HEJ på er allesammans! Nu är jag här! Glad sommar och allt! 
Åh, så underbart med alla små pyren i växande magar!!! GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS till Ninnis också! Oh så underbart!!! 
Och Heloise, är det inte snart som lillasyster ska titta ut?
Hur är det med er alla? Jag har försökt att läsa ikapp litegrann, men är så långt efter att jag bestämde mig för att bara kasta mig rakt in... Hur hade ni det under midsommarhelgen?
Nu är jag en FRU sedan en dryg månad! 
Alldeles underbart!!! Vi hade en så fantastisk dag att jag inte trodde det var möjligt. Alla nära och kära som var där och delade vår kärlek och glädje - det är ju alldeles otroligt när man tänker på det! (Varning nu för bröllopsuppsats - den som är ointresserad får scrolla ner!)
Mina två närmaste vänner sedan barnsben var mina tärnor och hjälpte mig att göra mig i ordning under förmiddagen. Ena tärnan är utbildad hudterapeut och har sminkat mycket, så jag fick en vacker och lagom diskret sminkning. Håret blev otroligt spontant ordnat, men det kom upp iallafall och passade bra, tycker jag - och mormor var så glad för att de tygrosor hon köpt till mig användes i frisyren.
Sedan mötte min syster mig och tog mig till fotograferingen nere vid vattnet. Hennes man är duktig amatörfotograf och skulle fota oss. Nere vid Vättern fick jag vänta på min brudgum, som också blev hämtad av min syster och fick gå med slutna ögon. Så ställde de upp oss med ryggarna mot varandra, hela tiden blundande för att vi inte skulle se varandra, innan vi på given signal fick vända oss mot varandra och se varandra bröllopsklädda. Det var en av de allra mest magiska stunderna på hela dagen - trots att vi båda hade sett varandras klädsel flera gånger och trots att vi t.o.m. sov tillsammans - dvs bara varit utan varandra i tre timmar! Vi blev så löjligt rörda båda två - tårarna bara strömmade.
Vi hade en härlig fotografering och lugn och ro inför själva vigseln i pappas torp. - Att gå på liiitet torrdass i brudklänning är för övrigt ingenting jag kan rekommendera... det var svårt!
Vigseln var fantastisk! (även om vi började tio minuter sent, pga miss i avståndsbedömningen från syrran som var chaufför). Så mycket härlig musik och underbar sång i psalmerna! Massor av känslor som var lite "all over the place" (prins Daniel kan visst det där med att skapa bevingade ord!), från både oss och de flesta gästerna. Yngsta systern förbrukade tydligen upp ett helt näsdukspaket...
Det var en underbar känsla i hela kroppen att gå in i kyrkan med han, som alldeles strax skulle bli min MAKE, och möta alla nära och käras glada och rörda ansikten. Jag tror att jag fånlog precis hela ingångsmarschen, till Griegs Bryllup på Troldhaugen, samtidigt som jag skakade av känslor. Det var högtidligt och lyckorusigt, stämningsfullt och lite allvarsamt, precis som vi hade önskat. Vilken lycka, vilka mängder av tårar och vilken otroligt stark känsla att sedan stå och säga löftena till den människa jag älskar allra, allra mest och som jag känner mig lycklig varje dag med. (Inte hela tiden varje dag, men varje dag!, för att citera Charlotte i Sex and the City.)
Vi gick ut till pappas fiolspel och egenkomponerade bröllopsmarsch (det var viktigt för pappa att det var en bröllopsmarsch och inte en brudmarsch, eftersom den var lika mycket till oss båda), och möttes ett varv runt kyrkan senare av riskastning och hurrarop. Sedan hämtade en fin gammal bil, jag kommer inte ihåg vad den hette, oss och körde oss till festen efter en tur ner mot Omberg. Det hade blivit riktigt soligt och varmt, så vi hade mingel och brudskål i festlokalens trädgård innan vi satte oss till bords. Maten som vi hade caterat var verkligen fantastisk och serveringspersonalen gjorde mycket mer än vad vi trodde - de skötte allt, från mingel till tårta inklusive kaffebryggning och champagneglasuppackning, fast vi "bara" hade beställt maten via dem.
