I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Kolla här tjejer vem jag ska åka och hämta på lördag:


Eller det KAN vara den här också:


Eller den här:


Uppfödaren vågar inte svära på vilken som är vilken, för de är visst väldigt, väldigt lika. Men en av dem är det och han ska bo hos mig.

Jag försöker verkligen läsa lite varje dag så jag inte tappar kollen helt på er allihop. Men det är egentligen inte alls läge för mig att hänga såmycket här just nu.
Jag har så mycket med att försöka hitta bra rutiner och allt som rullar på med teamet och de olika personerna jag har tider hos, träningar, läxor och matcher för sonen och så hans nyväckta mat-och bakintresse, mina bollövningar och promenader plus allt annat som faktiskt behöver hända hemma oavsett sjukskrivning eller sorg. Elda, kånka ved, diska, tvätta, hålla undan den värsta skiten (det går sådär) och så naturligtvis planeringen av mat varje dag-maten hör ju till mitt upplägg dessutom.

När man är där jag är nu, så räcker resurserna inte riktigt till, men jag gör så gott det går och även om jag inte kommenterar allt ni gör och upplever, så hänger jag med efter förmåga och BRYR mig gör jag helhjärtat.

En hund mitt i allt? Är hon galen tänker ni.
Ja det tänker jag med.
Fast vi har ju faktiskt pratat om hund och kollat uppfödare på rasen i sisådär tre år nu, så det är inte så värst överilat, även om det blev lite tidigare än tänkt.
Och egentligen är nu kanske lika bra, eftersom jag ju mest är hemma och valpen ju behöver den tillsynen nu.

Min son kommer i varje fall att smälla av. Han fyller år på torsdag och då ska jag berätta för honom att efter helgen kommer en liten person till att bo här. Jag tror sportlovets aktiviteter kommer att ge sig helt av sig självt faktiskt...

Åh! Han kommer att bli överlycklig blommis! Och du kommer att trivas med en liten hårboll runt benen! Tror att det passar aldeles UTMÄRKT in i planen just nu. Se gåturerna går inte att skita i. Håret måste bort så städat blir det och se, hundkärleken är väl känt för att fylla många hål i hjärtat. Lille vovven!

Heloise, åh nu när jag ser dig kom jag på;

Häromdagen kom min son och sa följande:

"Mamma, du vet den där lilla, lilla bebeisen du har berättat om, som kommer att vara hungrig hela tiden? Jo, jag fick en tanke att jag skulle vilja hälsa till den i din tråd. Kan du göra det från mig? Och mamma, en sak till-kan man skicka lite mat i posten? Eller, vad dum jag är, det hjälper ju inte! Men jag TÄNKER så mycket på bebisen mamma! Hur går det för dem?"

Så, då har jag framfört hälsningen iallafall.

Min pappa hälsar också. Det är så många som frågar efter lilla Elise och hur allt är. Som ber och hoppas på allt det bästa i världen.

Hur stöttas du med allt du har att kånka på? Får du någon hjälp rent personligt?

Gråter lite över fina fina blompojken! Ge din underbara unge en stora kram ifrån oss!

Hälsa fina pappan med!

Jag orkar inte ens bena ut mig själv och vad jag skulle behöva hjälp med just nu. Jag försöker bara överleva känns det som, näsa ovanför ytan, ett andetag åt gången. För det mesta är jag stark men idag är jag skitsvag. Jag fattar inte hur det här ska gå, jag är inte skapt för det här. Men vi får massor med hjälp på KS och sen ska Panzer och jag träffa psykolog och kurator den 7 mars.

Och däremellan är hon ju så ljuvlig att det skär i hjärtat!
Om hon bara kunde ät anär Panzer matar, om hon bara kunde slippa sonden så kan vi får mer hjälp, men sondamata får bara vi göra och hon är så speciell med flarran att det inte går när andra försöker. Men snart, snart, bara hålla i ett litet tag till...

Åh Heloise, håll ut! håll i! håll i!

Jag blir faktiskt lite gladare när mitt i gråten när jag:


">



STOR kram till alla i smurfhuset!