - har verkligen tagit alla mina krafter. Det har varit många salta syndafloder längs kinderna den här vintern. - Även om jag har vänner att gå och fika med så saknar jag den sociala samvaron av att vara på en skola eller på ett jobb, där man träffar folk och småsnackar lite, där vad man gör betyder något och är viktigt! Den här vintern har det ju inte spelat någon roll om jag gått upp på morgnarna eller inte. 

MEN nu är våren på väg, solen ger energi, jag spelade Förklädd Gud i östra Skåne i helgen och fick lite ny energi, och förhoppningsvis lite mer cred i orkestrarnas personalrum. Försöker tänka positivt och tänka på min kloke morfars ord: "Du bygger just nu en grund att stå på i ditt professionella liv. Varje spelning är en sten som bidrar till en bred och stabil grund, och ger kanske inget omedelbart resultat. Men till slut har du byggt en rejäl grund och kommit upp dig - då kommer resultaten att komma."

Nu måste jag ha kaffe.   Denna lilla uppsats är iallafall i korthet vad som har hänt, eller snarare inte hänt, denna vinter. 

Hmm. Jag skulle nog vilja lägga till att jag är en väldigt positiv person, även om det inte riktigt verkade så nu... 

Lanovia, usch och fy för magsjuka igen! Har hållit alla tummar för att ni har fått må bra idag och att dopet blev vackert och lyckat! 

Tack kära ni för omtanke och peppning angående jobbsituationen! Det värmer i hjärtat! 

Mugglan, jag tänker försöka att tillämpa det där med två års insäljningstid! Skära guld med täljkniv låter bra - det kan jag gärna tänka mig.

Ninnis, det låter som en härlig lördag! Var det en trevlig middag?

Kladdkaka med daimgrädde... Åh, nu blev jag supersugen på kladdkaka! Jag brukar baka det väldigt ofta (receptet är i huvudet sedan lååång tid, och modifieras från gång till gång), men nu har det mest blivit brödbak på sistone. Kl 22 är det lite för sent att börja med kladdkaksbak, tror jag... 

Ja, jag undrar också om det var ett skämt med hela den internationella jury-biten? Namnen var ju lite föööör roliga för att vara sanna!  

Ninnis, nej, det blev ingen kladdkaka igår... Men du påminde mig precis om att jag nog måste göra en nu istället!  Nu experimenterar jag med surdeg för första gången, men det verkar inte vilja jäsa i själva brödet... Grundsurisen såg så fin ut så. Snälla degen, jäs lite nu...

Fru E - stor, stor kram!  Det låter verkligen som en väldigt tuff situation för er. Önskar jag kunde göra eller säga något klokt för att hjälpa! Hoppas du kan finna lite glädje och styrka i Buster - han låter härlig.