Det var massor av fina tal, uppträdanden, egenkomponerade sånger och låtar, bildvisningar och spex under hela middagen, och stämningen var otroligt hög och lättsam. Min yngste kusin hade fått bingo på vårt hastigt ihopsatta bröllopsbingo redan innan förrätten hade ätits upp, och det var ett fasligt surrande och skrattande från alla bord. Vi vek oss nog allihopa fyrdubbla av skratt otaliga gånger innan borden plockades bort inför brudvals, tårta och kaffe och senare dans.
Vi fick en hel valsorkester! Både vänner och släktingar hade plockat med sig instrument och spelade upp till dans. Mina skor åkte av i farten och jag har ju gift mig med världens bäste danskavaljer (det var så han faktiskt fick mig att få upp ögonen för honom, för fem och ett halvt år sedan!), så det var lättare barfota i det tempot han snurrade runt mig i.
Tårtorna hade mammas man bakat, och de blev supergoda trots - eller kanske tack vare - våra luddiga instruktioner: utseende oviktigt, smak ska vara typ choklad och något lite friskt. Två lager chokladbotten, ett lager vanlig sockerkaksbotten, vit chokladcreme med lime, någon slags flädercreme och så chokladganache med rosa och lila sockerhjärtan runt hela tårtan.
Vi glömde lägga gästboken på ett bra ställe - eller rättare sagt, vi trodde att vi lade gästboken på ett bra ställe: tårtbordet! Tårtbordet blev sedan ett presentbord, trots att vi avsagt oss presenter, så mitt bland presenterna låg gästboken. Men dansen höll iallafall på till ett par timmar efter midnatt, och Loreens Euphoria gick väldigt många gånger - det var samma kväll som Eurovision hölls och hon vann! Vi var bland de sista som gick, förutom pappa och marskalkarna som skulle släcka ljus och låsa, och hade en skön promenad genom lilla Vadstena i den ljumma majnatten. Då hade jag fått chokladfläckar på både klänning och bh, spräckt en söm i ryggen och hade hål på hela strumpbyxorna. Det är tur att man bara gifter sig en gång! 
Bröllopsnatten var trevlig ( ) och vi missade att både ta oss upp till frukosten och att beställa något till rummet, så vi åt dagen-efter-bröllopet-frukost på favoritfiket i stan och åkte sedan ut till torpet för att säga hej till några kvardröjande släktingar och äta mer bröllopstårta. Sedan stannade vi kvar på landet i ett par dagar när alla hade åkt och bara njöt och försökte landa lite - så skönt!
Sedan har juni gått i en hejdundrande fart, med första sommarkonserten avklarad nu i veckan. Jag blir fortfarande pirrlycklig varje gång jag tänker på att jag är gift med världens mest fantastiska människa, och varje gång jag tänker på alla våra underbara nära och kära som ville vara med oss på vårt bröllop!
Åh, jo, t.o.m. min farmor, som gick bort alldeles för tidigt för tre år sedan, var med under dagen. Mitt under vigseln satt det plötsligt en fluga på min klänningsärm, sedan på buketten och till sist på makens (
) ärm. Inget jobbigt surrande alls, utan den satt liksom där och bara betraktade oss. Min allra första tanke var "Men där är ju farmor." När jag ett par dagar efter bröllopet nämnde flugan för maken, sa han helt självklart "Ja, det var ju din farmor!". Precis samma sak sa den ena av mina tärnor. Tre personer med samma spontana tanke och känsla - är det inte märkligt? Det kändes bra att hon var med oss iallafall, och jag bar hennes gamla pärlhalsband, så hon fanns med på så vis också.
PS. Provspelningen före bröllopet gick åt skogen. Jag var så sjukt besviken (och är fortfarande!) på att jag felbedömde läpparnas ork och gjorde för dålig uppladdning. Men det kommer nya tillfällen - närmast nu Ystadoperan och min och makens årliga sommarkonserter! Till hösten ny provspelning!
Om du betalar garnet så stickar jag! 
Fru E? 
någonstans?
Fästmannen har varit iväg väldigt mycket också på provspelningar och på annat viktigt, så jag har gjort ovanligt mycket av hemarbetet dessutom. Kan någon komma på ett sätt att få sisådär en 36 timmar på ett dygn...? 
Jag såg nu ditt inboxmeddelande när jag äntligen loggade in igen! Förlåt så hemskt mycket att jag missade den dejten! 
Jag är bara för förvirrad nu. Hoppas ni hade en härlig dag iallafall!
Förlåt den extrema uppsatsen! Jag ska se om jag kan lägga in ett par bilder från bröllopet på min sida, om någon skulle vilja titta lite.