Den senaste veckan har varit... TUNG.
Uppladdningen inför A:s förskolestart blev inte direkt optimal. Han blev sjuk innan han ens börjat skolas in... I lördags fick han hög feber men inga andra direkta symptom så han mådde ändå relativt bra om han fick alvedon var 4:e timme. På söndagen började vi dock räkna efter hur många alvedon han fått och insåg att vi redan överskridigt dygnsdosen efter bara 16h. Då hade han 39,9 så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle åka till närakuten. Skönt att slippa åka till Danderyd nu iallafall (man får bara åka till närakuten när de är över 1 år)! Där tog de halsprov och blodprov som inte visade någonting så vi fick åka hem igen men nu med ipren. Det funkade bättre mot febern som fortsatte vara hög ända till igår fm. Han sov dock jätteoroligt inatt trots att febern var borta så jag vet inte om det är tänder på gång eller vad det kan vara. Är själv som ett vrak efter att ha sovit skitlite sista veckan, i natt bara 2½ h + 2h.
Första dagen (2h) på förskolan med pappa gick dock bra! Han hade dragit fram massa leksaker direkt och ätit frukt på fruktstunden. Mammas lilla hjärta som ni går på dagis. Herregud vad fort tiden går!
Vi (läs: jag) bestämde för länge sedan att det blir bäst om mannen tar inskolningen då det ändå är han som varit pappaledig nu på slutet och jag är alldeles för blödig. Bara tanken på att låta någon annan ta hand om A får mig att krevera av oro (de har ju så många andra små att se efter också!) så det kändes som en bra idé. Nu när vi är här känner jag att det kanske hade varit bättre att vara med på inskolningen själv? Då hade jag ju fått se hur han har det och kunnat prata mer med personalen och så. Nåväl, jag längtar verkligen tills inskolningen är över och allt det här med hämta/lämna känns helt naturligt både för honom och oss. Kan vi inte bara hoppa fram två månader i tiden?